Boknytt
On Democracy
Robert A. Dahl
Yale University Press
Folkmakt, Kapitalism, Mångkultur
Demokratiexperten Robert A. Dahls till svenska översatta ”Demokratin och dess antagonister” gav jag en mycket positiv recension. Efterföljaren ”On Democracy” är mindre intressant eftersom drygt halva boken är en grundlärobok i demokrati. Resten av boken är dock mer läsvärd.
Dahl går igenom kapitalismens/marknadssystemets positiva och negativa effekter på demokratin. Positivt är maktdecentralisering och skapandet av en demokrativänlig medelklass, anser han. Negativt är att kapitalismens ekonomiska ojämlikhet leder till stora skillnader i även politisk jämlikhet (demokratins bas). De rika har i praktiken många olika slags resurser (pengar, status, kunskap, kontakter etcetera) som gör dem politiskt mäktigare än de fattiga & vanligt folk.
Den enorma maktkoncentrationen i socialistiska statscentralplanerade ekonomier kritiserar Dahl med rätta, med argumentet att så mycket makt korrumperar. Att den realsocialistiska (prosovjetiska/stalinistiska/maoistiska) vänstern missade detta berodde på dålig kunskap om den mänskliga naturen, anser jag. En natur de länge förnekade, alternativt ansåg i grunden god. Jag ger i detta sammanhang gärna en eloge till den trotskistiska frihetliga socialismen som redan på 30-talet insåg farorna med maktkoncentrationen.
Dahl kopplar ihop demokrati och marknadsekonomi. Själv tror jag att båda är mer av parallella fenomen, med en gemensam bakomliggande tredje faktor. Typ den allmänna moderna västerländska utvecklingen, som skapat både demokrati och marknadsekonomi, utan att dessa kan förklara varandra.
Internationaliseringen ser Dahl som en utmaning för demokratin. En fungerande demokratisk världsstat är svår att tänka sig på grund av bristen på en samlande global identitet, menar han. Då skulle länder motsätta sig majoritetsbeslut som går dem emot. ”En man en röst” kommer inte heller att accepteras i en världsdemokrati (utom av Kina och Indien, min anmärkning).
Som i sin tidigare nämnda bok varnar Dahl för mångkulturell splittring. En samlande nationell identitet och en någorlunda homogen befolkning (och assimilering) gynnar demokratin. Men dagens gruppidentitetskamp och ökande invandring till väst kommer att öka den multikulturella utmaningen av demokratin, anser professor Robert A. Dahl.
Läs mer: Yale Review on books,
I media om demokrati och valsystem: DN1, 2, 3, 4, SVD1, 2, 3, 4, GP1, 2,
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Folkmakt, Kapitalism, Mångkultur, On Democracy, Robert A. Dahl, Kultur, Böcker, Demokrati, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Du menar väl ”Dahl kopplar ihop demokrati och marknadsekonomi”? För övrigt var väl Rosa Luxemburg och Alexandra Kollontaj tidigare och tydligare i sin kritik av maktkoncentrationen än Trotskij .
En annan viktig bok om demokrati är Charles Tillys sista bokn som bara heter ’Democracy’. Där för han viktiga resonemang om vilka processer i samhället som gör dem mer demokratiska och vilka som avlägsnar dem från demokratin. Huvudpoängen är att demokratin aldrig är kan vinnas en gång för alla. Om privata sjukförsäkringar t ex får delar av befolkningen att sluta förlita sig på kollektiva lösningar försvagar det sammanhållningen och därmed demokratin. En mycket viktig bok som borde översättas med det snaraste.
Örjan: Kollontaj var tidigare, men ändrade sig väl sen och gick tillbaka och var på Stalins sida mot Trotskij. Rosa Luxemburg var mycket tidigare, men hon blev ju mördad. Hon ingår ock i den tradition som jag tillhör.
Hur definierar Dahl ”medelklass”?
Man blir ganska trött på den här hurra-vad-jag-är-bra-attityden bland den akademiska medelklassen. Dvs att medelklassen skulle vara så jäkla demokratisk. Vem var det som gjorde de största insatserna för demokratisering i t.ex. Sverige? Arbetarrörelsen, skulle jag vilja påstå. Även om bönder och den lägre medelklass som var organiserad i nykterhetsrörelse och frikyrka gjorde stora insatser också.
Och vilka var det som stödde nazisterna i Tyskland? Medelklassen.
Kärnan av sanning, som ligger i Dahls och så många andras påståenden, är att demokratisk utveckling gynnas om det finns resurser som inte ligger under maktetablissemangets kontroll. Sådana resurser kan t.ex. vara arbetarrörelsens möjlighet att strejka, men det kan också vara t.ex. att det finns folk med tid och ork.
hej igen,
resonemanget om sambandet mellan marknad och demokrati är vanligt som teoretiskt spörsmål dels bland ekonomer med klassiskt nationalekonomi som utgångspunkt dels bland liberalt påverkade samhälls debattörer i övrigt. Bland ekonomhistoriker etc i övrigt är intresset mer observerande skulle jag säga. Man konstaterar att det till viss del finns ett kronologiskt samband och undrar vad det beror på.
Det är främst amerikaner som hävdar detta samband som entydigt. I USA är det nämligen så och deras underlag är huvudsakligen deras eget samhälle. USA har aldrig haft något annat ekonomiskt system än marknadsekonomi så i deras fall är svaret självklart. USAliberala analyser blottställer därmed indirekt hur lågstående de är teoretiskt eftersom deras grepp blir direkt påflugna när de tillämpas på andra samhällen.
Allmänt sett är sambandet mellan marknad och demokratisk utveckling naturligtvis starkare i nationer som dominerats av feodalism och andra former av stark ägarkoncentration under ett auktoritärt styre. Utveckling av marknadsekonomi i länder med ofullgången utveckling av produktivkrafterna innebär alltid en omfördelning av resurser och egendom åtminstone i relativa tal. Det visste som bekant redan Lenin.
I länder med starka kooperativ inom produktionen redan i kapitalismens barndom – typ Schweiz , eller med stark självägande bondeklass som Sverige och Norge var sambanden helt annorlunda. De Skandinaviska länderna utvecklades till världsledande både som demokratier och ekonomier under starka regleringar.
Sambandet mellan demokrati och marknad är alltså inte en samhällelig lag utan ett strukturellt samband som är giltigt i vissa samhällsformationer beroende på hur de ekonomiska och politiska relationerna är ordnade sedan tidigare.
Självklart ska det stå marknadsekonomi, har bett Anders rätta.
Jag kommer inte ihåg att Dahl definierade medelklassen.
Jag pratar inte om personer utan om den trotskistiska rörelsen.
Personligen tvivlar jag på medelklassens särskilda demokratism.