Nja, det är inte riktigt så att svenskarna är turkar, då turkar är en befolkningsgrupp som i sen tid kommit till nuvarande Turkiet, även kallat Anatolien. Men svenskarna härstammar från en jordbruksbefolkning som fanns i Anatolien för 8000 år sen enligt dna-undersökningar som gjorts. Den jägarbefolkning som fanns i Sverige innan jordbruksbefolkningens ankomst är alltså inte svenskarnas förfäder i nån större utsträckning. De är inte heller samernas förfäder visa dna-kartläggningen. Samerna har säkerligen också kommit till Sverige senare, eller i alla fall från nåt annat håll och är i så fall kanske inte någon egentlig ursprungsbefolkning.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Svenskar, Jordbruksfolk, Jägarfolk, Samer, Anatolien, Sverige, Turkiet, Samhälle, Historia, DNA
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Om samernas DNA och ursprung se länken http://www.verddeviessu.org/saami_dna.html
Verddeviessu: Enligt artikeln i DN är informationen på den sida du hänvisar till inte korrekt. Samerna härstammar inte från den befolkning som kom direkt efter isen (ofta kallade Ursulas folk). Utan från en senare invandringsvåg precis som svenskarna (som alltså härstammar från Helenas folk som har sitt ursprung i Turkiet)
Vi är nog allesammans tämligen blandade. De mindreasiatiska generna dominerar i hela Europa (dock mindre ju längre norrut man kommer). Men vi har också baskiska gener, enligt Cavalli-Sforza, dvs för-indo-europeiska.
Samerna verkar ha mer så kallat baskiska (V) men inte mer U (Ursula/Ulrika) och mest H (Helena) precis som svenskarna. Stenåldersbefolkningen hade i stort sett bara U. Det mesta tyder på att samerna inte är ättlingar till stenåldersbefolkningen i större utsträckning än svenskar (skåningar har nästan identisk genuppsättning som samer) utan snarare invandrare precis som svenskar.
En sak måste jag faktiskt ge lite cred till SD åt. De pratar främst om svenskhet som kulturell identitet, dvs det här pseudo-genomfrenologiska snacket är egentligen inte särksilt viktigt (för andra än verkligt hardcore ”ras-företrädare”, som han i Grästorp).
På mitokondrisk DNA-nivå är också svenskar afrikaner, men det blir i de stora hela fullständigt oviktigt eftersom det inte är DNA som format svensk kultur, utan mänsklig socialisering.
Naturvetenskapligt är det förstås spännande att se hur folkförflyttningar skapat våra moderna människor, men ur ett ”mjuka vetenskaper”-perspektiv spelar vårt ursprung ingen roll, eftersom vår kultur inte är genetiskt betingad, utan sociokulturellt betingad.
Dvs at vi kan göra en svensk av en turk om hen får växa upp i svensk kultur, och vi kan göra en turk av en svensk i motsats.
Kanske är det senare mer skrämmande för vissa. Men då har de aldrig fått äta hemlagade vindolmar.
(De lagades f övr av en irakier, som hittar receptet på Google. Till efterrätt bjöd en libanes på kuwaitiska konditorier, som var på tok för söta för de tillhörande svenska kaffet importerat från Brasilien, men eftersom vi svenskar i sällskapet också sköljde ned det med fransk konjak så gjorde det inte så mycket.
Multikulti ftw, m ao 😉 )
Är det parentesen som skrämmer SD, månne? Inte DNA?
Joakim. ja, DNA har nog marginell betydelse. Och parentesen är säkert det som skrämmer.
Jaha, då har man äntligen avgjort att jordbruket kom med människor och inte som en idéspridning till Europa. Och självklart via landbryggan Turkiet som sammanbinder Mellanöstern, där jordbruket uppkom, och Europa.
Alla utom östafrikaner är invandrare i sina länder. Alla människor är afrikaner i grunden. Alla människor har invandrat till Europa vid skilda tidpunkter.
Men eftersom detta med att vara först gör att någon kallas ursprungsbefolkning och anses ha mer rätt till jorden, är det förstås bra att veta att nästan alla svenskar är invandrare efter den första ursprungsbefolkningen.
Bra, då kan vi sluta tjata om invandrare och svenskar. Så gott som alla i Sverige är invandrare (i betydelsen icke-ursprungsfolk) som har kommit med olika tidsavstånd och sedan har blandats samman till svenskar rent ”rasligt”, släktmässigt. Sedan har man tillsammans skapat en svensk kultur gemensamt.
Så varför ska inte denna process får fortsätta som den alltid har gjort. Nya invandrare kommer hit och anpassar sig till de gamla invandrarnas svenska kultur, varpå de i sin tur påverkar denna så att morgondagens svenska kultur blir nyblandad återigen.
Invandrare blandas, invandrarkulturer blandas, fram växer och förändras det svenska folket och den svenska kulturen genom denna integrerade mångkulturalism.
Varför då plötsligt separatistisk mångkulturalism där vi ska skilja på de olika invandragrupperna, hålla dem isär, apartheidtankar, inte uppmuntra att som i tusentals år skett, låta de olika typerna av invandrargrupper smälta samman till en sammanhållen nation, så som skett så framgångsrikt fram till 70-talet?
Roar mig alltid att läsa kommentarer på allt som har med kultur, land, folk och ursprung i Sverige. Ni svenskar måste alltid påpeka så tydligt att ni inte har något ursprung och att alla är invandrare. Även att den svenska kulturen och traditionerna inte är något ni uppskattar eller har några tankar på att bevara.
Tex i USA är många väldigt intresserade av att hitta sina rötter och lära sig mer om dem. Detta är även väldigt tydligt hos adopterade barn. Att förneka betydelsen av härkomst ser jag som utmärkande i Sverige.
Tror inte att man i andra länder uppfattar det som rasism, eller att man måste hata andra människor bara för att det finns skillnader. Hoppas att ni lyckas lösa era identitetsproblem.
Nano: Fast jag begriper inte riktigt vad det har med mitt inlägg att göra. Det är ju kul för dig att du är fascinerad av nåt. Däremot så käner jag inte igen att svenskar inte skulle vara intresserade av sitt ursprung. Jag själv är ju irländsk (Holly)-fransk (Thomazin) -brittisk (Thompson)-svensk (Svensson) -dansk (fr. Blekinge) -finsk (Karppinen)-rysk(okänt)-mongol(okänt)-resande till min härkomst. Och det är ju kul och intressant.
Jag ser inget fel med att uppskatta Sverige och dess folk, nation, kultur, traditioner och identitet. Men det finns ingen ren, ursprunglig, ”äkta” svenskhet. Och det finns heller ingen vits med det. Både svenskar och deras kultur har i stor utsträckning invandrat.
Det är mest rasister och sverigedemokrater som har tankar om att det svenska måste vara uräkta inhemsk vara, och att vi ska söka det rena svenska som (felaktigt) sägs vara våra rötter.
Däremot är det vits med att det finns en samlande gemensam svensk (mångkulturellt sammansat) kultur, folk och nation som vi kan känna stolhet och samhörighet och solidaritet med, utan att därför se oss som bättre än andra folk i världen (som i sin tur är stolta över sin mångkultiblandade kultur).
Olika men (jäm)lika.