Utan länkar inget Internet

Utan länkar kan webben inte existera. Då finns det ingen webb att tjäna pengar på, och därför bör man aldrig bygga upp sin ekonomi kring länkar. Jag har sagt det förut, och det slutar inte vara en sanning bara för att den är lika gammal som www. Det är det fria länkandet som bygger webben. (Citat från Nikke Index).

Men det finns idag de som tycker att detta inte ska vara fritt. Att man inte ska kunna citera och länka som tidigare. Copyriot skriver:

Europas dagstidningar kräver betalt av Google och av andra som länkar till deras artiklar. Kom nu ihåg domen mot The Pirate Bay. Detta är liksom den logiska följden.

Juridiskt betraktat rör det sig om en offensiv på tre fronter samtidigt. Journalistförbundets upphovsrättsjurist Olle Wilöf – som verkar ge sitt stöd åt offensiven – ger en vink om detta:

– I värsta fall, för Google, kan de åka dit på tre saker. Tumnagelbilderna som Google publicerar utgör ett upphovsrättsintrång. Texterna som de publicerar är också så pass långa att de kan utgöra upphovsrättsintrång. Till sist är länkarna i sig ett upphovsrättsintrång, eftersom de medför ett tillgängliggörande av materialet, säger Olle Wilöf.

Första fronten rör sig på den klassiska upphovsrättens territorium. Tidningarna strävar efter att sänka definitionen av verkshöjd samt att inskränka citaträtten, så att även korta blänkare (typ de tio första orden ur en nyhetstext) ska kräva tillstånd för att återgivas.

Andra fronten handlar om att införa en helt ny typ av “närstående rättighet” till nyheternas innehåll. Detta är något helt annat än den ordinarie upphovsrätten, som ju endast skyddar den språkliga formen. Rätten ska ha heller inte gå till journalisten, utan direkt till medieföretaget. Tyskland går i bräschen med sin “Leistungsschutzrecht für Presseverleger“.

Tredje fronten handlar om att vidga definitionen av “tillgängliggörande”, så att detta även omfattar hyperlänkar. Detta får konsekvenser både för den egentliga upphovsrätten och för de närstående rättigheterna, men innebär framför allt en möjlighet att stöpa om hela internet. Domen mot The Pirate Bay var ett viktigt steg på vägen.

Tidningarnas angrepp på Google handlar om den sista punkten. En länk till innehåll ska betraktas som varande lika med innehållet. Det skulle få omfattande konsekvensr. Mitt bloggande bygger i mångt och mycket på länkar till media. Det skulle vara otillåtet om tidningarna fick som de verkar vilja ha det. Det svenska företaget Twinglys länkservice och sådan sajter som Knuff skulle inte vara tillåtna. Kanske skulle inte tidningarna bry sig om just min lilla blog,men de skulle ju försöka få betalt av Google, Twitter och Facebook för alla länkar som publiceras där.

Piratpartiets Anna Troberg skriver för sin del på SVD Opinion och argumenterar mot tidningarnas inställning. Jag återger här den del av hennes text, något modifierad:

Tidningsutgivarnas vd, Jeanette Gustafsdotter, är positivt inställd till att tidningarna ska få börja fakturera sökmotorer för inlänkar. Till tidningen Journalisten säger hon bland annat: ”Det är inte fel att den här frågan väcks. Tidningar och upphovspersonerna ska få betalt för sitt arbete. Länkandet är ett ofog, rent ut sagt.”

Gustafsdotter må tycka att länkarna är ett ofog, men faktum är att länkarna är internet. Det måste finnas något som knyter ihop alla lösa sidor, om inte så blir nätet inte något annat än ett svårnavigerat kartotek med begränsade möjligheter att vara till någon större nytta för vare sig enskilda, företag eller för samhället i stort.

Det är ingen hemlighet att många tidningar för en tynande tillvaro och det är i sig ett problem. Det är dock inte ett problem som bäst löses genom att stympa det nät vi alla är beroende av. Så dumma är naturligtvis inte heller tidningsutgivarna. De är inte heller så dumma att de inte vet att det är lätt att slippa få sajter indexerade av sökmotorer om man inte vill. Så vad är det man egentligen vill?

Kanske försöker man lösa sina problem på klassiskt upphovsrättsindustrimaner. Andra delar av upphovsrättsindustrin tjänar i dag enkla pengar på att lobba fram avgifter för allt och inget i stället för att arbeta kreativt med att anpassa sin verksamhet till samtiden.

Troberg är alltså inne på samma linje som Copyriot. Det handlar om att tidningarna föröker får fram pengar till sin ekonomiskt ansatta verksamhet. Det innebär att de inte i först hand är ute efter att sätta dit såna som bloggar eller mindre hemsidor. Utan det som de är ute efter är att få pengar från stora aktörer. Men oavsett detta så skulle en sådan ordning hota internets funktion, underminera de flesta möjlighet att tjäna pengar på nätet, försvåra diskussion och debatt och inskränka yttrandefriheten. Sannolikt är ett sådant sceanrio inte speciellt trovärdigt. Det finns dock också en annan sida av saken som Marcus Fridholm skriver om. Medias beroende av Google och Google beroende av medi. Om att begära hela kakan, när man nöjer sig med en liten smula:

Jag tror Fredrik har helt rätt, att det handlar om att begära hela armen, för att kanske få ett lillfinger. Det vill säga det jag började med att säga: Att göra sig dummare än vad man är, i förhoppningen att inte bli synad och samtidigt positionera sig för en ”kompromiss”.

Personligen tycker jag taktiken i så fall kan liknas vid att rikta hagelbössan mot tårna och fingra på avtryckaren utan att vara säker på om den är laddad eller inte. Jag hade i tonåren en bekants bekant med ”vissa” impulskontrollsproblem som gjorde en sådan dumhet, hon har numera en halv fot.

Dels är det farligt för mediehusen eftersom de själva är så beroende av andras material för sin överlevnad. Dels är det farligt för den fria debatten, vilket är en slags förutsättning för det fria medias överlevnad. Dels är det farligt för att det krävs två för att dansa tango.

Eller Fredrik Strömberg:

Man måste ju också förstå positioneringseffekten i det här – det är som att tjata om lördagsgodis när man egentligen bara vill ha en kaka – för tänk om allt det här snacket om att upphovsrättsskydda länken leder fram till en förändring av citaträtten och fair use-reglerna, då är det nog mission accomplished. För då betyder det att man kan inleda kommersiella diskussioner kring användande av innehåll. Men å andra sidan – det är ju inte lika kul att ranta om man faktiskt får titta lite i taktikpärmen. Tröttsam jävla diskussion.

Mer om frågan på Internet: Resumé1, 2, Journalisten1, 2, Mårtensson,

Och så har jag skrivit ett inlägg utan att egentligen skriva. Endast genom att citera och länka. Omöjligt i framtiden? Fel då? Fel nu? Tillåtet? Kommer nån att bli sur?

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Länkar, Länkningar, Tidningarna, Upphovsrätt, Yttrandefrihet, Copyriot, Anna Troberg, Nikke Index, Marcus Fridholm, Fredrik Strömberg, Journalisten, Olle Wilöf, Jeanette Gustafsdotter, Google, Twitter, Facebook, Twingly, Knuff, Internet, Bloggosfären, Blogga, Media, Samhälle, Politik