Rasism är identitetspolitik. Därom råder inget tvivel. Jag är kristen och har därför följande egenskaper är exakt detsamma som jag är muslim och har därför vissa egenskaper. Att kristna västerlänningar är på ett visst sätt som bestäms utifrån deras hudfärg och kultur vilket funmanetalistiska islamister hävdar är lika mycket identitetspolitik som att svarta människor är på ett visst sätt på grund av deras hudfärg vilket västerländska rasister hävdar. Bägge sakerna är också tecken på ett rasistiskt tänkande. Detta oavsett om det är en vit eller en svart som kommer med påståendet eller påståenden.
Det är identitetspolitik att hävda att bara svarta kan uttala sig om diskriminering av svarta som en del förmenat vänstermänniskor gör, att hävda att bara muslimer ha uppfattningar om islam eller att kritik av islam från icke-muslimer gentemot islam per definition alltid är rasism vilket jag sett att en del förment vänstervridna muslimer ibland gör. Samma tankesätt står bakom att bara svarta kan uttala sig om rasism riktad mot svarta och bara judar om antisemitism som bakom tankar om att vita är överlägsna alla andra på grund av sitt skinn, sin religion eller nåt annat. Identitetspolitiska debattörer och tänkare ägnar sig åt samma sak, oavsett om de är sverigedemokrater, nazister eller förment antirasistiska aktivister. Identiteten som svart, som muslim, som kristen, som rasist, som svensk osv har blivit viktigare än det faktiska förtycket. Exakt vad en individ äter eller i vilken religiös byggnad den går har blivit viktigare än ekonomiskt utnyttjande och diskriminering.
Rasister och förmenta vänsteranhängare till identitetspolitiker sprider två sidor av samma mynt som dessutom ger samma resultat. Splittring bland vanligt folk och brist på gemensam kamp mot verkliga orättvisor som ekonomisk diskriminering, social diskriminering, dåliga arbetsförhållanden, dåliga löner, brist på bostäder och brist på arbeten. Vidare brist på gemensam kamp för universella värden som demokrati och jämlikhet.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Muslim, Kristen, Svart, Rasist, Vit, Identitet, Svensk, Rasism, Religion, Identitetspolitik, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Jag har ingen aning om vilken identitetspolitik du skriver, men det är helt uppenbart en helt annan än den jag känner till. Den jag rör mig bland handlar snarare om att erkänna att folk med olika bakgrund också har olika erfarenheter. Erfarenheter, inte egenskaper, är nyckelordet. Och att folk utan vissa erfarenheter inte ska försöka tysta, förminska eller bortförklara de som har dem.
Har du läst debatterna i media? Har du arbetat med antirasism? Skulle inte tro det. Det jag beskriver är min erfarenhet av hur folk som inte är ett dugg radikala använder samma ord och resonemang som SD för att hävda att jag inte kan arbeta med antirasism för att jag inte är svart/invandrare etc. Jag har samma uppfattning som exempelvis Kenan Malik (intervjuad i SVD häromdagen).
Jag har arbetat med identitspolitik, men på det sexualpolitiska området. Där är jag väldigt involverad och ledde bland annat en egen sektion i Pride-paraden. Så det blir väldigt, väldigt pinsamt när du försöker upphöja dig själv genom att trycka ned mig som någon som inte vet vad den talar om.
Jag har själv observerat de problem du talar om. Men jag drar inte all identitetspolitik över en kam som du. Därför att jag också har andra erfarenheter av den.
Så vi har samma erfarenheter. Men drar olika slutsater. Det är vad du borde ha skrivit från början istället för att förneka min beskrivning helt och hållet. så hade jag kanske inte reagerat så hårt. Men ber om ursäkt om du känner dig trampad på. Det var inte min mening.
Jag tror också att problemet kanske är större och har större konsekvenser inom det område jag varit aktiv.
Identitetspolitik är en konsekvens av stor invandring.
Kollektiva satsningar på gemensam egendom kräver tilltro, dvs homogen befolkning.
Mångkultur är motsatsen till homogen befolkning.
Syrien är mångkultur i praktiken./*tagit bort en bit, påståenden utan relevans och källa*/
Att identitetspolitiks ideologi skulle vara följden av stor invandring är inte sant. Denna ideologi finns i hela världen oavsett mängden invandring och oavsett om landet har en multietnisk befolkning eller inte. Rasism och annan identitetspolitik är ett medel för maktharvarna att splittra folk. Det är lättare om befolkningen är multietnisk, men är ingen automatiskt följd av multietnisk befolkning. Polen är homogent, identitetspolitik dominerar landet. Schweiz är multietniskt och identitetspolitiken är svag i landet.
Xenofobi och blod är tjockare än vatten finns överallt. Men i Sverige tror jag att identitetspolitiken fått fäste i samband med teorierna om mångkultur, som ersatt frälsning via arbetarklassens som påbjuden offentlig ideologi.
Ingenting är automatiskt, det krävs vilja, fri eller ofri. Schweiz är ett intressant exempel på hur man praktiskt löst en multietnisk tradition, folkomröstningar är en slags nödvändig decentralisering för att hindra att den ena etniska gruppen tvingar den andra till något. Jag tror att alla fyra språkgrupperna i praktiken är i katolsk religiös tradition, det underlättar säkert. När de ska välja nytt flygplan vill företrädare för den franskspråkiga gruppen ha franska Mirage och de tyskspråkiga vill ha JAS. Alpbefolkningarna har bott separerade från omvärlden, lokala beslut i lokala frågor oundvikliga. Polen, dominerat av Ryssland under både tsaren och SUKP, är antagligen skadat av övergrepp, och gör som många offer, kopierar beteendet med sig själv som förövare. De senaste pogromerna i östeuropa var de polska på 60-talet, eller du kanske känner till nyare?
Hela östeuropa dignar under blut und boden-tänk, både kejsardömet Österrike-Ungern, tsaryssland och det kejserliga Tyskland hade samma idé, den ligger nedärvd, de har roffat jordbruksmark och skattebetalare av varandra genom århundradena. Sverige var ett homogent land skyddat av hav, därför var blut und boden inte lika viktiga här.