Att Sverige har en hög dödlighet till följd av narkotikaöverdoser är något som de flesta är överens om. Problemet är dock att det är mycket svårt att göra internationella jämförelser då olika länders statistik ofta inte är jämförbar. Detta medför att tvärsäkra uttalanden som exempelvis Björn Johnson och Per Johanssons i ETC om att narkotikadödligheten i Sverige är den näst högsta i Europa måste tas med en nypa salt. Många hävdar också att avkriminaliseringen av narkotika i Portugal lett till kraftigt minskad dödlighet, men faktum är att Portugals statistik är så dålig att ingen vet resultatet av avkriminaliseringen vad det gäller antalet narkotikarelaterade dödsfall.
Det finns också problem med den svenska statistiken. Den kan inte utan vidare användas för att hävda att den narkotikarelaterade dödligheten ökar. Det kan vara så och är ganska sannolikt så, men statistiken kan inte användas för att visa det. vad som däremot är helt klart är att det som ökar är dödsfall på grund av överdoser av legalt förskrivna ersättningsmedel som metadon och subutex (buprenorfin). Detta faktum talar mot Björn Johnsons teori om att det är den svenska narkotikapolitiken som orsakar de höga dödligheten men samtidigt kan det vara restriktionerna kring utskrivningen som gör att dödligheten på grund av ersättningsmedel ökar så kraftigt. Vilket talar för att Björn Johnson har rätt. Jag lutar att så är fallet och att en avkriminalisering av eget bruk skulle leda till färre narkotikarelaterade dödsfall. Men faktum är att ingen egentligen vet hur det ligger till.
Tyvärr är det också så att alla sidor i debatten kring Sveriges narkotikapolitik driv av ideologi snarare än verklighet. Alla har intresses av att överdriva dödligheten, de som är för avkriminalisering av narkotikabruk vill peka på att den är hög för att visa att svensk narkotikapolitik inte fungerar, de som inte vill ha ersättningsbehandlingar, sprutbytesprogram etc vill peka på att utskrivningen av ersättningsmedel är det som orsakar den höga dödligheten. Följaktligen blir de flesta utsagor om svensk narkotikapolitik och dess effekter ideologiskt färgade och måste därmed tolkas med stor skepsis och inte tas för sanningar.
Ifrågasättande av de ledande debattörernas tvärsäkra uttalanden leder dessutom ofta till en märklig debatt där alla så kallade forskare och experter anser att de automatiskt har rätt bara för att de är forskare och experter. Typ ”jag har forskat om detta i 20 år och därför har jag rätt” men aldrig att de verkligen debatterar de problem som faktiskt finns i statistiken och som gör att tvärsäkra uttalanden kanske inte är så trovärdiga. Kolla exempelvis debatten som följde på inlägget ”Att antalet knarkrelaterade dödsfall ökar är troligen inte sant”.
Vad en avkriminalisering dock sannolikt skulle leda till är att polisen skulle ägna mer tid åt langare än åt brukare vilket sannolikt skulle ha en bra effekt vad det förekomsten av narkotika. Nu gör polisen ofta bara det enkla. Sätter dit slutkunderna men inte de som handlar med knark. Att arbeta så är mycket lättare.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Vård, Brott, Avkriminalisering, ETC, Björn Johnson, Narkotikarelaterad dödlighet, Subutex, Metadon, Opiater, Heroin, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ett svar på “Har Sverige verkligen den näst högsta knarkdödligheten?”
Kommentarer är stängda.