Minskad arbetslöshet i så kallade utanförskapsområden

Inom det urbana utvecklingsarbetet (utvecklingsarbetet för städer) kunde Sveriges kommuner ansöka om ett kunskapsstöd för stadsdelar som präglas av låg förvärvsfrekvens, högt uttag av försörjningsstöd och låg andel behöriga till gymnasieskolan. Kraven var följande:

• Förvärvsfrekvens lägre än 52 procent
• Långvarigt försörjningsstöd högre än 4,8 procent
• Gymnasiebehörighet lägre än 70 procent
• Folkmängd på minst 4 000 personer

De stadsdelar som kom med i programmet var 15 stycken. Det är dess områden som brukar kallas utanförskapsområden men det finns förstås flera liknande områden i de aktuella städerna och andra städer men de finns inte med i programmet och de studier som hänger ihop med detta.  4 finns i Göteborg och 2 i Södertälje vilket gör dessa två städer är klart överrepresenterade. Intressant nog är det två städer som domineras av bilindustri och där den näst största privata industriarbetsgivaren i stadsområdet är ett läkemedelsföretag. Klassiska arbetarstäder och industristäder. Stadsdelarna som ingår i program är:

• Rinkeby (Stockholm)
• Tensta (Stockholm)
• Hovsjö (Södertälje)
• Ronna (Södertälje)
• Araby (Växjö)
• Herrgården (Malmö)
• Södra Sofielund (Malmö)
• Centrum och Öster (Landskrona)
• Gamlegården (Kristianstad)
• Bergsjön (Göteborg)
• Gårdsten (Göteborg)
• Hjällbo (Göteborg)
• Norra Biskopsgården (Göteborg)
• Kronogården (Trollhättan)
• Hässleholmen (Borås)

Enligt en rapport från SCB från slutet på 2015, Integration  – med fokus på 15 stadsdelar, har andelen män som förvärvsarbetar ökat i elva av femton stadsdelar och andelen förvärvsarbetande kvinnor har ökat i nio av femton stadsdelar sedan slutet av 1990-talet. I stadsdelarna totalt förvärvsarbetar drygt 40 procent av kvinnorna och drygt 50 procent av männen 2011–2013. Trots att andelen förvärvsarbetande ökat i flera stadsdelar är andelen lägre i stadsdelarna jämfört med riksgenomsnittet. I Sverige som helhet förvärvsarbetar omkring 75 procent av kvinnorna och närmare 80 procent av männen.

Ökningen av andelen förvärvsarbetande (förvärvsfrekvensen) har varit kraftigast i Göteborg men utgångsläget där var också sämst om vi undantar Herrgården (en del av Rosengård) i Malmö där läget var mycket sämre 1997-99 än i andra stadsdelar som ingår i projektet. Även i Rosengård har andelen förvärvsarbetande ökat. En ekonomisk förbättring i ett land kommer att ge en kraftigare effekt i de områden där det är lättast att förbättra.

Norra Biskopsgården och Hjällbo, båda stadsdelar i Göteborg, har haft allra störst ökning av andelen förvärvsarbetande. Där har andelen förvärvsarbetande män ökat med mer än 20 procentenheter mellan 1997–1999 och 2011–2013. Kvinnors motsvarande ökning i dessa stadsdelar var omkring 17 procentenheter.

De stadsdelar där andelen förvärvsarbetande minskat är framförallt utanförskapsområden i småstäder såsom Hovsjö och Ronna i Södertälje, Araby i Växjö, Gamlegården i Kristianstad och Kronogården i Trollhättan. Det är förvärvsfrekvensen för män som minskat I Kronogården, sannolikt en följd av nedläggningen den största industrin i Trollhättan, Saab.

Rapporten visar också att det som finns i Sverige i första hand är ekonomisk ojämlikhet. Den visar därvidlag samma resultat som den senaste ESO-rapporten om etnisk diskriminering. Inrikes födda såväl som utrikes födda i stadsdelarna har lägre förvärvsfrekvens än inrikes och utrikes födda i Sverige som helhet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Förvärvsfrekvens, Förvärvsarbetande, Intergration, SCB, Utanförskapsområden, Miljonprogrammet, Förorter, Rinkeby, Tensta, Hovsjö, Ronna, Araby, Herrgården, Rosengård, Hässleholmen, Hjällbo, Bergsjön, Gårdsten, Norra Biskopsgården, Göteborg, Södertälje, Malmö, Landskrona, Kristianstad, Växjö, Borås, Trollhättan, Stockholm, Arbetsmarknad, Arbetslöshet, Klass, Samhälle, Politik