Sovjets okända brottsplats

Sovjetistan
Erika Fatland
Leopard förlag

Sovjets okända brottsplats

Detta är en av de bästa böckerna alla kategorier jag läst i hela mitt liv. Den totala boken om det gamla sovjetryska Centralasiens fem länder (”Sovjetistan”) via ”En resa genom Turkmenistan, Kazakstan, Tadjikistan, Kirgistan och Uzbekistan.

Jag gruppreste nyligen runt där i två veckor, norska författaren Erika Fatland (född 1983) spenderade själv många månader i dessa världens minst kända länder, ett slags kartans vitläckiga ”Långtbortistan”. Där hon kunnigt sveper över historien och politiken, samtidigt som hon för att travestera Karl-Bertil Jonsson på julaftonen ”besöker de sorgligaste stackarna i de eländigaste kyffena”.

Området erövrades av Tsarryssland och sedan under ryska inbördeskriget återigen av de hårdhänta bolsjevikerna som verkligen inte visade respekt för befolkningens nationella och religiösa traditioner. Just den kommunistiska erövringen av Centralasien efter första världskriget går dock inte författarinnan in på.

Men med Stalin och hans efterföljare sker en brutal ”modernisering”. Herdar tvingas bli jordbrukare, bönder tvingas in i kollektivjordbruk – med massvält och kulturell förvirring som följd. Området blir koloniala råvaruproducenter till Ryssland. En klumpig uppdelning i åtskilda nationalrepubliker följer, vilket skapar etniska konflikter och massakrer än idag (jämför uppdelningen av Afrika i onaturliga kolonialområden).

Centralasien utnyttjas för kärnvapenprov som fortfarande ger sjukdomar, man testar även biologiska vapen där. Folk tvingas årligen delta i bomullsskörden – förr som nu. Öknen odlas upp vilket ger saltjord och nästan utplånar Aralsjön, dit floderna inte längre når fram. Stalin dumpar hänsynslöst hela misstänkta folkgrupper på Kazakstans torra stäpper.

Delrepublikernas ledare styrdes från Moskva, och byggde på gamla klaner, och det senare fortsätter idag. Delrepublikernas så kallade kommunistpartier omvandlas efter befrielsen till simpla nationella diktaturspartier, med samma enpartisystem och personkult som under Sovjettiden.

Förtryck, nepotism, korruption, massakrer, styrda media, politiska mord och vanstyre följer. Ledarnas storhetsvansinne och krav på hyllningar är omättliga och framförallt löjeväckande.

Islamism har bekämpas med hårda metoder, men gammal vidskepelse lever kvar liksom månggifte och brudrov (det senare speciellt i Kirgistan)! Det finns många fler exempel på det för- och postsovjetiska förfallet. Domen över den 70-åriga realsocialistiska Sovjetepoken i Centralasien blir därmed hård: Kolonial destruktiv diktatur under de röda fanorna.

Hans Norebrink

# Turistmässigt då? Fantastiskt intressant och sevärt! Speciellt de gamla Sidenvägen-städerna Buchara och Samarkand med sina restaurerade moskéer och madrasser (Koranskolor) – särskilt vid Registantorget i Samarkand som kan mäta sig med exempelvis Taj Mahal.

Turkmenistans huvudstad Ashgabat är ett modernexotiskt exempel för sig, en blandning av Nordkorea och Las Vegas med sina paradgator, blinkande neonljus, samt lyxbostäder och skrytmonument i vit italiensk marmor. Men var finns människorna, var finns affärerna?