Det omskrivna styckmordet av Catrine da Costa där två läkare, oftast kallade allmänläkaren resp. obducenten, som ansåg skyldiga till styckningen, men inte för mordet, har återigen kommit på tapeten. Detta därför att de två dömda med hjälp av DNA friats från inblandning och nu har stämt det svenska rättsväsendet på ett enormt skadestånd.
I målet mot Catrine da Costa gjorde polisen en rad misstag och vissa av dem upprepas regelbundet än idag. Stefan Holgersson och Leif GW Persson har studerat det hela och kommit fram till att det begicks allvarliga misstag vid fotokonfrontationer och att värdering av barns vittnesmål vid den aktuella tidpunkten var felaktig. Man satte för stor trovärdighet på barn menar Persson och Holgersson. Man menar också att polisen är felaktigt organiserad. Den typen av mord som det på Catrine da Costa, så kallade spaningsmord, borde hanteras av specialister på just detta. Så var det inte då och så är det inte idag. Men borde förstås vara. Vad gäller fotokonfrontationer och barnvittnesmål menar dock de två undersökarna att det skett förbättringar.
Läs också:
- En annan skandal – styckmordet på Catrine da Costa
- Obducenten och allmänläkaren
- Styckmordet på Catrine da Costa gås igenom igen
- Ett mord som aldrig blir uppklarat och ett som kanske blir det
- En mördare som aldrig åker dit
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Styckmord, Catrine da Costa, Leif GW Persson, Stefan Holgersson, Brott, Våld, Polisen, Rättsväsen, Samhälle, Politik
Liten rättning: De dömdes aldrig för styckningen, som inte ens var en del av åtalet, utan blev beskyllda för den i domskälen ‚Äì men eftersom de friades kunde de inte överklaga.
Weasel: De ansågs som skyldiga till styckningen, men det var ett preskriberat brott och därför fick de inget straff.
Främst så var väl inte problemet med barnvittnesmålet att man litade på barnet. Det var ju ett barn som endast kunde tala när det var ensamt med modern som låg i vårdnadstvist med fadern, och då framförde anklagelser om sexuella övergrepp och ritualmord som modern sedan förde vidare till polisen. Det var alltså snarare total idioti än någon brist i bedömningen.
Jag tycker också att det här fallet verkar vara lite av ett justitiemord. Läkarna borde få upprättelse och ett visst skadestånd, även om 40 mille är överdrivet.
Men jag känner också flera personer som i olika sammanhang träffat de två läkarna innan mordet. Deras uppfattning verkar vara ungefär ”jag vet inte om de var skyldiga, men är i vilket fall glad att de förlorade legitimationen”. Bland annat berättade en bekant läkare om hur det var att ha Teet Härm som lärare, och det var nästan så man fick mardrömmar bara av att höra om det.