Nämndemannasystemet i Sverige har en del brister, så långt kan jag hålla med juristen Mårten Schultz och moderatpolitikern Maria Abrahamsson. Mårten Schultz hävdar bland annat följande i SVT:
Det finns många argument som tillsammans är väldigt starka. Ett är att nämndemännen är politiskt utsedda domare, som svär domareden på samma sätt som juristdomare gör. Men de är inkompetenta rent rättsligt. För att bli nämndeman förutsätts det att man inte är lika kunnig som en juristdomare.
– Ett annat argument emot är att nämndemännen ska tillföra folklig insyn, lokala kunskaper med mera – det är ett feltänk. Domstolar ska inte förlita sig på uppgifter som inte är transparenta och offentliga. De argument som finns ska fram öppet i rättegången.
Ytterligare ett argument är att systemet bygger på att juristdomare inte är som folk är mest och att alltså inte kan vara ”folket”. Det är konstigt att man utgår från en sådan överklassinställning till jurister. Vi är också vanliga människor som hämtar barn på dagis, säger Mårten Schultz.
Det enad av dessa argument som jag håller med om är det första. Det kan lösas genom att andelen nämndemän blir lägre i tingsrätten. När det gäller de två andra argumenten anser jag att Schultz har fel. Först ska jag berör argument tre om att advokater ä vanliga människor.
Min uppfattning är att advokater/jurister/domare inte är representativa för det svenska folket. Deras sociala bakgrund är övre medelklass och överklass i mycket större utsträckning än genomsnittet bland svenskar. Detta får till följd att överklassfördomar och överklassattityder gentemot brottslingar, arbetare och fattiga får genomslag i hur brott bedöms. Det är därför invandrare döms på mindre bevisning och hårdare än folk som heter Svensson. Det är därför folk i politiskt influerade rättegångar som efter Göteborg 2001 får extremt hårda straff i förhållande till brottet. Det är därför straffvärdet för egendomsbrott ofta är förhållandevis högre än straffvärdet för våldsbrott.
Det sistnämnda har inte med nämdemannasystemet att göra men är ytterligare belägg för att advokater/jurister/domare inte är representativa för vanligt folk (lagar är konstruerade och skrivna av jurister). De är inte som vanligt folk alltså. Vilket är ett argument för att nämndemän ska finnas.
Att Schultz och de flesta domare har en motsatt uppfattning kan dessutom förstås utifrån just det faktum att han inte är en vanlig svenska medborgare eller en vanlig svenska invånare. Argumentationen från Schultz i argument ett utgår ju just ifrån att man inte är vanliga, utan ifrån att jurister är speciella med speciella egenskaper och kunskaper. Att de har speciella och specifika kunskaper är ju också korrekt och alltså ytterligare ett argument för att jurister/advokater och domare inte är vanligt folk.
Sen till Schultz argument nummer två. Det är massvis med saker som inte kommer fram i det öppna. Det gäller juristers fördomar, juristers släktband, deras uppknytning till åklagare, poliser, domare, advokater osv. Sådant spelar roll i rättegångar. Detta kan motverkas genom människor med lokal förankring, med kännedom om lokala maktstrukturer och kotterier. Det är som jag ser det ett vettigt argument för nämndemän. Även detta argument står delvis i motsatsställning till argument 1 på samma sätt som jag skrivit ovan angående Schultz argument 2.
Sen kan vi inte heller kringgå sådant som att jurister, domare, advokater etc har privilegier att försvara. Det är också ett starka skäl till att vara mot nämndemän. Med färre nämndemän och fler jurister som dömer blir efterfrågan på jurister större. Löner och ersättningar kan tvingas upp. Juristerna kan framstå som de oersättliga experter de kanske egentligen inte är osv. Det finns all anledning att misstro juristers/advokaters och domares argumentation i dessa frågor. De är ing oberoende personer utan har både status och pengar att tjäna på att förändra systemet i den riktning Schultz argumenterar för. Samtidigt som det så vitt jag vet egentligen inte finns några som helst belägg för att system utan jury eller nämndemän är rättssäkrare än med nämndemän eller jury.
