Inbrott – en minskande brottslighet

Den brottslighet som minskar mest är den så kallade egendomsbrottsligheten, dvs cykelstöld, bostadsinbrott, bilstöld och stöld ur fordon. Det här handlar om brott som kan upplevas mycket besvärande för den drabbade, något som kanske främst gäller bostadsinbrott som kan upplevas som ett ingrepp i den personliga integriteten. Sverige har lägre förekomst av inbrott och stölder än jämförbara länder.

Mellan 2006 och 2015 minskade andelen som uppgav att de utsatts för egendomsbrott från 13 % till 10 %. Den minskning av den anmälda stöldbrottsligheten som man kan se i Sverige, återfinns också i övriga delar av västvärlden.

En dominerande förklaring är att det efter den kraftiga brottsökningen sedan 1950-talet växte fram en motreaktion i samhället, så att människor började skydda sin egendom bättre. Genom att skyddet mot butiksstölder, inbrott och fordonsrelaterade stölder förbättrades, minskade möjligheten att begå dessa brott. Det som kallas ”tillfällesstrukturen” förändrades alltså. I Sverige är detta särskilt påtagligt när det gäller fordonsrelaterade brott. Den minskning av bostadsinbrotten som ägt rum i många länder i västvärlden har förklarats med ett förbättrat skydd av bostäder, till exempel att bostäder fått treglasfönster och säkrare dörrar, och att allt fler villor har inbrottslarm. Hur starkt förklaringsvärde detta har för nedgången i Sverige är mer osäkert, eftersom Sverige haft en hög bostadsstandard redan innan bostadsinbrotten började visa en nedåtgående trend.

En annan förklaring som lyfts fram är att ungdomar, som svarar för en stor del av stöldbrottsligheten, blivit mindre brottsbenaågna. I Sverige stöds denna förklaring av den frågeundersökning till niondeklassare, som Brå genomfört sedan början av 2000-talet. Där anger att en allt lägre andel av skolungdomarna att de stulit något det senaste året.

Det är främst bland männen som man ser en minskning av antalet personer som lagförs för stöld. Kvinnornas andel av dem som lagförs för stöldbrott har alltså ökat, men inte på grund av att kvinnorna blivit mer brottsaktiva, utan för att männen blivit mindre brottsaktiva.

Andelen hushåll som utsatts för bostadsinbrott har legat runt en procent under de år som NTU har genomförts. Hur hög den nivån är i jämförelse med nivån i andra länder är oklart, eftersom få länder gör motsvarande undersökningar som NTU på regelbunden basis. I Storbritannien görs dock en motsvarande undersökning, och där var det 2013–2014 en mer än dubbelt så hög andel hushåll (2,5 procent) som angav att de utsatts för bostadsinbrott (Crime Survey for England and Wales, Office for National Statistics 2014).

I reella tal var det 35 000 hushåll som utsattes för bostadsinbrott
i Sverige 2014. Drygt 80 procent av dem som sagt sig ha varit utsatta för ett bostadsinbrott har också sagt att de har anmält händelsen. Det innebär att det så kallade mörkertalet, det vill såga de brott som begåtts men inte anmälts till polisen, är lågt. Därmed är det möjligt att använda statistiken över anmälda brott för att studera bostadsinbrottens utveckling under en längre period än NTU har genomförts.

Antalet anmälda bostadsinbrott samt inbrott i fritidshus visade en nedåtgående trend från 1975 och fram till 2007, då antalet ökade under ett par år. Sedan 2011 har antalet anmälda brott legat ganska stabilt.

Den egendomsbrottslighet som minskat mest är bilinbrott och bilstölder. Av de hushåll som äger bil utsattes ungefär 0,3 procent per år av bilstöld, och omkring 2,6 procent av stöld ur eller från motordrivet fordon, enligt NTU under perioden 2012–2015. Andelen hushåll som under den perioden utsattes för någon av de två typerna av brott var 2,8 procent. Det kan jämföras med andelen utsatta i England och Wales, som var 4,1 procent 2014, enligt British Crime Survey.

Under samma period anmäldes mellan cirka 16 100 och 13 200 biltillgrepp, och mellan 62 300 och 52 100 stölder ur eller från ett motordrivet fordon. Enligt NTU anmäls omkring 90 procent av alla biltillgrepp under den här perioden, vilket är den högsta siffran bland de brott som tas upp i undersökningen. För stöld ur eller från motordrivet fordon anmäls enligt NTU ungefär två tredjedelar av brotten. Den höga anmälningsbenägenheten medför att det finns goda möjligheter att tolka utvecklingen för biltillgreppen utifrån både NTU och kriminalstatistiken.

Biltillgreppen ökade från början av 1980-talet till 1990. Efter en tid av minskning började nivån åter att öka från mitten av 1990-talet till 2000. Därefter inleddes en minskning till dagens historiskt låga nivå. Drygt hälften av brotten sker i offrets bostadsområde, medan hälften sker när bilen är parkerad någon annanstans.

