Mathias Breds dumheter om vänstern och Syrien

Mathias Bred är ledarskribent på Göteborgs-Posten. Han tror att den svenska vänstern stöder Assad och Rysslands oacceptabla och groteska bombningar i Syrien. Anledningen till att han kan göra det är att ett antal välkända och profilerade personer som anser sig vara vänster stöder Assad. Men faktum är att Bred inte har nån som helst koll på den svenska vänstern. Dessa person är inte vänster, de är i allmänhet inte representanter för någon vänsterorganisation. En del av dem är medlemmar i Folket i Bild eller Clarté, andra stöder Kommunistiska Partiet som jag inte betraktar som vänster öht. Det är ett reaktionärt konservativt parti som håller sig med vänsterfraser och vänstervokabulär.

De största grupperna i den svenska vänstern är Vänsterpartiet, Socialistiska Partiet och Rättvisepartiet Socialisterna. Inget av de tre partierna stöder Assad. Rättvisepartiet har dock i stort sett hållit tyst om Syrien förutom att de tydligt tagit ställning för kurderna i Rojava. Socialistiska Partiet har sen demonstrationerna i Syrien började gett tydligt och öppet stöd till icke-muslimska delar av oppositionen. Socialistiska Partiet som har direktkontakter med icke-muslimska och vänsterbetonade delar av den syriska oppositionen vill att västvärlden ska ge stöd till dessa delar av oppositionen. Vänsterpartiet har varit lite vaga, men de är helt klart mot Assad och mot Rysslands bombningar. Även Socialistiska Partiet och Vänsterpartiet stöder kurderna i Rojava och har så gjort öppet och länge.

Med andra ord har Mathias totalt fel i sin kritik av den svenska vänstern. På grund av att han är för lat och ignorant för att ta reda på fakta, för okunnig för att kunna skriva utan att läsa på och inte tillräckligt smart för att förstå att han är totalt okunnig om svensk vänster.

Men han kanske ska ursäktas lite. De enda så kallade vänstermänniskor som borgarmedia ger plats för i nån större utsträckning är i allmänhet såna tokstollar som Jan Myrdal och hans gelikar. De stöder Assad (och Putin), men de har ingenting med den svenska vänstern av idag att göra. Borgarskribenterna älskar dem dock för de gör det lätt att skriva skit om vänstern. Vi andra, vi som representerar vänstern i stort, vi får sällan skriva i borgarmedia.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

About these ads

  • Pingback: Vänstern och Syrien | lindelof.nu()

  • Och grälet om vem som anser sig vara mest ”vänster” bara fortsätter. Men spelar det någon som helst roll? Är det inte bara fånig identitetspolitik?

    Och jag syftar inte på Syrienkriget, om nu någon skulle försöka vinkla det så. Jag syftar på kattrakandet om att lägga beslag på en etikett här hemma.

    • Det spelar på ett sätt ingen roll vem som är ”mest” vänster. Däremot spelar det roll vem som tycker vad. Det är en jävla skillnad på att vara mot lika rättigheter för kvinnor eller för HBT-personer (en del medlemmar i KP är det) eller att tiggarna ska utvisas (vilket jag sett och hört av fler KP-medlemmar och fler FIB-folk) och inte vara det. Det spelar roll att majoriteten av det som kallas svensk vänster inte stöder Assad och Putin när vi blir anklagade fö ratt inte göra det. Sånt spelar roll.

      • Visst spelar det roll, men det handlade inte mitt inlägg om. Det handlade om att det är meningslöst att försöka lägga beslag på ett ord och försöka definiera det utifrån sina egna preferenser. Som Tage Danielsson sa: visst kan man kalla en tågbiljett för en aftonklänning med spetsar men man kommer att få besvär i SJs biljettlucka. Och visst kan du definiera bort en samling folk som kallar sig ”vänster” och påstå att det är de inte alls – men din uppfattning är inte mer värd än nån annans. Språk är nämligen en konvention, och ords betydelse bestäms av alla användare.

        • Om det är vi överens. Men det hindrar ju inte att jag vill påverka folk att sluta kalla KP och deras gelikar för vänster. Det hindrar ju inte att jag vill att de organisationerna inte ska ingå i begreppet vänster (som jag inte vill omdefiniera). Problemet kommer att lösa sig av sig själv. De grupperna har väldigt få unga så de kommer att dö ut på ett naturligt sätt.

  • Sebbe Persson

    ”Men han kanske ska ursäktas lite.”

    Problemet är väl att han kan ursäktas ganska mycket. Gränsdragningen mellan modern vänster och gammalvänster är inte alls så tydlig som den borde vara. Självklart finns det ett gemensamt ideologiskt arv, som både modern vänster och gammalvänster utgår ifrån. Ett arv som även nu innebär en del gemensamma slutsatser men som inte får ursäkta ett samröre med krafter som svänger sig med ”vänsterfraser och vänstervokabulär” men som genom sin oförmåga att dra slutsatser av historiska misslyckanden förvandlats till reaktionära och konservativa bastioner.

