I Grekland har man precis som i Spanien ockuperat torg och platser i en mängd städer. Det har man gjort i protest mot nedskärningar och nyliberal privatiseringspolitik. Man har gjort det i protest mot att den grekiska befolkningen ska behöva betala de rikas spekulation. Inspirationen för aktionsformen med torgockupationer kommer förstås främst från Egyptens revolution där ockupationen av Tahrir-torget spelade en central roll. Även i Spanien har ockupationer av torg spelat en central roll i kampen mot den nyliberala krispolitiken som bara förvärra situationen för vanligt folk. Så här skriver en grekisk aktivist om ”de missnöjdas rörelse” i Grekland:
The Syntagma square movement creates new perspectives for class struggle. Despite its contradictions and important weaknesses, it is a development that in principle brings hope. At a practical level, it was inspired by the Arab rebellions that largely utilized current technologies to coordinate themselves (Internet, mobile phones etc). The Arab movement managed to traverse the national borders and “invade” Europe, much like European capitalists feared. The Spanish State being the first country to enter the game, other metropolitan capitals followed like Paris, Rome, Lisbon and, of course, Athens. This movement has of course often important weaknesses: most of its participants often have a low level of political consciousness (at least in its most massive manifestations) and it lacks a clear political perspective. However, it is extremely massive, in its meeting of 5 June participated more than 100.000 people in Athens plus important meetings in other Greek cities. Although it remains particularly blurry and fluid, it starts from a clear demand: the abrogation of the Memorandum as well as the departure of those who brought it with them.
On the other hand, we should of course not overestimate its spontaneous and self-organized character. It does not yet possess features of a genuine revolt, but it is clear that if the idea for a blocking of the parliament at the day when the new Memorandum will be voted comes to fruition, that day will certainly bring in mind a true revolt especially since this day is combined with a general strike. On the one hand, we cannot identify this movement with a new political subject that can substitute the centrality of the labor movement. It is, nonetheless, a field of interaction among the avant-garde of the movement and the masses of the oppressed. It provides the oppressed with experience of collective organization (especially social groups that have little chances of encountering such experiences) as well as confidence if it achieves some concrete victory. It is possible that through this movement several new militants will join the ranks of the left and anticapitalist ideas.
As a first step, it is important to try and pin down the social composition of the “indignant” movement, so as to estimate the limits and the goals of our own intervention in it:
unemployed or precarious workers, a great part of which have essentially no experience of collective organization and action neither within the traditional trade unions nor within the political organizations of the labor class.
Idag har också en storstrejk utlysts i Grekland. De olika folkliga protesterna har idag blivit våldsamt angripna av polisen i landet. Likheterna med vad som hände i Egypten är onekligen stora.
Intressant?
Bloggat: Sjöstedt, K & Å,
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN1, 2, E24_1, 2,
Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, Uppror, Tårgas, Polisvåld, Skuldkris, Ekonomi, Polisen, Våld, Repression, Förtryck, Nyliberalism, Samhälle, Politik
Svårt att jämföra Grekland och situationen i Egypten. Grekerna har ju själva röstat fram de politiker som satt landet i denna kris. Bland annat går grekerna i pension vid 50-års ålder och jag har svårt att se att andra länder ska bekosta den välfärd som de finansierat med lånade pengar. Det är alltid lätt att skrika efter mer om det är nån annan som ska betala, till slut är det dags att betala igen och det duger inte att säga att man inte har råd.
De får väl göra som alla andra, höj pensionen till ”hemska” 60år och arbeta av skulden. Strejker stärker ju knappast statsfinanserna.
Nej, grekerna går inte i pension vid 50 års ålder. Det är bara en minoritet statsanställda som gör det. Privatanställda gör det i allmänhet inte (det är möjligt att vissa bankanställda gör det), småföretagare gör det inte, bönder gör det inte. Läs på istället. Sprid inte villfarelser och dumheter. Om du sk kunna argumentera måste du ha korrekt fakta.
Greklands ekonomiska problem beror på storskalig korruption i överklassen, på spekulation från överklassen och ren stöld som överklassen ägnat sig åt. Varför skulle vanliga grekiska arbetar betala de rikas skulder. Finns ingen anledning. Precis som islänningarna borde de vägra betala för skulder som uppstått på grund av rikas spekulation och korruption.