Assange-affären aktualiserar Billy Butt-affären

Julian Assange har anmälts för våldtäkt av två kvinnor. Han är efterlyst för att höras som misstänkt för våldtäkt. Det föreligger en del underliga omständigheter kring våldtäkterna och misstankarna mot Assange som gör att många ifrågasätter misstankarna och menar att det handlar om en politisk anklagelse. Jag håller med om att det föreligger underligheter, men menar att det inte utesluter att det kan handla om ett våldtäktsbrott ändå.

Det finns faktiskt ett liknande fall med en känd person i Sverige. Det är domen mot Billy Butt för våldtäkt i nio fall år 1993. Han anmäldes för våldtäkt av 23 unga kvinnor år 1992, många av anmälningarna kom till med hjälp av tidningen Expressen som letade reda på unga kvinnor som blivit lurade av Butt. För lurade unga kvinnor med löften om guld och gröna skogar, det gjorde han. Endast 9 av anmälningarna resulterade i åtal. Billy Butt har genom åren envist hävdat sin oskuld och har åtskilliga gånger begärt resning.

I sin åttonde resningsansökan inkluderande han bland annat brev från några av de kvinnor som tidigare anklagat honom för våldtäkt men som nu intygade hans oskuld. I oktober 2006 fick Butt på nytt avslag i Högsta domstolen, denna gång var dock två av de fem domarna skiljaktiga och förespråkade således resning. Efter avslaget började Butt omedelbart skriva på en nionde resningsansökan, men fick då hjärtinfarkt och togs in på sjukhus.

I september 2009 inlämnades Butts tionde resningsansökan av advokat Björn Hurtig. Ytterligare nya omständigheter hade framkommit i målet och Butts advokat trodde på resning. HD avslog dock hans ansökan i maj 2010.

Butt hävdar alltså att han aldrig begått något brott. Domen mot Butt har debatterats i media flera gånger. En rad framstående personligheter i Sverige har krävt i media att Billy Butt ska få upprättelse, däribland Gudrun Schyman och Ann-Britt Grünewald:

För oss feminister är det självklart att kräva obligatorisk utbildning i genuskunskap för all personal inom rättsväsendet, en mer stringent sexualbrottslagstiftning och ökade insatser för att våldtäktsoffer ska bli bemötta med den respekt och den empati som kan lägga grunden till att fler faktiskt anmäler.

De stora samhälleliga brister som fortfarande finns på det här området får ändå inte medföra att vi ger avkall på våra grundläggande principer – den att enskilda människor ska garanteras rättssäkerhet. Vi menar att det som skedde i målet mot Billy Butt för snart tjugo år sedan måste beskrivas som en rättsskandal där mediedrev, rasism och inte minst en kränkande kvinnosyn ledde till en fällande dom. En dom som baserades på rasism, bristande kunskaper om nöjeslivets livsstil och inte minst en fördomsfull kvinnosyn där kvinnor i alla lägen betraktas som offer. Det faktum att kvinnor i våldsbrottmål väsentligt oftare är offer än förövare har mörklagt det faktum att det faktiskt finns kvinnor som är beredda att ställa upp på sex mot betalning i form av en karriär i nöjeslivet. Att unga kvinnor går in i relationer med män som är betydligt äldre än de själva är inte heller någon ovanlig sak.

Vi har ingen initierad kunskap om vad som faktiskt hände på de hotellrum där Billy Butt vistades med olika unga kvinnor. Men vi menar att det i domen inte finns bevis för att han begått grova våldtäkter. Han har uppträtt med den manliga makt som en uttalad patriarkal samhällsordning ger utrymme för. Han har utnyttjat unga kvinnors beroendeställning. De har lurats att tro på snabba och glamorösa karriärer i utbyte mot sex. Han har uppfört sig svinaktigt och manipulativt och han är inte ensam om att som man göra det. Det är avskyvärt men det är inte olagligt.

Jan Guillou påpekar i sin artikel att hade Billy Butt varit lärare eller präst hade hans handlingar varit olagliga. Där finns insikter om att en beroendeställning kan exploateras, t.ex. sexuellt, och där finns lagrum att använda. Men inte för nöjesbranschen och inte för andra branscher heller. Det är därför det är så viktigt att vi har en klar och tydlig lagstiftning, som utgår från att samlag som inte sker på frivillig grund, dvs. där det föreligger samtycke, är övergrepp. Vi tror män om att kunna begripa ordet Nej.

