Inget stör mig på flyget

Tydligen blir folk störda flyget. Men jag måste säga att det är väldigt lite som stör mig på flyget. Sova kan jag ju ändå inte (inte ordentligt när jag är sittande i alla fall), så inte ens skrikande barn är ett problem. Och är det jobbigt för föräldrarna med barnen så kan man ju hjälpa till. Ryggsparkare brukar jag lätt få stopp på bara genom att glo lite extra, bråkiga barn säger man bara till och hjälper det inet tillkallar man bara kabinpersonalen (men det har jag aldrig nånsin behövt).

Att få plats på armstödet bekymrar mig inte eftersom jag alltid väljer gångplatsen där man har mer utrymme för axlar, armar och ben än på de andra platserna i en rad.  Jag är alltid tidigt på planet och har inga problem med att hitta plats för mitt bagage och kan dessutom hjälpa andra om de vill ha hjälp. Ängsliga människor stör mig, själv är ju jag mycket lugn.

Inte heller har jag något emot de människor som vill prata lite. Det är ofta intressant som exempelvis när jag pratade med en rik svenska, gift med nån rik engelsman och vars äldsta son var stridande officer i Afghanistan. Den gången var jag på väg till Strasbourg för att demonstrera mot NATO och kriget i Afghanistan. Spännande kollision kan man säga. Men brittiska överklassen är ju alltid så vänliga och artiga, oavsett vad de egentligen tycker.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Advertisements
  • Örjan Larsson

    Håller med, finns mycket man inte behöver störa sig på.

    Klart värre om hela flygplanet bara bestått av människor som beter sig som tysta möss.

    Att barn skriker är inget direkt konstigt, får se hur det går för min lilla dotter o flyga. Hade ett barn som småskrek o busade ifrån Frankfurt till San Francisco, men med trevlig mamma som ansträngde sig, så vad gjorde det? Mer imponerad av att denna fyraåring klarade av så många timmar på full aktivitet, och stöp först vid slutet av flygningen.

    Står man inte ut med barn som skriker, så har man nog glömt sin barndom helt.

  • Martin

    De borde skrivit att det finns fler idioter som LÅTER saker störa dem. För barnskrik är bara störande om man låter det störa en. Att bli störd är nämligen ingen aktivitet som någon utanför dig sysslar med, det är något du själv väljer att göra. När man väl insett det enkla faktum, så kan man sluta upp med att störa sig på saker.

    • Anders_S

      Martin: Det var mycket bra uttryckt av dig. Jag håller med.

  • Jag försökte se en film en gång, men ett gäng israeler på muckarresa som var utomlands för första gången envisades med att ställa sig upp framför duken hela tiden och skrek åt varandra. Det irriterade mig rejält.

    Som en av de om dessutom klarar att sova på plan, bussar och allt sånt (ett måste efter ett år på resande fot) störde mig skrikandet även då. Vi som kan sova har större problem med barnskrik också. Resten har jag inga invändningar mot annat än att *alla* inte kan sitta ytterst eller kliva på först.

    Känner dock inte igen något av de fall som Expressen nämner som ett större problem.

    • Anders_S

      Hampus: Jag har varit störd en gång. Av ett gäng asfulla svenskar på väg till Kreta på semester. Gap, skrik och spring.

  • Bobby

    Helt riktigt. Däremot har jag mer allergi på flygplatserna. Skillnaden mellan en mulen novembervardag med rutinerade resenärer och en junidag med vilsna turister är nästan skrämmande.

    På planet kan man ju alltid säga till.