Privatiseringar i Sverige innebär oftast att skattepengar överförs till vinster i privata företag som ofta eller aldrig betalar skatt i Sverige. Det blir alltså en skattesubvention rakt i fickorna på företagens ägare. En skattesubvention av de rikas liv på fattigas bekostnad. Detta gäller även om företagen mot förmodan betalar skatt i Sverige.
Det är orimligt att vi med skattepengar på detta sätt ska subventioner vinster och utdelningar i privata företag. Det är orimligt att vi subventionera de rikas lyxliv med våra surt förvärvade och skattade pengar som ju är tänkta att användas till det gemensamma bästa och inte till subventioner av rika.
Vi känner alla till exemplen med vården och de skattesmitande riskkapitalbolagen, men ett ännu tydligare exempel är överföringen av skattepengar till franska företaget Sodexo via hjälpmedelscentralen i norra Stockholm. Det är dyrt att subventionera företagens vinster och de rikas lyxliv på detta sätt. Det enda rimliga är att stoppa bidragen och subventionerna till företagens vinster och de rika. Att återta verksamheterna i gemensam ägo och kontroll helt enkelt.
Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Subventioner, Subventioner av rika, Lyxliv, Vinster, Sodexo, Samhälle, Privatisering, Stockholm, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag tycker det är intressant att det är riskkapitlabolag som ger sig in i det offentliga. Det måste vara få investeringar som är så riskfria som att driva ett privat vårdhem eller skola med skattefinanisering. Alla behöver vård när man blir gammal och det är ju faktiskt skolplikt.
Innovationsgraden är också ytterst låg. Man skulle kunna tänka sig att privata skolor skulle vara mer innovativa men det verkar ju inte heller stämma. I alla fall om man inte räknar en fri laptop och glassig marknadsföring som innovation.
Vi förmodas beundra entreprenörer men detta är troligen det mest riskfria företagande man kan ägna sig åt. Det är otroligt enkelt att räkna hem en vinst.
Organisering av det offentliga kan säkert se ut på många sätt och jag är inte främmande för att alternativa fomer kan få utrymme i olika former av kooperativ och andra typer av icke-vinstdrivande organisationer. Till exempel drivs ju många folkhögskolor privat. Det är vinstintresset som är det stora problemet.
Vinststyrningen är det största problemet. Men även icke-vinstdrivna skolor är ett problem. Det är nämligen dessa som har den snedaste sociala rekryteringen enligt tillgänglig statistik.
Det kan säkert vara så att den sociala snedrekryteringen är större hos icke-vinstdrivande skolor, men dessa skolor svarar också mot alternativa behov som de helt offentliga skolorna tyvärr inte kan möta av olika skäl.
Dessa kommer ändå alltid att vara en företeelse i marginalen eftersom exempelvis kooperativa lösningar kräver extra arbetsinsatser av sina medlemmar.
Jag tycker det är bra att det finns en möjlighet att öppna sin egen skolverksamhet (non-profit), så länge den håller sig inom rådande lagstiftning. Och vi har en lagstiftning, som om den tillämpas, sätter ganska snäva begränsningar och tvingar till öppenhet.
Jag tror också alternativa skolformer kan befrukta den offentliga skolan med nya idéer eftersom den utan vinstintresse faktiskt blir idédriven, men är utanför den kommunala politiska styningen.
Det är vinstintresset som förändrar de grundläggande strukturerna och incitamenten för grundläggande utbildning och dess styrning. Inte organisationsformen som sådan.
Det behövs inga privata skolor för att möjliggöra alternativa pedagogiker och driftsformer. Exempelvis innehåller den kommunala förskolan alla möjliga former av pedagogik, montessori, freinet, reggio osv. Det är fullt möjligt inom en offentligt ägd, driven och kontrollerad skola också. Utan att få snedrekrytering.