Mångfaldsbarometern är en undersökning som genomförts sen 2005 omfattar i år en enkät till 613 personer i åldern 18-75 år som är bosatta i Sverige. Antalet intervjuade är egentligen för lågt för att undersökningen ska kunna användas för generella slutsatser om Sveriges befolkning i sin helhet. Men trender och sådant kan ändå vara riktiga även om de absoluta talen inte är korrekta. Undersökningen lider också av en brist på ungdomar vilket troligen gör attityderna till invandrare sämre än vad de i verkligheten är.
Av de tillfrågade anser sex av tio, 59 procent, att den etniska mångfalden utvecklar den svenska kulturen, men detta resultat tangerar det rekordlåga andelen 2010. De senaste tre mätningarna visar också på en negativ trend, från 65 procent 2014. Även de som helt tar avstånd från detta påstående har ökat och når rekordhöga 22 procent, från 18 procent 2016 och 11 procent 2014. Enkäten visar att det är bland kvinnorna som attityderna har försämrats kraftigt och det gäller både lågutbildade och högutbildade. Även personer över 50 år sticker ut med en ökad negativ syn. Unga under 30 år går mot strömmen och uppvisar istället en positiv trend med förbättrade attityder.
Samtidigt har andelen av de som svarar i enkäten som säger sig ha goda erfarenheter av att ha kollegor med utländsk bakgrund, i skolan eller på jobbet, ökat till 74 procent, den högsta uppmätta andelen någonsin. Det är en ökning med fyra procentenheter från 2016 och den högsta uppmätta andelen i Mångfaldsbarometern sedan 2005. Det är främst män under 50 år som har förbättrade erfarenheter. Undersökningen visar att erfarenheterna hos dem som arbetat eller studerat tillsammans med utlandsfödda personer är allmänt goda. Högutbildade är mest positiva och för unga fås rekordhöga mätvärden, men fortfarande föredrar 23 procent att ha svenska kollegor. Åtta av 10 anser att människor med utländsk bakgrund skall ha samma arbetsvillkor som infödda svenskar.
17 % av de tillfrågade att svenskarna skulle känna ett större ansvar för sitt arbete än de människor som kommer från andra länder ligger relativt stabilt över tiden. 55 % anser att det inte är någon skillnad på svenskar och invandrare.
Attityderna till mångfald i ett religionsperspektiv når i årets mångfaldsundersökning rekordlåga nivåer och det är främst män över 50 år, med grund- eller gymnasieutbildning, som står för försämrade attityder. Allt fler anser att muslimska kvinnor är mer förtryckta (66% mot 61% 2016) och att islamska friskolor motverkar integration (71% mot 54% 2016) samt att böneutrop stör mer än kyrkklockor (56% mot 46% 2016).
Acceptansen för hijab har trot detta ökat rejält bland de undersökta personerna. En majoritet tycker fortfarande att det är oacceptabelt med slöja på arbetsplatsen eller i skolan, men andelen som tycker att det är acceptabelt har nästan tredubblats, från 12 till 30 procent. Vad gäller förändringar i attityder till hijab på allmänna platser, är fler personer i årets Mångfaldsbarometer positiva än negativa.
Tidigare var en klar majoritet av befolkningen positivt inställda till att människor ska ha samma sociala rättigheter oavsett om en person är född i Sverige eller utomlands. Det fanns dessutom en svag uppåtgående trend från 2011 som bröts 2016 då resultatet kraftigt försämrades. Årets mätning visar på en viss återhämtning men fortfarande ligger resultatet långt ifrån tidigare resultat på 77 procent – nu på 61 procent. Andelen som tydligt tar avstånd till detta påstående om sociala rättigheter ligger också kvar på de numera lägre nivåerna kring 30 procentstrecket, nämligen 28 procent.
Fyra av tio svarande anser att många med utländsk bakgrund kommer till Sverige bara för att utnyttja våra sociala förmåner. Lika stor andel, fyra av tio tar avstånd från påståendet. Attityderna är mycket stabila i denna fråga över tid sedan mätningarna började. Detta gäller såväl andelen som håller med om detta negativa påstående, som andelen som tar avstånd. Andelen som varken instämmer eller tar avstånd har dock minskat tydligt i år vilket kan tyda på en allt kraftigare polarisering i frågan.
Det är när det gäller brottslighet som de mest negativa attityderna finns. 66% anser att brottslingar födda i annat land ska utvisas. 22% anser att det vore fel.
Fortfarande är det en majoritet, 56 procent, av befolkningen som instämmer helt eller delvis med att det är bra att människor som kommer till Sverige behåller sitt modersmål och lär sina barn det. Det är exakt samma nivå som 2009. Resultatet är relativt stabilt sedan mätningarna började 2005 och ligger fortfarande inom intervallet 56-61 procent även om resultatet minskat sedan 2016.
Det finns tendenser till en mer negativ syn när det gäller kultur där andelen som tycker att människor med utländsk bakgrund ska ha möjlighet att bevara sina kulturella traditioner nu bara 46 procent (mot 49% 2016 och 57% 2014). Denna negativa trend med rekordlåga indexvärden återfinns såväl bland kvinnor som män, samt bland personer över 50. 39 procent är negativa och 15 procent neutrala.
En majoritet, 53 procent, skulle inte flytta om nyanlända flyttade in i deras trappuppgång. Det är en ökning med nio procent från 2016. Knappt hälften, 45 procent, anser inte att nyanlända är mer högljudda och stökiga än svenskar, också det en ökning från den senaste undersökningen.
I stort sett tyder undersökningen på att svenskar generellt är mer positiva till invandrare och flyktingar. Vilket naturligtvis är bra. Detta är motsatt bild till den som ges i media och motsatt bild till vad många tror. Den stora flyktingvågen 2015 orsakade dock ett kraftigt hack i en utveckling där svenskar stadigt blev allt mer positiva. Det är tydligast när det gäller sådant som kan påverka samhällsekonomin. Detta är en oro som jag finns ganska naturlig och den har troligen mycket lite med svenskars generella attityd till invandrare att göra. Jag tycker tolkningen i Mångfaldsbarometern är tveksam på denna punkt.
Svenskar tycks också bli mer allt mer negativa till religion. Det är i grunden inte en dålig utveckling utan snarare en bra utveckling. Genom att mångfaldsbarometern ser detta som nåt negativt blir det också en negativ utveckling för mångfaldsindex och därför menar jag att mångfaldsindex är en missvisande siffra så som det beräknas i Mångfaldsbarometern. Jag menar att det är ett felaktigt sätt att se på saken. Ett problem är dock att Mångfaldsbarometern bara frågar om islam. För att få en vettig bild av utvecklingen borde frågor också om kristendom och judendom finnas (kristna skolor etc). Det kan alltså även vara en negativ utveckling, dvs om folk enbart blivit mer fientliga till islam. Men om det är så svarar undersökningen inte på.
Det finns i undersökningen också en tendens till starkare polarisering i det svenska samhället. Rent generellt är äldre, lågutbildade och män mer negativa till invandrare.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.