Däremot anser jag att man kan diskutera hur nämndemän utses. Idag sker det i praktiken av de politiska partierna. Något som utesluter sådana som mig. Jag skulle kunna fungera bar som nämndeman men har svårt att bli utsedd då jag inte tillhör nåt av de stora partierna. Jag är säker på att det finns en mängd andra människor som skulle vara lämpliga mend inte är med i nåt politiskt parti. En ändring i hur nämndemän utses tycker jag nog vore vettigt (kanske borde det ske på ungefär samma sätt som gode män utses idag) och där är jag uppenbarligen överens med Maria Abrahamsson:
Sist men inte minst angeläget – om nämndemannasystemet alls ska finnas kvar – är att ändra rekryteringen där de politiska partierna nominerar sina egna företrädare till nämndemän, med åtföljande rättsosäkerhet och förtroendeskador för rättsväsendet.
Jag kan också tänka mig förändringar i nämndemännens inflytande överlag så som Abrahamsson också föreslår. Däremot håller jag inte med om speciellt mycket i hennes argumentation.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Domstolar, Nämndemän, Mårten Schultz, Maria Abrahamsson, Domare, Advokater, Jurister, Rättsväsen, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Man har ett snävt perspektiv om man i sin argumentation utgår ifrån egot, från det självklara perspektivet att man själv och det egna perspektivet är det vanliga och representativt för hela mänskligheten. Jag skulle säga att man innan man kommit över sig själv är man inte skickad att döma, därav måste med nödvändighet andra perspektiv finnas med. Varför representeras inte kriminellas perspektiv på rättsväsendet i domar, varför skall domar förkunnas uteslutande av människor som omöjligt kan förstå den de dömer?
Politiker utses till domare! Det är så fel det kan bli. Är man politiker har man åsikter i vissa frågor, det är en förutsättning. I andra länder kan medlemskap i ett parti som starkt driver en fråga som kan ha relation till rättegången ett skäl för diskvalifikation som jurymedlem. Här är det en förutsättning för nämndemanaskap!
En nämndeman förväntas dessutom vara med att formulera domskäl och döma enligt lagen. Det förväntas inte en jury göra. de bedömer bara trovärdigheten under ledning av en domare.
Ha gärna kvar nämndemännen, men återinför bestämmelsen om nit och redighet. Det borde uteslutea de flesta politiker.
Är man människa har man åsikter i olika frågor. Det har alltså även advokater, domare osv. Många domare är medlemmar i moderaterna, likaså många advokater. De är inte politiker. Men är de lämpliga? Min uppfattning är att de är lämpliga, man kan inte sortera bort folk för att de har politisk uppfattningar. Alltså kan ingen diskvalificeras på grund av medlemsskap i ett politiskt parti eller på grund av sin politisk uppfattning. Inte heller kan man föbjuda någon att vara politiskt aktiv, inte heller domare, advokater, jurister. Och kan dessa vara politiker så kan självklart politiker vara nämndemän. De flesta som partierna utser som nämndemän har dessutom nån typ av juridisk utbildning eller kunskap.
Det finns en poäng med tydliga och innehållsdeklarerade nämndemän. Om man avskaffar det får vi folk med en hemlig politisk åskådning och agenda på domarbänken. Exempelvis kan vissa grupper ha ett större intresse för rättsväsendet och söka sig till det i större omfattning, en omfattning vi då inte kan veta något om då nämndemän har hemliga politiska åskådningar.
Ser vi till Jurysystemet i USA så finns det tre grupper, de som med alla till buds stående medel försöker smita sitt uppdrag, de som inte kan smita och de som inte vill smita ifrån det. Vi vet inget om sammansättningen av dessa grupper och hur det påverkar rättskipningen. Även om eliten ofta tycker att de som vill sitta i Jury tillhör de dummaste och mest inskränkta individerna, men det är nog mest klassförakt av den vanliga skolan.
Hej! Anders S Delar din uppfattning till fullo. Som nämndeman skulle jag aldrig få för mig att dömma någon på annat än vad som framgår av gärning,lagrum och bevisning.
Riksdagen:Ska politiker formulera våra lagar och förordningar?
Domstolar:Ska politiskt tillsatta nämndemän avkunna domar?
Kommuner:Ska kommunalpolitiker formulera våra föreskrifter? Riskkapitalbolag önskar kanske även att reformera rättsväsendet?
Självklart är det politiker som ska skapa och besluta om lagar och föreskrifter.