Risken att jag, en medelålders man, blir överfallen, misshandlad och rånad om jag går ut en kväll i centrala Göteborg är mycket större än risken för en kvinna att bli överfallen och våldtagen ute på joggingrundan. Ändå är jag inte rädd, män är sällan det, men kvinnor är däremot ofta rädda som exempelvis den unga kvinna som skrivit en insändare i GP.
Jag vet inte vad denna skillnad beror på, men den är sannolikt i huvudsak socialt betingad (det finns säkert undersökningar om detta). Dels uppfostras män till att fysiskt kunna ta vara på sig själv (nu är det väl iofs lite si och så med det när en blivit lite äldre) och ha ett starkare självförtroende när det kommer till fysiskt våld än vad kvinnor har. Omvänt uppfostras kvinnor på ett sätt som gör att deras självförtroende när det kommer till fysiska konfrontationer är lågt. Delvis kan säkert detta förklaras med att kvinnor i genomsnitt är mindre och fysiskt svagare än män, men det mesta handlar nog om sociala saker, uppfostran, förväntningar, samhällets och omgivningens syn på kvinnor och män etc.
Det är i alla fall olyckligt att kvinnor som inte behöver vara rädda är det och män som kanske borde vara lite mer rädda och försiktiga inte är det.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Rädsla, Kvinnor, Män, Kön, Rädsla, Ängslan, Uppfostran, Sociala roller, Våld, Brott, Jämställdhet, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.