Beatrice Ask presenterar i SVD tankegångar inför den kommande statliga utredningen som ska se över det svenska straffsystemet. En av dessa tankegångar är att ungdomar ska kunna dömas till elektronisk fotboja. Dett kan tyckas vara en bra grej. Men det finnns problem. När man döms till elektronisk fotboja krävs att man som brottsling är motiverad att sluta med brott. Detta är mindre troligt för en del ungdomar. I detta fall kan det röra sig om ungdomar som gjort sig skyldiga till mindre stölder och rån osv.
Ett annat förslag är längre frighetsberövanden för ungdomar. När det gäller längre straff så är saken, det kan leda till en minskad brottslighet när någon sitter inte, men inte till en minskad brottslighet på sikt. Både USA och Storbritannien har hårdare och längre straff än Sverige. De har också en större brottslighet, såväl ungdomsbrottslighet som total brottslighet. Sambandet mellan låg brottslighet och långa straff är mycket svag och långa straff är en dyr åtgärd med en viss, men liten effekt på brottsligheten.
Den stora inriktningen i tankegångarna från Beatrice Ask är tyvärr hårda tag. Bort med böter och fotboja eller frihetsberövanden istället. Det är ingen bra väg att gå.
När det gäller fotboja så låter ju detta förslag bra. Man jag kan tänka mig följande scenario. Ung grabb (för det handlar ju främst om killar) blir dömd till fotboja för ett mindre brott. Men han tillhör utkanterna av ett av Göteborgs kriminella gäng och hans vanligaste sysselsättning, som ger lite pengar att köpa fräcka prylar för, är knarklangning på gatunivå. Den sysselsättningen kan utan problem fortsätta. Därvidlag kan jag inte se någon skillnad på ungdomstjänst och fotboja. Mer än att fotboja är mer stigmatiserande och kan innebära att den unge får än svårare att komma tillbaks till ett normalt liv. Delvis samma effekt som inspärrning alltså.
Killen i det här fallet är förstås inte intresserad av att sluta och genom att han vistas i sin hemmiljö kommmer inte banden till kompisarna att brytas. Och de sysslar ju med samma småkriminalitet de. Så det är knappast troligt att straffet hjälper i dett fall. Föräldrarna har ju misslyckats tidigare så de komer ju förmodligen inte att lyckas bättre när deras barn har fotboja.
Fotboja är säkerligen ett bra alternativ till frihetsberövanden i viss fall, även när det gäller ungdomar. Men i ungdomars fall är det viktiga olika typer av sociala åtgärder. Möjligheter att komma bort från den gamla destruktiva miljön och destruktivt umgänge. Möjligheter till annan sysselsättning och möjligheter att kunna ta igen utbildning, eller helt helt få en utbildning man kanske hoppat av från. Det är viktigare än typen av straff, straff överhuvudtaget etc.
Hårdare tag är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en bra väg att gå för att minska ungdomars brottslighet. Vägen att gå för att minska ungdomsbrottsligheten är att förebygga. Det handlar om socialt arbete, mer pengar till skolan, förskolan, fritidsverksmahet. Det handlar om sådan verksamhet som Mixgården i Hammarkullen. En verksamhet som bevisligen minskar ungdomars brottslighet och som minskar rekryteringen till gängen. För precis som med Rebecka Gröhn i SVD:s artikel så är sociala åtgärder som åtgärdar hela situationen kring den unge brottslingen helt överlägsen alla former av straff.
Intressant?
Borgarmedia: GP, HD, EX,
Läs även andra bloggares åsikter om Brott, Fotboja, Straff, Hårdare tag, Ungdomsbrott, Ungdomsbrottslighet, Beatrice Ask, Samhälle, Politik, Regeringen, Brott
Från Konfliktportalen.se: Fredrik Jönsson skriver Mister sina liv i kampen för demokrati, Redaktionen skriver Kulturkanon: Fucked Up – Magic Word., Bo Myre skriver Tampere, 10 – 12/7: Musta Pispala (Eng / Sve), Jinge skriver Informationsinfarkt om Iran?, Kristoffer Ejnermark skriver Ta hem de svenska soldaterna!, Anders_S skriver Carnegie – flyktingfamiljen som grundade ett av Sverige mest långlivade företag
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Den syssselsättningen kan utan problem fortsätta.
Nope. Det kan den inte. Han kan förstås försöka sälja hemifrån, men det avslöjas normalt snabbt som attan.
Skolan, eventuellt jobb, mobiltelefoner, datorer. Det är hur lätt som helst att kringgå det hela som jag ser det.
Den tekniska utrustningen fanns inte när jag var ung. Men jag lovar att en fotboja inte hade hindrat någon knarkhandel som jag eller mina kompisar var inblandade i. Möjligtvis om vi allihop hade fotboja samtidigt.
En förutsättning för fotboja är att brottsligheten inte kan fortsätta under tiden som den dömde avtjänar straffet. Kan man inte göra det troligt att så inte sker så beviljas inte intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Det är utredarna av ansökan som avgör saken. En kille som ägnat sig åt narkotikaförsäljning (t.ex) har nog mycket svårt att få boja beviljad, har han kört full så har han större chans, nykterheten kontrolleras 2-3 gånger i veckan med oannonserade hembesök.
Den dömde får oxo villkorade regler om det anses nödvändigt. En risk för narkotikaförsäljning är en avslagsgrund, och den tillämpas.
Jinge: Det är ofta inte känt att man ägnat/ägnar sig åt knarklangning. Killen var i mitt exempel inte dömd för det utan för några småstölder.
Knarkdömda får knappast fotboja. Om det är vi överens.