En annan person som anser att Billy Butt är oskyldig är den nämnde Jan Guillou som i Aftonbladet hävdat att Billy Butt utsatts för ett justitiemord:

Billy Butt är oskyldig till våldtäkt. Domen från 1993 på fyra års fängelse är felaktig och, med tanke på hur den byggdes upp, ett justitiemord.

Redan när domen avkunnades fanns det skäl till tvivel. Som våldtäktsoffret som vittnade om hur hon först blivit våldtagen av Billy i Stockholm och senare sökte upp honom i London för att naken krypa ner i hans hotellsäng och, givetvis, bli våldtagen igen. Varefter hon presenterade honom för sin bästa väninna. Eller målsäganden som berättade hur hon steg upp, gick ut i badrummet och avlägsnade en tampong i stället för att låsa in sig och därefter återvände till sängen så att våldtäkten kunde fullbordas. Domen vimlar av sådana orimligheter.

[…]

Han var oskyldig till det han dömdes för. Likväl en skurk, specialiserad på att förföra unga kvinnor genom att utlova filmroller, reklamkontrakt, sångkarriär, jobb som fotomodell och dylikt – löften som han inte hade en tanke på att infria – mot sexuella gentjänster. En icke okänd affärsidé.

Hade han varit lärare eller präst hade denna typ av förförelse varit brottslig. Lagen är på den punkten något ålderdomlig. I dagens värld måste nog en känd musikproducent ha väl så goda förutsättningar att kollra bort unga kvinnors omdöme som en pingstkyrkopastor.

Det begrep inte Stockholms tingsrätt. Tvärtom höll domstolen för otroligt att unga kvinnor frivilligt skulle gå i säng med en 40-årig man med ett ”särpräglat utseende”, svartskalle alltså. Således måste samtliga kvinnor i målet ha blivit våldtagna. Det är ett lika naivt som okunnigt resonemang från domare som vet intet om vissa av nöjesvärldens hårda villkor och inte ens hört talas om filmfestivalen i Cannes.

Billy Butt hade byggt upp en ansenlig krets av bedragna och hämndmotiverade kvinnor. På så vis hade han bundit mycket ris åt egen rygg.

När den första polisanmälan kom grep Expressen in och ordnade nya anmälningar att skriva om, så att uppståndelsen växte, så att Expressen kunde få fram ännu fler anmälningar att skriva om. Till slut hade 24 unga lurade kvinnor ställt sig i hämnarkön. Tretton av dem underkändes av åklagarmyndigheten, som sorterade fram de nio mest trovärdiga. Och så gick tåget.

En annan är Bert Karlsson och en är Göran Lambertz. Den förstnämnde är övertygad om att Butt är oskyldig, medan Göran Lambertz tycker att Billy Butt borde få resning så att fallet kan prövas igen:

Billy Butt har försökt få resning i sitt fall ett tiotal gånger, men fått nej av Högsta Domstolen. När fallet var uppe för två år sedan hade Göran Lambertz synpunkter som avvek från de övriga HD-domarnas. Lambertz menade då att målsägarnas uppgifter kunde ifrågasättas och att det faktiskt fanns synnerliga skäl att pröva Butts fall igen.

– Ja, han kan vara oskyldig, och han borde i vart fall få sin sak omprövad – det sade jag då. Att han gjort en massa fula saker tror jag nog alla är överens om, men det är inte säkert att han är skyldig till våldtäkt, säger Göran Lambertz.

Butt har uppgivit att en elfte resningsansökan är under förberedelse. I september 2010 utgav Billy Butt en 535 sidor lång bok om hela ärendet, Ett särpräglat utseende.

Tillsammans med Johann Binninge, Anna Sjödin och Monica Pernroth har Billy Butt grundat Rättssäkerhetsorganisationen (RO).

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Julian Assange, Assangeaffären, Billy Butt, Våldtäkt, Göran Lambertz, Gudrun Schyman, Ann-Britt Grünewald, Jan Guillou, Domstol, Brott, Våld, Rättsväsen, Rasism, Jämställdhet, Samhälle, Politik

Köp Billy Butts bok hos Adlibris