Nobelpriset i ekonomi 2017 gick till den amerikanske professorn i beteendeekonomi Richard H Thaler för dennes forskning om människans ofta irrationella, kortsiktiga och oekonomiska beteende. I sammanhanget kritiserar han den överdrivna svenska valfriheten vad gäller antal möjliga pensionsval.
Min fru Lena påpekade i samband med detta en självklar tankemässig motsättning inom överklassen, som jag inte hade reflekterat över:
Den politiska högern i form av idébyggande partifolk, nationalekonomer, och ideologer bygger sin politiska tro och människosyn på den så kallade ekonomiska människan, som är rationell, långsiktig, självisk och känslolöst kalkylerande som en datamaskin (Borgarteori).
Den ekonomiska högern i form av säljande företagare, direktörer, investerare och reklamfolk bygger tvärtom sin människosyn på just den irrationella, känslostyrda, kortsiktiga, impulsdrivna, status- och gemenskapslängtande människan – som inte ens alltid är egoistisk (Borgarpraktik).
Hans Norebrink.
notis ur min kommande bok ”Socialismens nederlag och människans natur – Realkommunismen 100 år”
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Borgerlighet, Högern, Richard H. Thaler, Nobelpris, Ekonomi, Individualism, Rationalitet, Känslomässighet, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Ytterst är det frågan om motsättningen mellan teori och praktik, där praktiken alltid innehåller ett icke oväsentligt mått av människans irrationella natur. Denna motsättning är på inget sätt unik för högern utan finns i princip hos varje varje politisk inriktning, som tror sig kunna detaljkonstruera samhället från ett blankt papper på ett ritbord utifrån idealistiska dogmer. Även realsocialismen är ett skolexempel på motsättningen mellan teori och praktik.
Jag vill minnas att det är någon procent av pensionen man själv kan påverka genom att välja placering. Det är alltså en valfrihetsbluff, nästan alltihop är låst, och eventuellt är det tur. Själv har jag undvikit aktivt val, därmed har min procent hamnat hos AP7, i början var det lönsamt. För att välja måste man veta vad man väljer mellan, eftersom pensionssystemet redan från början var en politisk bluff där är det helt naturligt att the economic man inte fungerar. Däremot är rational choice helt möjligt som konsument på riktiga marknader, medan riggade marknader är riggade av säljarna.
All ekonomi kontrollerad av politiker är till för politiker. Deras insats för oss bygger på att ta mer än de ger, skrämma och lura oss. De tar betalt för samma vara två gånger, slarvar bort pengarna, ger bort dem till politiska vänner med krav på gentjänst. Politiker är mycket obehagliga människor, med sjuk lust att styra över andra, lögnaktiga och odugliga. Ingenting är någonsin deras fel, allt skylls på någon annan.
Kyrkvalet är fascinerande studium. Först överger politikerna kyrkan, men klamrar sig sedan fast vid det sjunkande skeppet. När samma teknik ger sverigedemokraterna en möjlighet till finansiering och position driver de övriga fram ännu mer politisering av kyrkan, dvs just det som gav sverigedemokraterna möjligheten. Sveriges politikers självbeskrivning är stötande. De låtsas hjälpa oss, men gör just inget annat än ger bort våra pengar och bygger trafikhinder i varje bransch. Sen kallar de sin verksamhet ”ansvarstagande”. Det ligger i sakens natur att man själv tar ansvar.
Att ta andras pengar, slarva bort dem under veklagan om att man fick in för lite, och sen ha mage att kalla det ansvarstagande är ett ont skämt. De tar uteslutande ansvar för sig själva, på vår bekostnad.