    Skall modern vänster överhuvudtaget ha någon framtid måste allt samröre med gammalvänster avvisas. Det har i stort och smått varit svårt för modern vänster att distansera sig från gammalvänstern. Kulturpersonligheter, medlemmar av KP, aktas brett, och tongivande kulturredaktörer har på olika sätt visat sympati för (om än inte fullt delat) gammalvänsterns tankegods. För vänsterpartiet var brytandet med realsocialismen en mycket smärtsam resa som förhoppningsvis är slut nu men där det bokstavligen krävdes att en generation dog ut.

    Så länge inte gammalvänstern avvisas tydlig har Mathias Bred m.fl. öppet mål att slå in sina straffsparkar i svartmålningen av all vänster. Gammalvänstern är en destruktiv kraft för en modern utveckling i progressiv riktning.

    Tyvärr tycker jag inte att du själv alltid varit helt tydlig i gränsdragningen. I samband med diskussionen (http://blog.zaramis.se/2016/09/14/hakan-blomqvist-skjuter-over-malet-om-fredsmote-i-degerfors/) om fredsmötet i Degerfors skrev du följande i ett svar till en av gammalvänsterns mest tongivande bloggare (tillika hängiven försvarare av både Assad och Putin och tillika själsfrände med ”tokstollen” Myrdal):

    ”Vi är som vi vet inte överens om Syrien men det ska inte hindra att vi i andra sammanhang kan samarbeta.”

    Vi måste sluta ge Mathias Bred m.fl. öppet mål!

    • Jag tycker att en kan samarbeta med den en vill om en har samma åsikter i nån enskild fråga. Vi kan därför samarbeta med liberaler om vissa rättighetsfrågor, gammalvänster om NATO (fredskonferens i Degerfors), sossar om arbetsrätt osv. Och självklart kan vi ge stöd till ett förslag i fullmäktige som är vettigt och bra även om det kommer från SD. Det är alltså saken, frågan, som ska avgöra vad en gör. effekten av det en gör. Vi ska avvisa handlingar inte personer och organisationer. det är samma inställning jag om och om igen har pläderat för när det gäller anarkister och autonoma i demonstrationer och aktioner. Vi avvisar inte dem,men avvisar våldsamma metoder. På samma sätt ska vi avvisa de åsikter gammalvänstern har men vi måste inte avvisa deras aktioner i alla lägen.

      • Sebbe Persson

        ”Jag tycker att en kan samarbeta med den en vill om en har samma åsikter i nån enskild fråga.”

        Utifrån ett logiskt och rationellt perspektiv finns absolut en poäng i ditt resonemang. Ju fler som stödjer en fråga ju större möjligheter att påverka. I sak inget konstigt om man ser det från den enstaka frågan.

        För mig finns det dock fler perspektiv att fundera över. Ett av dessa är det rent taktiska.

        Vänster i allmänhet och seriös vänster i synnerhet har i modern tid aldrig varit svagare än nu. Detta gör seriös vänster sårbar. Alla möjligheter – i detta fall samröre med reaktionär gammalvänster oavsett sakfråga – att svartmåla utnyttjas av mäktig liberal/höger-media (exempel: Breds ledare). Problemet i detta är att argumentationen med automatik blir defensiv då den inriktas på att förklara varför seriös vänster inte har så mycket gemensamt med gammalvänster (exempel: ditt inlägg). Din blogg har säkert förhållandevis många läsare men i jämförelse med de som nås av Breds ledare blir det en stor obalans i budskapets spridning. Ger du och andra företrädare för seriös vänster Bred ett lillfinger (i form av sakfrågesamarbete med gammalvänster) kan du vara säker på att han tar hela din arm och att han även börjar gnaga i din axel.

        I byggandet av en modern progressiv vänster har reaktionär gammalvänster (som dessutom inte är särskilt stor även om den ibland är högljudd) ingen plats, den är enbart en destruktiv belastning. Skall en vänster med någon substans kunna etableras är det utifrån de väljargrupper som stödjer antigen vänsterpartiet eller socialdemokraternas vänsterflygel. I detta hörn vet vi att allt vrids åt det nyliberala hållet. Att vrida rätt igen blir inte lättare av att liberal/höger-media kastar skit, skit som dessutom – på grund av mediaövertaget – blir svår att tvätta bort.

        I detta ställer jag mig frågan om ett samarbete med en till numerären relativt liten gammalvänster, även om sakfrågan i sig är oproblematisk, är värd de negativa effekter i opinionsbildningen som de facto uppkommer.

        ”Vi ska avvisa handlingar inte personer och organisationer”

        Det är en bra grundprincip men för mig är inte detta svartvitt. I grunden har varje person en människosyn. Läser jag gammalvänsterns bloggar blir jag mörkrädd i detta avseende. Logiken – utifrån ett människovärdesperspektiv – är så cynisk att den – nu är jag ärlig – får mig att må illa. Ett vanligt förekommande resonemang för att försvara Assad och Putins bombningar av sjukhus är att USA bombade sjukhus i Afghanistan alltså är det rätt att bomba sjukhus i Syrien. Ser vi på gammalvänsternestorn Myrdals försvar av Pol Pots folkmord i Kambodja (där antalet offer under ett fåtal år är av samma storleksordning som under hela det 20 åriga Indokinakriget) utgår detta från ett Mao-citat: ”revolution är ingen tebjudning”. Personligen har jag väldigt svårt att ens prata med personer vars människosyn utgår ifrån de resonemang som beskrivs i ovanstående exempel.