Majoriteten i Sverige är för mildare straff

Jag har skrivit hundratals inlägg där jag argumenterar mot hårdare  straff och för en mer human behandling av kriminella med inriktning på vård istället för straff. Detta då jag anser att straff inet är en fungerande metod om man vill återbörda fungerande människor till samhället. För att kunna leva ett fungerande liv behöver man vård och/eller utbildning i hur man faktiskt lever och klarar sig i samhället utan att begå brott. Man behöver inte hårda straff, inlåsning och utbildning i hur man begår nya brott så som det är idag.

Nu visar det sig att majoriteten av svenska folket faktiskt delar min uppfattning och det är ju trevligt:

När allmänheten får ta ställning till utförligare beskrivningar av rättsfall blir dock bilden en annan. Allmänheten tror genomgående att domstolarna dömer mycket mildare än vad de faktiskt gör. Allmänheten föreslår också högre straff i förhållande till vad man tror ges av domstolarna. Detta straff ligger dock i fem av de sex fallen under, och i ett fall lika, vad de tillfrågade domarna föreslagit. I mellan omkring 15 och 30 procent av fallen föreslår de tillfrågade en icke frihetsberövande påföljd. Domarna däremot dömer med mycket få undantag i samtliga fall till fängelse.

Undersökningen fördes vidare för att se om förslagen till straff skulle förändras ytterligare om mer information kring brottet och de inblandade tillfördes. Fokusgrupperna tog efter filmvisning och diskussion ställning till fallen med narkotikabrott, butiksrån, våldtäkt och gatuvåld. I våldtäktsfallet skedde ingen egentlig förändring. För de övriga tre fallen minskades straffen ytterligare. I fallet med narkotika ville hälften av de svarande ge en icke frihetsberövande påföljd. Detta kan jämföras med domarna som angav över fem års fängelse.

En fråga som infinner sig är då varför det är en sådan skillnad mellan å ena sidan det generella och å andra sidan det informerade och konkreta rättsmedvetandet. En förklaring som förts fram är att det spontana svaret att straffen är för låga bara visar att man vill ta avstånd från gärningen. En annan förklaring är att allmänheten brukar vilja ha mer av vilket förslag som än presenteras, inklusive mer behandling eller arbetsträning för den som begått brott. Ges man bara möjlighet att svara på frågan om straff kan man inte ta ställning till andra insatser. En tredje förklaring är att allmänheten har dålig kunskap om de straff som faktiskt ges i domstolarna – här underskattade ju allmänheten genomgående domstolarnas straffnivå.En fjärde förklaring slutligen är just att med mer och konkret information förändras kraven på hårda straff. Det är också det genomgående resultatet från tidigare forskning i flera länder. Detta innebär inte att allmänheten inte skulle ta brotten på allvar. Tvärtom visade undersökningen att allmänheten ofta ville utvidga straffet så att fängelse kompletterades med andra påföljder och rättsliga reaktioner. Särskilt behandling av gärningspersonen och ekonomisk kompensation till brottsoffret föreslogs ofta. Allmänheten verkar tycka att straffet ska uttrycka rättvisa och proportion men också upprättelse av och hjälp till brottsoffret och åtgärder för att gärningspersonen inte ska begå brott igen.

Det vore ju bra om också makthavarna nån gång kunde förstå att ”hårda tag” är kontraproduktivt.

De flesta brott begås när man är ung och de flesta ungdomsbrottslingar slutar av sig själva. I själva verket så är det så att de som aldrig får en dom slutar i större utsträckning än de som döms. Kriminella gäng kan man inte rå på med hårdare straff heller och inte heller de flesta våldsbrottslingar och mördare. De flesta mördare återfaller aldrig i brott och straffen är helt meningslösa ur vård- och avskräckningssynpunkt. Och om de återfaller så är det sällan genom att begå ett nytt mord. Långa straff det sammanhanget i allmänhet (men inte i varje enkilt fall) bara dyr förvaring och en onödig kostnad för samhället.

Kriminella gäng kan bara bekämpas genom sociala åtgärder som innebär att ett liv i kriminalitet inte blir ett attraktivt sätt att leva. Det måste alltså skapas ett samhälle där människor känner att de hör hemma och behövs. I ett sådant samhälle väljer de flest att leva ett vanligt liv och inte ett liv i kriminalitet.

När det gäller psykiskt sjuka brottslingar så säger det sig själv att man behöver vård och inte straff i först hand. Till slut finns där också en grupp brottslingar om är både svårbehandlad och där straff inte har nån betydelse som avskräckning. Dessa personer (en mindre grupp med psykopatiska störningar) är de enda där samhället kan vinna något på att spärra in dem för en längre tid.

Brottslighet bekämpas alltså bäst med sociala insatser, inte med straff.

Läs också:
Vilken alarmerande våldsutveckling?
Inga belägg för ökad knivbrottslighet
Meningslöst att döma ungdomar för brott?
Strängare straff har bara marginell effekt

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Straff, Hårda Straff, Milda straff, Brottslighet, Kriminalitet, Lagstiftning, Rättsväsen, Brott, Våld, Samhälle, Politik