Göteborgs-Posten har skrivit om de så kallade riskkapitalbolagen, private-equity-bolagen, en verksamhet där Sverige är mycket stort. Det är en verksamhet som på ytan ser ut att fungera enligt den beskrivning som GP ger, de investerar i redan existerande bolag, maximerar vinsten genom kortsiktiga och snabba lösningar och säljer sen bolaget med vinst.
En central punkt i hela upplägget ignoreras dock av journalisterna i GP i huvudartikeln men nämns i en artikel om Gina Tricot. Vinsterna vid försäljningen maximeras genom att ingen eller så liten skatt som möjligt betalas i bolagen. Detta är i själva verket grundläggande för de så kallade riskkapitalbolagens affärsmodell och det som garanterar den höga avkastningen. Skattesmiteri är grunden för verksamheten. Att bolagen skulle bidra positivt till BNP är därför bara nys, lögn helt enkelt. Genom att de underhåller skatter bidrar de istället till en nedmontering av välfärdsstaten.
Ägandet finns inte i de svenska företagen utan de sköter pengarna. Pengarna finns formellt i fonder som i de flesta fall ligger på Jersey eller Guernsey, två skatteparadis i Engelska kanalen, som i sin tur äger bolag i exempelvis Luxemburg eller Schweiz som direkt eller via företag i Storbritannien äger de bolag som riskkapitalföretagen investerar i.
Investeringarna sker i företag i hela världen, men i huvudsak i Europa och Norden. Många av de utländska företag som bolagen investerat i har också många anställda i Sverige. Läs mer om bolagen i en serie inlägg som berättar om historien, grundarna och ägarna. En del personer är numera utbytta, en del företag sålda och andra köpta. Men grunderna är desamma:
- Spekulationskapitalet – Segulah
- Tigerschiöld – Bure
- Stillström – företagsslaktarna
- Mikael Kamras – Scope
- Robert Weil
- Procuritas – vårdprofitör
- Triton – ett mycket hemligt riskkapitalbolag
- Ratos – börsnoterat riskkapitalbolag
- EQT – störst bland Private Equity-bolagen
- Altor Equity Partners – Harald Mix
- IK Invest – det äldsta private equitybolaget
- Nordic Capital – näst största private equitybolag i Norden
Förutom att GP inte gör en komplett beskrivning av private equity-bolagen så beskriver de svenska börsföretag helt fel. Det är sällsynt att svenska börsföretag inte har en dominerande och kontrollerande ägare i form av ett investmentbolag, en familjestiftelse, en stiftelse eller en person. Mycket sällsynt. Bland större företag är Autoliv och Astra-Zeneca två bolag som bekräftar undantaget. Volvo var förr under lång tid ett sådant bolag och på sin tid var Gränges AB ett sådant företag.
Slutligen har riskkapitalbolagägda företag sannolikt än 270 000 anställda i Sverige. Detta då svenska riskkapitalbolag äger mycket stora bolag i andra länder som har många anställda i Sverige.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Private Equity, Riskkapitalbolag, Skatteparadis, GP, Procuritas, Triton, EQT, Altor, IK Invest, Nordic Capital, Ekonomi, Kapitalism, Guernsey, Jersey, Storbritannien, Luxemburg, Samhälle, Politik
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
”Riskkapitalbolagens affärsidé är att betala mycket lite i skatt”
Att betala ”för mycket” skatt är knappast något vinstdrivande företags affärsidé. Rationalen – vilket vi förstås alla är väl medvetna om – är att genom profit öka och ackumulera kapital. Kapital, som antingen delas ut till ägare (att konsumeras eller investeras i annat) eller att investeras i verksamheten för än mer öka kapitalet. Det är så den rådande ordningen fungerar och samma principer har väl egentligen varit rådande sedan människan började med handel i större skala i forntidens civilisationer. I detta tas knappast några moralistiska hänsyn att dela med sig mer än nödvändigt till det gemensamma. Den bristande viljan beror varken på elakhet eller illvilja utan på den rådande ordningens inneboende mekanismer – det är helt enkelt så det fungerar.
Riskkapitalbolag generar profit enligt principen att bygga ett värde i bolaget, som sedan kan realiseras vid en försäljning, ”exit” om vi skall använda marknadens språk. Det främsta skatteobjekt är då realisationsvinsten. I andra slag av bolag utgörs skatteobjektet av rörelsevinsten, dels som bolagsskatt men också som kapitalinkomstskatt på ägare i samband med utdelning. Andra skatteobjekt kan vara beskattning av olika förmögenhetsvärden, hos bolag och/eller hos ägare.
Det som sägs ovan är väl känt och är väl egentligen att se som inslagandet av en öppen dörr. Det intressanta består i hur skatteuttaget – realisationsvinst, rörelsevinst, utdelning, förmögenhet – skall kunna optimeras för det gemensammas bästa men utan att ”slå ihjäl” eller ”driva bort” företagen i en globaliserad värld med kapital, som kan flyttas med ljusets hastighet. Med kapitalets fria rörlighet har det gemensamma till stor del avsagt sig möjligheten att påverka och göra skillnad. Konceptet med riskkapitalbolag är ett av många sätt att flytta beskattning där den är förmånligast. Andra möjligheter exempel på möjligheter är koncernredovisning eller genom att ägare skattemässigt skriver sig i skatteparadis. Allt sker inom lagarnas ”råmärken”.
Riskkapitalbolag må vara ett problem, det ifrågasätter jag inte, men det är ändå i någon mån ett synligt problem till skillnad från mer sofistikerade metoder, som i de sämsta av världar kombineras med riskkapitalbolag.
Det sorgliga är att vi för överskådlig framtid lär sitta fast i denna problematik. Harmonisering av realisationsvinstbeskattning och måhända också riktade insatser mot ”skatteparadis” kan möjligen förändra på marginalen men att göra någon verklig skillnad, nej där sitter vi nog allt för fast.