Väktarrådet i Iran medger att det förekommit valfusk i det iranska valet. Man redovisar nu att det registrerats fler avlagda röster än det finns röstberättigade i många valdistrikt.
En talesman för rådet bekräftade på måndagen att antalet avlagda röster var högre än antalet röstberättigade i ett antal valdistrikt. Enligt talesmannen ska det gälla 50 distrikt av totalt 366.
Enligt de besegrade reformkandidaterna var valdeltagandet högre än 100 procent i mellan 80 och 170 valdistrikt. I hela landet var valdeltagandet 85 procent enligt officiella uppgifter.
Tills idag planeras fortsatt demonstrationer och på grund av ett uttalande av Mousavi spekuleras det nu i om det kommer att bli generalstrejk eller inte på många olika bloggar och tidningar. Samtidigt kan detta vara problematiskt och/eller ge upphov för en utveckling där reformisterna med Mousavi i spetsen förlorar kontrollen:
När Mousavi uppmanar till generalstrejk så finns det också en viss risk, eller chans om man så vill, att han själv kommer att förlora kontrollen och att ett annat nytt ledarskap stiger fram. Det har vi sett många gånger genom historien i samband med dramatiska samhällsförändringar, exempelvis i Argentina i samband med den finansiella kraschen år 2001. På bara en vecka hade Argentina flera presidenter, som alla tvingades avgå efter bara några dygn vid makten, den ene efter den andra, tills de rasande folkmassorna accepterade Nestor Kirchner i slutändan.
Ingen vet vad som kommer att hända i Iran de närmaste dagarna och timmarna, men det är värt att påminna om att förra gången det var revolution i Iran (1979) så började det också med generalstrejk. Till skillnad från gatuprotester i städerna och på universiteten så slår en generalstrejk hårt mot landets ekonomi och de styrandes prestige. En generalstrejk, om den blir verklighet, kan bli det som knäcker den islamiska republiken i grunden, något som jag misstänker att inte ens Mousavi är intresserad av. Därför ska det bli intressant om det s. k. ”reformist-lägret” bland prästerskapet då kommer att tvingas välja sida: antingen sälla sig till de folkliga protesterna, och då riskera att marginaliseras som en av många oppositionella grupper, eller öppet ta ställning för den repressiva regimen och då istället riskera att svepas bort från makten i en revolutionär flodvåg av folklig vrede. Det står och väger just nu, med andra ord.
En sådan utveckling är positiv utifrån min synpunkt. Det är därför, som en iransk vänsteranhängare i Sverige säger i Dagens Internationalen, viktigt för vänstern att vara aktiva och engagerade i protesterna i Iran:
– Vänstern får inte isolera sig från denna rörelse, men den måste behålla sin egen identitet och agera oberoende av maktens alla falanger. Men att avstå ifrån aktivt deltagande, som en del vänstergrupper propagerar för, vore ett misstag.
Kan vi prata om en klassmedvetenhet i denna rörelse i dessa dagar?– Den iranska revolutionen handlade från början om två krav: bröd och frihet. En del vill ha det ena och andra strider för den andra. Vi måste kunna förena dessa två grundkrav och lösa splittringen med en enad front. Iranier vågar inte, än idag, komma ut med alla sina krav på gator och torg. Nu använder man valfusket för att kunna höja rösten och undvika blodbad. Men det döljs andra krav bakom detta.
Said berättar att just idag tisdag (förra veckan, reds. anm.), förhandlar olika arbetarorganisationer i Iran för att gå ut med sina gemensamma krav. Klassmedvetenheten sprider sig när folkrörelsen utvecklas.
De iranska bussförarna och deras fackförening som är en radikal och militant kraft i Iran har tagit ett uttalande till stöd för protesterna (uttalandet finns på många platser på nätet och i lite olika översättningar). Detta tyder på att arbetarklassen och dess organisationer alltmer tar del i protesterna. Något som kan tyda på att en generalstrejk faktiskt skulle kunna vara möjlig.
Samtidigt är det viktigt att västmakterna håller sig borta från händelseförloppet så att Irans folk själv kan få bestämma sin framtid. Detta betyder inte att vi i väst ska stå passiva, självklart måste vi ge stöd till upproret i Iran. Men våra olika regeringar ska hålla tassarna borta.
Intressant?
Bloggat: Ekonomikommentarer, Roya, Röda Malmö, Jinge,
Borgarmedia: SVD1, 2, DN1, 2, VG1, 2, 3, DB1, 2, 3, AB,
Läs även andra bloggares åsikter om Väktarrådet, Iran, Ahmadinejad, Mousavi, Vänstern, Teheran, Valfusk, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Valgfusk er et helt gammelt og d??d tema for lenge siden . Vokterådetet organ har like steinalder taktikk som den udyre ansattes i . NÅ regimets change er på dagsorden hos iranere .
Men var är alla de miljoner Iranska invånare som röstade på President Ahmadinejad !?.Gick dessa upp i rök helt plötsligt eftersom det bara skrivs om den sida som uppenbart påstås ha förlorat valet.
Till Emma:
Om man har någon som helst insyn i Iran så vet man att det inte finns några miljoner som röstar på sittande regim. De skulle få max 5 % (troligen mindre) om det skulle vara ett fritt och ärligt val i Iran.
Det roliga med att besöka Teheran (jag har gjort det via jobbet och har inga persiska eller kurdiska rötter), är att alla är väldigt öppna med att kritisera regimen. Jag hade förväntat mig att man talade om det lite tystare, men alla erkänner att de som styr är idioter. När de fråga om jag är amerikan och jag svarade nej, jag är svensk, så blev de ofta väldigt besvikna, så alla älskar USA och drömmer om att Iran ska ha normala relationer med USA och Västeuropa.
Tja, om Henrik visste något om Iran skulle han inte ha skrivit ett så idiotiskt inlägg där han likställer hela Irans befolkning med det övre skiktet i Teheran.
En liten ledtråd: 95% av Irans befolkning bor inte i Iran, oavsett vad Henrik tror.
Hej Hampus,
Jag har inte en aning om hur många procent av Irans befolkning som bor i Teheran (orkar inte Googla det), men skulle gissa på ca 10 %, men nog väldigt svårt att få tag på en siffra som är korrekt, Teheran växer så det knakar (bilparken i Teheran ökade med 1000 bilar per månad 2006 bara för att ge ett exempel på hur stan växer).
Har du varit i Teheran eller i Iran?
Henrik, nej, det har jag inte. Är det ditt argument varför det inte kan finnas några miljoner i de delar av Iran som du inte har varit i som kan tänka sig att rösta på Ahmadinejad?