Detta är det första kända fallet modern tid där en rik familjs barn i Sverige kidnappats med krav på lösensumma. Ann-Marie Engwall plockades upp upp i en ljus Saab vid åttatiden den 11 september 1963, då hon var på väg till skolan på Kaplansgatan i Gävle. I bilen satt en man och en kvinna. Detta skedde endast ett kvarter från där hon bodde.
Ann-Marie Engwalls far Jacob Engwall var verkställande direktör på och familjen ägare av det välkända Gevaliarosteriet vid Norra Skeppsbron 7 i Gävle. Senare på dagen fick instruktioner från kidnapparna via telefon. Kidnapparna krävde en lösensumma på 15.000 kronor (i den citerade texten använd pseudonymer):
– Stoppa 150 hundralappar i ett brunt A4-kuvert, instruerade Ove. Åk sedan till Kungsgrillen på Söder och lägg kuvertet i tvättstället på toaletten.
Man kom överens om att genomföra transaktionen klockan tre samma eftermiddag. Ove lovade att flickan var oskadd och Engwall att han inte skulle kontakta polisen. Men den löjligt låga lösensumman gjorde honom bekymrad. 15 000 kronor. Nöjer sig verkligen en kidnappare med så lite?
I väntan på att klockan skulle bli tre tog Ove och Gun med sig Ann-Marie till Jössebo viltgård, en djurpark nära Edsbyn. Den var stängd för säsongen, men de fick ändå gå in och titta på djuren. Jössebo ligger bara någon mil från Guns föräldrahem och den första hon mötte därinne var Björn Swartswe, son till parkens ägare, landslagsman i bandy – och polisman i Gävle. De kände varandra sedan flera år tillbaka och när han hejade insåg Gun att resan till Jössebo var en dundertabbe – om nu Engwall trots allt skulle vända sig till polisen.
Även Ove hade anknytning till trakten. Till för bara några dagar sedan hade han arbetat som socialassistent i Ovanåkers kommun där Gun, som var ensamstående mamma, hade varit hans klient.
I telefonsamtalet så meddelades det att pengarna skulle läggas i tvättstället i ett kuvert på herrtoaletten på Kungsgrillen i Gävle kl. 15.00. Vilket fadern också gjorde efter att ha antecknat de 150 st. 100-lapparnas nummer.
När fadern därefter återvände hem så stannade en taxi med Ann-Marie och flickan hoppade då ur bilen. Då var klockan 15.45. Hon hade behandlats väl av paret. En kvart senare anmäldes kidnappningen.
Strax efter klockan 17 den 12 september klev kidnapparna in på polisstationen i Malung och anmälde sig själva utan att ha hämnat pengarna på Kungsgrillen. Vid visiteringen på polisstationen i Malung hade paret 400 kr på sig.
Kidnapparna var trebarnspappan och förre socialarbetaren i Ovanåkers kommun den 28-årige E.B. Kvinnan var 21-åriga A.S.. E.B. hade varit anställd på barnavårdsnämnden i Ovanåker från augusti 1962 till den 6 september 1963. På så sätt hade han kommit i kontakt med A.S. som var från Ovanåker.
Den 17 september 1963 häktades paret inför Gävle rådhusrätt. Huvudförhandlingen inleddes den 22 oktober. De båda häktade hade då förlovat sig under tiden. E.B. fick oktober 4 års straffarbete som straff medan A.S. fick två års straffarbete. Domarna överklagades från båda hållen.
Svea hovrätt tog upp målet till muntlig behandling den 9-10 december samma år. Domarna fastställdes den 17 december. Den 13 februari 1965 gifte sig paret. A.S. hade då fått nåd från resten av straffet och var på fri fot. Brudgummen hade tre dagars permission från fångvårdsanstalten i Härnösand.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ann-Marie Engwall, Jacob Engwall, Gevalia, Kidnappning, Lösensumma, Brott, Gävle, Ovanåker, Malung, Samhälle
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ett svar på “Kidnappningen av Ann-Marie Engwall”
Kommentarer är stängda.