Ineffektiv polis – låga polislöner gör inte saken bättre

DN har i en rad artiklar belyst polisens sätt att hantera sin statistik kring brott. Bland annat har polisen hanterat nedlagda utredningar och avskrivna anmälningar som uppklarade brott vilket självklart är befängt. Avskrivna anmälningar är ju anmälda brott som polisen oftast inte ens försökt att lösa. Det är knappast att betrakta som uppklarade brott. I samband med artiklarnas publicering har polisen dock meddelat att de ska ändra sitt förfarande när det gäller statistiken för uppklarade brott, avskrivna anmälningar och nedlagda utredningar. Det är bra.

I DN:s artiklar och i debatten så påstås det också ofta att det är bristen på poliser som gör att effektiviteten är låg. Jag ställer mig ytterst tveksam till detta påstående. Det kan mycket väl vara så att en ökning av antalet poliser kan öka effektiviteten i viss mån, men jag menar att bara en ökning också kan minska effektiviteten per polis. Grundproblemet är som jag ser det ett helt annat. En allt större andel av de anställda poliserna ägnar allt mer tid åt administration. Brottsbekämpningen blir lidande.  Detta är resultatet av beslut att skära ner antalet civilanställda inom polisen kombinerat med förändrad brottslighet och ett ökat antal anmälningar som inte ens borde vara anmälningar.

Ett annat problem är att polisen arbetar på fel tider. Flertalet poliser arbetar nämligen dagtid när kvällstid borde vara lämpligare. Det är på kvällen och natten som brott i huvudsak begås. Polisens arbetstider bör alltså läggas om så att fler arbetar på kvällen och natten. I det sammanhanget blir naturligtvis också polisens betalning för obekväm arbetstid intressant. För att en förändring av polisens arbetstider inte ska bli alltför impopulär och möta ett alltför starkt motstånd får man nog höja den idag relativt dåliga ob-ersättningen.

Rent generellt är dåliga löner också ett problem när det gäller poliser. Dåligt betalda poliser blir lätt korrumperade och mottagare av mutor. En sådan poliskår vill ingen ha då det oundvikligen leder till att organiserad brottslighet breder ut sig. Mexico är i sammanhanget ett skräckexempel.

Korruption finns dock inte bara i länder som Mexico. Det finns även i Sverige där poliser avslöjats med att stjäla saker från polisens förråd. Saker som ska lämnas tillbaka till ägarna men som istället hamnar i enskilda polisers händer genom stöld. Andra poliser ägnar sig åt knarkhandel och åter andra låter spaningsuppgifter om kriminella och polisiära prioriteringar komma ut. En del poliser samarbetar öppet med gangsters (i allmänhet får såna poliser sparken eller så slutar de av sig själva), andra har tveksamma relationer till kriminella och kriminella nätverk. Nu ska det dock också nämnas att detta är ovanligt i Sverige och de flesta poliser är hederliga. Ordentliga löner till poliser är något som kan motverka en korrumperad poliskår. Knappast utplåna korruption inom polisen, men säkerligen göra det mindre utbrett.

Idag får också polisen ägna mycket tid åt att lösa vad som i grunden är sociala problem som upplopp och oro i förorter. Naturligtvis måste polisen ingripa när det sker, men det borde inte ske. Om den social välfärden fungerade som den borde, om samhället var mer jämlikt och rättvist, om det fanns arbete åt alla, så skulle inte förortsoroligheter ske i samma utsträckning som idag.

Det finns naturligtvis även en rad andra orsaker till bristande effektivitet, både i det lilla och det stora.

Polisen ineffektivitet orsakas alltså kanske inte i första hand av brist på poliser utan främst kanske för att de sysslar med fel saker. Ett förhållande som skapats genom politiska beslut i riksdagen, av såväl socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Det betyder också att det går att förändra till det bättre genom andra politiska beslut.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Poliser, Effektivitet, Antal poliser, Arbetstider, Löner, Uppklarade brott, Polismyndigheter, Arbetstider, Polisen, Brott, Media, Samhälle, Politik