Socialistiska liberaler

Alla är vi liberaler skriver Sanna Rayman i dagens ledare i SVD. På ett vis är det ju också sant. De allra flesta i dagens Sverige är liberaler på något sätt genom att individen ges och har en mycket stor betydelse. Det svenska samhället kan på många sätt vara ett liberalt samhälle och man kan i den betydelsen i princip överätta liberal med tolerant eller human. Vi tolererar mycket och har förståelse för avvikare och andra. Den människosynen och den samhällsuppfattningen kallas av många för att vara liberal. Tolerant, solidarisk, förstående, human och hjälpsam är man om man är liberal. Att kunna och vilja göra själv är att vara liberal som de flesta ser det.

Men den synen på vad ordet liberal betyder har mycket lite med den traditionella liberala ideologin eller den nyliberala ideologin att göra. Dvs liberal i svenskens mun och i svenskaens tänkande har inget med folkaprtiet, moderaterna, centerpartiet och deras egoism, deras inriktning på ökade klyftor, deras ideologi om att de rika ska ha de bättre än alla, att kapitalismen är bäst och att kapitalet och de rika ska gynnas, att göra. Man kan nog säga att även socialister kan vara liberaler i Sverige. I alla fall med den uppfattning av ordets betydelse som gemene man har.

Socialistiska Partiet som jag tillhör kan nog sägas vara just det, socialistiska liberaler. Fokus på individen, den vanliga människan. Att den vanliga enskilda människan behöver samarbeta för att kunna tillvarata sina intressen gentemot stat, storföretag och rika kan sägas vara socialistisk liberalism. Att trygghet gynnar individualism. Trygghet i form av säkra jobb, fasta jobb, garanterad försörjning osv lämnar större utrymme för individens egna initiativ. Otrygghet gör motsatsen. Ottrygghet minskar möjligheterna för varje individ som inte är rik. Det betyder som jag ser det att de borgerliga partierna med den defintion som de flesta människor i Sverige har av liberalism innebär att de borgerliga partierna inte är liberala alls, utan konservativa, förstenande och mot att alla individer ska ha samma möjligheter och rättigheter.

Vidare är det väl liberalt och socialistiskt att vara för flerpartisystem, utökad demokrati, mot FRA-lagar och ökad övervakning av individen. Att vara tveksam till dagens uphovsrättslagstiftning osv.

Vi är nog inte alla liberaler som Sanna Rayman skriver utan snarare är det så att de borgerliga faktiskt inte är liberaler alls om vi utgår ifrån hur det svenska folket tolkar begreppet och ordet. Den ursprungliga ideologiska betydelsen av ordet har gradvist eroderats och finns egentligen inte mer. Annat än i betydelsen av ordet nyliberalism. Nåt klart obehagligt alltså.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Advertisements
  • Begreppet ”socialistisk liberalism” är det nog få liberaler som skulle ställa upp på. Och vad inställningen till vad liberalism egentligen är: svenska folket, i alla fall de som tillfrågats i undersökningen, förknippar liberalism i högre grad med ”privata aktörer i vården och skolan” (41 procent) än med ”äganderätten” (32 procent), som ju är själva fundamentet – vilket förstås säger en del om de svarandes svajiga förhållande till vad liberalism egentligen är…

    • Anders_S

      Hans E: Ni kanske får acceptera att det inte längre betyder det som det en gång gjorde. Precis som vi fått acceptera att kommunism idag betyder nåt annat än det gjorde från början.

  • Hans Norebrink

    Mycket bra argumenterat Anders. Vi på vänsterkanten måste försvara bra social individualism, samt de ursprungliga liberala tankarna. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

  • Jan Wiklund

    De som uppfann termen var de spanjorer runt ca 1815 som var emot det kungliga enväldet. Dvs om de som uppfann termen skulle bestämma vore vi alla liberaler, för kungligt envälde vill väl ingen ha?

  • Pingback: Individualism som en nödvändig del av socialism | Svensson()