Fängelsestraff är inte en bra åtgärd för att minska kriminaliteten. Inte i förhållande till insatta medel. Man kan med många och långa fängelsestraff få en viss minskning av brottslighten om åtgärden sker i ett samhälle där andra faktorer också spelar med i samma riktning. Som minskad arbetslöshet, bättre sociala insatser för ungdomar i riskzonen osv.
Men fängelsestraff är alltås dyrt och att ha många människor i fängelse minskar bara brottsligheten marginellt. Det är alltså en ineffektiv metod för att bekämpa brott. Det har visat sig i USA där nu vissa delstater har börjat med helt andra åtgärder när det gäller unga brottslingar. Vi borde i Sverige ta lärdom av de US-amerikanska erfarenheterna. Straff, hårdare tag och nolltolerans har bara en mycket begränsad effekt på brottslighet. Sociala åtgärder och minskad arbetslöshet är betydligt bättre.
Eftersom fängelsestraff är en dyr och ineffektiv åtgärd så är det bästa sättet att minska överbeläggningen på svenska fängelser att minska antalet personer som döms till fängelse. För unga brottslingar är det nödvändigt med sociala åtgärder istället, så att de inte dras in i mer allvarlig brottslighet (fängelser kan därvidlag fungera som inskolning). Dessutom bör folk inte dömas till fängelse för narkotikainnehav för eget bruk. Det finns dessuotm säkert fler brott där det är helt onödigt och ineffektivt med fängelsestraff.
Intressant?
I media: VLT,
Läs även andra bloggares åsikter om Fängelsestraff, Fängelse, Överbeläggning, Hårdare tag, Brott, Lagstiftning, Kriminalpolitik, Våld, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det är alltså, som vanligt när det gäller Moderater, rent ekonomiska skäl som får Justitieminister Beatrice Ask (M) att föreslå ett avskaffande av domstolarna och i stället låta polisen sköta både utredning och dom. Och sedan döma till skamstraff i stället för ett dyrbart fängelsestraff.
För den som vill skriva en kommentar så gäller de kommentarsregler som finns uppsatta. Läs dem innan ni skriver. Påståenden ska var bestyrka med källor, korrekt mejladress ska lämnas osv.
http://www.zaramis.nu/blog/kommentarsregler/
Och som en upplysning: Enligt tillgänglig statistik så ökar inte brottsligheten i Sverige (gå till BRÅ, där finns statistiken). Vilket kan tyckas märkligt då ju arbetslöshet och utslagning ökar. Våldsbrotten ökar dock (misshandel, våldtäkt etc), men inte egendomsbrotten (inbrott, stöld etc).
Men ni kan läsa mer om det här:
http://www.zaramis.nu/blog/artikelserier/brottslighet/
http://www.zaramis.nu/blog/artikelserier/kriminella-natverk-och-gang/
Jag håller till mångt och mycket med.
Dessutom känns det som om ribban för vad som skall ge fängelse har sänkts under det senaste årtiondet. Att vissa lagar gör att vissa brott ger fängelse ökar väl (rätta mig gärna om jag har fel) dessutom polisens befogenheter för husrannsakan, kroppsbesiktning, osv?
I Sverige kan husrannskan göras i princip hur som helst. Det fisnn inga särskilda krav på brottest beskaffenhet eller en ett brott. Det räcke rmed misstanke om brott. Man kan i Sverige alltså inte hindra en polis som vill in i lägenhetn om de inte har en order om husrannskan så som det går till i US-amerikanska filmer.
Det rä helt klart fler brott idag som ger fängelse änd et var frö låt oss säga 30 år sen. men så jättetsor skilland på för 10 år sen är det nog inte. Förutom att mycket av det som idag anses vara våldtäkt då var ett mildare brott och alltså inte gav samma straff.
Omvandla alla straff kortare än sex månads fängelse till högre böter istället. Det skulle statskassan tjäna mångmiljonbelopp på. Bör alla brott beivras? Borde det inte räcka med en tillsägelse istället?
Det är synnerligen ovanligt att man blir dömd till fängelsestraff för eget bruk av narkotika. Personligen känner jag inte till något fall. Detsamma gäller de flesta straff som har max sex månader fängelse i straffskalan.
All forskning visar att förstagångsförbrytare klarar sig bättre om de inte får fängelse. Däremot har vi ett problem med personer som är på väg in i en kriminell karriär eller som redan är i en. Ungdomar som döms till fängelse har ofta ett digert brottsregister sedan innan. Socialen har varit inblandad, de har varit placerade på olika hem och behandlingar men de har återfallit i brott.
Fängelse är trots allt effektiv individualprevention. Lokalt ser man stora skillnader när de mest brottsaktiva är borta.
Jag tror att man inte löser problemet i efterhand utan genom att sätta in rejält med stöd till skolbarnen och deras familjer. På det sättet minskar man risken för att barnen ska bli kriminella när de växt upp.
Gunnar Arnkvist: Om ett brott inte beivras så slutar det att vara ett brott och en många kommer då att begå just den handlingen. Det behöver inte vara fel i sig, men om det är ett beteende som inte är önskvärt så kommer det att öka i omfattning.
Pa Z. Jag känner till en del sådana fall. Haschinnehav och marijuanainnehav. Men det handlar förstås om att de inte åtalats för innehav för eget bruk utan åtalats för att ha sålt även om de faktiskt aldrig gjort det. Det kan naturligvis också vara så att det skett andra saker som jag inte känner till i de aktuella fallen. På 1970-talet hände det aldrig eftersom det då inte var olagligt att inneha narkotika för eget bruk.
Här är lagstiftningen och de straff man kan få:
http://knarkkorven.magiskamolekyler.org/cannabisinfo/lagen.php
För annan narkotika händer det dock att man döms till fängesle för innehav.
Se också:
http://www.vagabond.se/vb/reportage.aspx?id=72183
Naturligtvis kan man dömas till fängelse för innehav, men det är väldigt sällan ett ringa narkotikabrott då utan av normalgraden. Försäljning eller överlåtelse gör ofta att brottet blir av normalgraden även om mängden i sig bara skulle ha blivit ett ringa brott.
Pa Z: Vi är helt uppenbart helt överens.