Även när det gäller stölder ur eller från ett motordrivet fordon kan man se en markant nedgång, enligt både NTU och kriminalstatistiken över anmälda brott.

Utvecklingen av stöld ur eller från motordrivet fordon är snarlik den för biltillgrepp, om än inte med lika påtagliga ökningar under 1980-talet. Minskningen som inleddes 2000 har fortsatt sedan dess. De flesta (80 procent) av stölderna ur och frän motordrivet fordon gäller stöld ur eller frän personbilar. Drygt hälften av den här typen av brott sker i offrets bostadsområde.

Det framgår av NTU att hushåll med en utsatt ekonomisk situation i högre grad än andra fått inbrott i bostaden. Forskning visar dock att utsattheten för bostadsinbrott är mycket beroende av boendeområdets karaktär och vilka socioekonomiska förhållanden som råder på områdesnivå, snarare än de socioekonomiska och personliga förhållandena i hushållet. Det innebär med andra ord att hushåll som har en svår ekonomisk situation men som bor i ett område där den socioekonomiska statusen är hög, har mindre risk att utsättas för ett inbrott än vad ett liknande hushåll har i ett område med lägre status.

I NTU framgår att hushåll med olika familjeförhållanden utsätts i liknande omfattning av bostadsinbrott. Gruppen ensamstående med barn framträder dock som mer utsatta än andra. Boende i mindre städer och på landsbygden uppger dock i lägre omfattning än andra att de varit utsatta för ett bostadsinbrott, men det finns inte någon större skillnad i utsatthet mellan boende i småhus eller lägenheter. Tidigare analyser tyder på att risken för boende i lägenheter att utsättas för bostadsinbrott är större i ekonomiskt utsatta kommuner, medan risken för inbrott för boende i villor är större i mer välbärgade kommuner. Det här har förklarats med att förövare och offer är ur samma socioekonomiska grupp i ekonomiskt utsatta kommuner, men att det i välbärgade kommuner snarare är objektens attraktionskraft som påverkar brottsligheten.

Det är en relativt liten andel av befolkningen som utsatts för inbrott, men det är betydligt fler som oroar sig för att utsättas. Omkring 19 procent av de svarande i NTU 2015 uppgav att de är ganska eller mycket ofta oroliga för bostadsinbrott. Det är en viss ökning sedan 2014; med undantag för 2011 har andelen som oroar sig för bostadsinbrott legat stabilt runt 15 procent.

Det är ont om datakällor som kan beskriva de vuxna personer som begår stöldbrott, eftersom polis och åklagare i en mycket begränsad omfattning lyckas knyta en gärningsperson till egendomsbrott. Uppklarningsprocenten för enskilda egendomsbrott är låg. Samtidigt kand et vara så att de flesta inbrottstjuvar åker fast men bara kan knytas till en del av de inbrott som de gjort.

Brås skolundersökning om brott bland elever i årskurs 9 (SUB) kan dock antas ge en bra bild av brottsligheten bland ungdomar. SUB tyder på att ungdomar utgör en stor del av gärningspersonerna för inbrottsstölder. Cirka 7,6 procent av de tillfrågade ungdomarna 2011 uppgav att de begått ett inbrott, men det innefattar även andra typer av inbrott än just inbrott i bostäder.

NTU visar att hushåll med små ekonomiska resurser löper större risk än andra att utsättas för biltillgrepp. När det gäller stöld ur och frän motordrivet fordon tycks det räcka med att bo i ett område med mänga resurssvaga hushåll, till exempel där allmännyttans bostadsbestånd dominerar, för att risken att utsättas ska öka. Överhuvud taget löper de som bor i lägenhet större risk att råka ut för bilbrott än de som bor i villa eller radhus, och risken för biltillgrepp är särskilt stor bland dem som bor i hyresrätt. Skillnaderna kan hänga samman med att vissa typer av parkeringar, som är särskilt attraktiva för motiverade gärningspersoner, är vanligare i områden med övervägande hyresrätter.

Resurssvaga gruppers högre risk att råka ut för biltillgrepp kan hänga samman med att den gruppen sannolikt generellt sett har äldre bilar. Äldre bilar stjäls nämligen i betydligt större utsträckning än nyare fordon. Statistik frän Länsförsäkringar (2011) visar att det är mer än tio gånger vanligare att en bil som är tillverkad före 1998 anmäls som stulen, jämfört med bilar tillverkade 1998 eller senare.

Sammantaget går det att säga att inbrott sannolikt är ovanligt i Sverige jämfört med andra länder, det är få personer i Sverige som utsätts för inbrott. Stölder och inbrott är också en brottslighet som minskat under lång tid. Unga män är de vanligaste gärningspersonerna och det är könt att brottsligheten bland ungdomar minskat under flera år.

Källor: BRÅ, Kriminalstatistik, NTU och SUB

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Brott, Våld, Inbrott, Stöld, Bostadsinbrott, Bilstöld, Egendomsbrott, Säkerhet, NTU, BRÅ, SUB, Kriminalstatistik, Samhälle, Politik