Att bara den som upplevt rasism kan förstå rasism är dumheter

Att bara den som är svart, invandrare, jude, muslim kan uttala sig och ha åsikter om afrofobi, rasism, antisemitism och islamofobi är bara dumheter. Upplevd rasism och upplevd oförrätt behöver inte ens handa om rasism.

För länge sen, på 1970-talet arbetade jag på en fabrik som gjorde plasttapeter och bilklädsel. Becker-Galon i Högsbo (idag är fabriken ombyggd till ett köpcentrum). Jag blandade plastmassa som sen skulle bli ytbeläggning på tapeter och bilklädsel. Det var det arbete jag först hade när jag började där. Tillsammans med mig arbetade en svart man. Från Kap Verde. Han var mycket dåligt på svenska. Varje gång nån av oss vita svor eller blev högljudda och förbannade på nåt upplevde han att vi var rasistiska. Oftast var han inte ens i närheten och ofta såg vi honom inte en gång. Men han hörde oss och trodde att allt var riktat mot honom. Han upplevde rasism där ingen fanns, han upplevde sig utsatt fast ingen pratade om honom. Han begrep oftast inte vad vi sa. Han kunde inte svenska, men tolkade alla svordomar och all ilska som rasism oavsett vad det handlade om. Han upplevde rasism varje dag, fast ingen rasism fanns. Han var aggressiv, han vägrade fika ihop med oss andra, vi var ju rasister osv. Det var helt bisarrt.

Ett tiotal år senare arbetade jag på Saab. En muslimsk man, från Tunisien, som brukade be varje dag på varje rast eller om det var möjligt på den tid som var den korrekta (vi arbetade skift och hade avlösare, en av de senare var jag). Jag löste av honom ibland när han behövde be. Men en dag frågade han om jag ville skänka pengar till hans muslimska församling. Det ville jag inte. Jag tror inte på gud och jag vill inte ge pengar till religiösa samfund. I den tunisiske mannens huvud förvandlades jag genast till rasist. Han upplevde rasism där ingen fanns. Han vägrade efter det prata mig, fick svårare att be sina böner vid rätt tid då han vägrade be mig om avlösning. Han upplevde rasism där ingen fanns och skapade problem för sig själv.

Upplevd rasism behöver inte ens vara rasism. Därför kan inte heller analyser och åsikter om rasism bara överlåtas åt de som kan tänkas vara utsatta eller bli utsatta för rasism. Det är inte bara de som är svarta, muslimer, judar, romer, muslimer etc som kan analysera rasism, rasistiska beteenden och vara mot rasism. Att tro det är bara dumt. Det är att skapa onödiga klyftor. Det gjorde mannen från Kap Verde, det gjorde min tunisiske arbetskamrat. Det gör de människor som hävdar att bara de människor som är utsatta för rasism har rätt att diskutera, uttala sig och tycka om rasism. De har väldigt fel och de skadar antirasismen.

Och vem kan bli utsatt? Jag heter Anders Svensson. I skolan i Stenungsund var jag och en finne de klart mörkaste i klassen. När jag var tonåring var det inte ovanligt att jag blev kallad svartskalle på gatan i Göteborg. Jag hade lockigt mörkt hår och mitt skinn är mörkare än de flesta svenskars. På den tiden i alla fall. Ger det mig rätten att tala om rasism? Jag är mongol, resande, ryss, finne, fransman, irländare, jude, katolik, svensk, dansk, engelsman. Eller mina förfäder var. Ger det mig rätten att tala om rasism? Jag har en svart bror. Son till pappas nya fru. Ger det mig rätten att tala om rasism? Vem ska avgöra? Ska nån göra en gentest? Ska nån bedöma brunhetsgraden för att ge mig rättighet att tala och tycka om rasism?

Allt sånt är naturligtvis trams. Dumheter. Alla tänkande människor kan analysera och ha åsikter om rasism. Det krävs inte att en person måste ha upplevt eller känt av rasism. Hur vet vi dessutom att nån blivit utsatt? Upplevelsen i sig duger inte och svenskt namn är uppenbarligen inget skydd. Kan jag få jobb? Inte alls. Arbetslös i 8 år, sökt 500 jobb, två intervjuer, tre svar. Samtidigt vet jag att det är lättare att få arbete när en person har ett svenskt namn. Skulle jag enbart gå på min personliga upplevelse, min känsla, skulle jag säga att ett sådant påstående var fel. På samma sätt kan det vara med de upplevelser av rasism som andra människor förnimmer. Personliga upplevelser och känslor säger tyvärr ofta väldigt lite om världen.

Att ha sidor där människor som upplever sig ”rasifierade” och diskriminerade diskuterar med varandra och där personer som inte anser sig vara det inte får vara med är däremot som jag ser det helt okej. Helt rimligt. Ett normalt inslag i ett demokratiskt samhälle. Liksom sidor och föreningar enbart för kvinnor, judar, kristna, homosexuella etc. Inget märkligt, utan något normalt i ett demokratiskt samhälle. Bra för de som behöver det. Kanske bra för samhället också. Men det beror på. En extrem fundamentalistisk frikyrka anser jag inte vara bra för samhället men den har rätten att finnas ändå. Så är det också med andra separatistiska föreningar. De är inte per automatik bra för samhället, men de måste få finnas ändå.

Intressant?
Media: DN1, 2, 3, SVD, AB, Politism, Bang, NG, Rashid Musa, SR, Rodeo, BL, SweDiss,
Läs även andra bloggares åsikter om Rasism, Separatism, Vithet, Rasifierad, Antirasism, Samhälle, Politik