Utrotningen av däggdjursarter började för miljoner år sen

Den biologiska mångfalden började minska tidigare än vad forskare hittills trott. Enligt en ny studie, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Ecology Letters, är det människans förfäder som påbörjade processen.

Det internationella forskarteamet bakom den nya studien kommer från Sverige, Schweiz och Storbritannien.

Forskarna framhåller i studien att den pågående biologiska mångfaldskrisen inte är ett nytt fenomen, utan representerar en acceleration av en process som människans förfäder påbörjade för miljontals år sedan.

– Utrotningar av arter, som vi kan se den i fossilregister, förklaras ofta med klimatförändringar. Men klimatförändringarna i Afrika under de senaste miljoner åren var relativt små och våra analyser av fossilregistret visar att klimatförändringar inte är den huvudsakliga förklaringen till dessa utrotningar, säger Søren Faurby, forskare vid Göteborgs universitet och huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.

– Våra analyser av fossiler visar att den bästa förklaringen till utrotningen av köttätare i östra Afrika är en följd av direkt konkurrens om mat med våra utrotade förfäder, säger Daniele Silvestro, beräkningsbiolog och medförfattare till studien.

Människans förfäder fanns under de senaste miljoner åren i hela östra Afrika och under denna period förekom det flera djurutrotningar, enligt Lars Werdelin, medförfattare och expert på afrikanska fossil.

– Med hjälp av de afrikanska fossilen kan vi se en drastisk minskning av antalet stora rovdjur under de senaste miljonerna år, en minskning som började för cirka 4 miljoner år sedan. Ungefär samtidigt kan våra förfäder börjat använda en ny teknik för att få mat – kleptoparasitism, säger han.

Kleptoparasitism innebär att stjäla nyligen dödade djur från andra rovdjur. Till exempel när ett lejon stjäl en död antilop från en gepard.

Forskarna framför nu, med hjälp av fossilbevis, teorin att människans förfäder stal nyligen dödade djur från andra rovdjur, som därmed inte fick tillräcklig med mat. Som ett resultat av detta kom rovdjursarter att svälta och utrotas.

 – Detta kan vara förklaringen till att de flesta stora köttätare i Afrika har utvecklat strategier för att försvara sitt rov. Till exempel genom att ta upp bytet i ett träd som vi ser att leoparder gör. Alternativt genom att bli sociala, som vi ser hos lejon. Dessa samarbetar för att försvara sitt rov, säger Søren Faurby.

Människan påverkar idag världen och de arter som lever i den mer än någonsin tidigare.

– Men detta betyder inte att vi tidigare levde i verklig harmoni med naturen. Monopolisering av resurser är en färdighet som vi och våra förfäder har haft i miljoner år, men först nu har vi möjlighet att förstå och ändra vårt beteende och sträva efter en hållbar framtid. “Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll”, säger Søren Faurby och citerar Astrid Lindgrens bok om Pippi Långstrump.

De sista uttalandet av Faurby är märkligt. Människan var som jägare och samlare en del av naturen. Att vi var så framgångsrika så vi kunde konkurrera ut andra djur är ju en del av den naturliga utvecklingen, evolutionen. Att leva i verklig harmoni med naturen innebär att djur också kan utrotas, konkurreras ut. Idag har vi möjlighet att genom olika åtgärder att se till att djur som riskerar att utrotas blir kvar och vi lever kanske inte direkt som en del av naturen längre.