Israels utrikesminister, Avigdor Lieberman, är inte direkt känd för att vara en man som klarar av att tassa fram ellre för sin kunskap om diplomati. Karln tar oftast till stora kanonen direkt. Hans parti är uttalat rasistiskt och fascistiskt och förespråkar etnisk-religiös rensning av Israel så att bara judar ska få bo i landet, även om det kan tänkas ske med hjälp av att man överlämnar en del land till palestinierna. Bara idén om att han ska försöka stämma en svensk journalist säger en hel del om honom och hans bristande verklighetsförankring och omvärldskunskap.
Denne man vill att Sveriges regering ska bryta mot grundlagen och att Sveriges yttrandefrihet naggas i kanten. Kanske inte så förvånande egentligen, med tanke på Liebermans politiska hemvist. Som väl är står den svenska regeringen inklusive Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt fast vid att man inte tänker ta något uttalande om den omdiskuterade artikeln i Aftonbladet. Och det finns det ingen anledning att göra heller. Definitivt inte av den anledningen att en israelisk fascist till utrikesminister anser att man ska göra det.
Vad som däremot äör olyckligt är att den svenska ambassadören i Israel, Elisabeth Borsiin Bonnier, uttalat sig officiellt om en tidningsartikel. Det är att går för långt som jag ser det och hör inte till en ambassadörs arbetsuppgifter. Det är fel av en statlig tjänsteman att uttala sig på det viset hon gjort.
Intressant?
Bloggat: Jinge, Trotten,
Borgarmedia: AB, DN, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om Elisabeth Borsiin Bonnier, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt, Avigdor Lieberman, Fascism, Rasism, Yttrandefrihet, Grundlag, Israel, Sverige, Samhälle, Politik
Blogged with the Flock Browser
Tags: ElisabethBorsiin Bonnier, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt, Avigdor Lieberman, Fascism, Rasism, Yttrandefrihet, Grundlag, Israel, Sverige
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det som pro- och con-debattörerna i denna infekterade fråga har gemensamt är att de båda efterfrågar bevis i sak. Så den enklaste lösningen verkar vara att kontrollera hur det verkligen förhåller sig – i en gemensam undersökningskommission med lika många och tungt vägande sakkunniga representanter för båda ”lägren”.