Att USA är ovanligt religiöst för att vara ett västerländskt land är välkänt. När jag som sextiotals-tonåring bodde i en liten nordamerikansk småstad följde jag ofta med ”min familj” till den obligatoriska söndagsgudstjänsten. Jag studiebesökte också andra kyrkor – och lika välbesökta var de. Men det kändes ändå mer som tradition än riktigt på allvar.
Min amerikanske ”bror” Mark fick i den lutheranska kyrkans ungdomsverksamhet redogöra för den senaste popreligiösa modediskussionen i USA: Är Gud död? Många år senare i Minneapolis fick han mig att ta ett kirlianfoto (en fototeknik) vars ljusfenomen runt kroppen skulle visa ens aura eller själ. Detta enligt Mark och andra flumreligiösa jag träffade på under mina resor i USA (vetenskapen avfärdar förstås denna religiösa tolkning).
En annan gång på liftarstråken kring 1980 blev jag inbjuden till en mormonfamilj (som hade missionerat i Sverige) som visade mig det fantastiska templet de har i Salt Lake City – det nya Jerusalem. Men de menar att Amerikas ursprungsbefolkning delvis består av judar, vilket inte stämmer med varken vetenskaplig historia eller DNA-studier. De är två olika folkgrupper. Än mer fantastisk är tron att duktiga mormoner efter döden kan bli ”gudar”.
Det finns även officiella häx-satanistkyrkor, men de medlemmar jag liftade med menade på att de var missförstådda. Det handlade inte om självisk ondska, utan om att alla individer skulle tjäna sig själva, utveckla sig själva, och njuta av livets gåvor. Vidare träffade jag på svarta som såg de vita som djävulens anhang, och vita som menade precis tvärtom. Då fick man ligga lågt i debatten för att inte bli utkastad från de bilar jag liftade med.
En gång i Alabama liftade jag förresten med en man som läste sociologi på delstatens universitet, varför jag antog att han skulle vara lite mer öppensinnad. Men när jag sa att jag också var ”välfärdskramande socialist” (hans ord), och förklarade att kristendomens rötter var urkommunistiska, så tvärstannade han bilen och kastade promt ut mig mitt på motorvägen.
En tjock rödbrusig farbror i Georgia höll på att köra av vägen med akut hjärtinfarkt när jag sade att Martin Luther King var min första ungdomshjälte. ”Den som sköt den jävla niggern borde få medalj”, skrek han upprört. Men han nöjde sig med att kasta av mig på första bästa bensinmack. ”Jag och min stora mun”, fick jag ofta tillfälle att tänka. Varför var jag så naiv och otaktisk på den tiden, undrar jag idag vid mogen ålder.
Allmänt i (ofta republikanska) Sydstaterna och Mellanvästern fick man titt som tätt lift med allehanda kristna fundamentalister med sina Bibeltrogna pamfletter och propaganda. Abort, vapen och bön i skolan var givna ämnen – ”USA är ju ett kristet land”. Sverige hade ett syndigt rykte. Helst skulle man direkt erkänna Jesus som sin frälsare, annars väntade på riktigt allvar helvetets eviga plågoeldar. Hur de fick ihop det med ”Gud är kärlek” lyckades de aldrig förklara för mig.
En sömnig söndagsmorgon fann jag mig vandrande på en liten oasfalterad byväg på landsbygden i Mississippi när medryckande kyrkomusik hördes över odlingsfälten. Det visade sig vara Liberal Trinity Church of Christ in God, en svart kyrka jag stövlade in i med min ryggsäck och dammiga jeans. Det blev knäpptyst i hela kyrkorummet, tills en vaktmästare bröt förlamningen och ilade fram till mig. Javisst fick jag delta i gudstjänsten sade han lättad (de trodde först att jag var en vit sydstatsrasist).
Efteråt undrade jag om jag kunde få sova över hos en svart familj, för jag hade bara blivit hembjuden då och då till vita familjer. Och det vore intressant att se hur en vanlig svart familj hade det. Ivriga överläggningar vidtog bland kyrkobesökarna tills de generade erkände att ingen ville (vågade?) ta emot mig som gäst.
Antagligen var det känsligt att beblanda sig alltför mycket med de vita i Södern, men det sade de inte. Istället erbjöd de sig ännu mer generade att betala mig för en övernattning på hotell. Men det behövde jag inte hjälp med. Istället lade jag ut sovsäcken bakom några buskar vid vägkanten, som var så belysta av en gatulampa att jag bekvämt kunde läsa det senaste numret av Newsweek innan jag mätt på lektyr och medhavd ostmacka belåten somnade in.
I Kalifornien bodde jag ett tag i ett flumreligiöst hippiekollektiv i de grönböljande vindistrikten i Santa Rosa. De levde i en slags urkristen kommunism (utan att kalla sig kristna kommunister) där alla arbetade (och slöade), och delade på arbetsuppgifter – ja, alla ägde allt gemensamt. Lite långsamt och anarkistiskt var det, med mycket hasch-marijuana-rökande (med det rökte ju nästan alla i USA redan då – även kostymklädda överklassnissar).
Det var till att hjälpa till i de gemensamma grönsaksodlingarna och i köket. Många hippies var vegetarianer. Trevliga människor överlag, men inte riktigt min stil. En särskilt givande och ovanlig arbetsuppgift i gruppen var att betala hyran genom att mjölka kollektivets många getter!
Den långhåriga blomälskande hippierörelsens höjdpunkt var 60- och in på 70-talet, men den lever kvar som fragment i delstaten Oregon, och på andra ställen i världen. Men subkulturens slagord ”Peace, Love and Understanding” och dess tidiga intresse för en mer social, harmonisk, anti-kommersiell och miljömedveten livsstil har mestadels uppgått i och påverkat den vanliga samhällskulturen i främst väst.
När jag först anlände till USA via LAX (Los Angeles International Airport) sent en kväll hade jag inga kontakter eller resehandböcker. Men jag frågade en kille med anti-kärnkraftsmärke om sovtips. Strax fann jag mig hembjuden en vecka till honom och hans tjej, och deras hus vid den joggingfyllda strandpromenaden i Santa Monica (som man ser i många filmer med strandpiren och dess nöjesfält som bakgrund).
De var radikala vänsterkristna och deras enkla lilla kyrkosal var prydd med stora väggmålningar av beväpnade latinamerikanska revolutionärer! Möblemanget bestod av skamfilade pinnstolar satta i en ring. Kyrkobesökarnas klädsel var informell, jeans och ofta rutiga skjortor. Runt 20 deltog (fick plats) i ”kyrkan”.
När kommer prästen undrade jag i mitt stilla sinne. Så kom han in i samma klädsel som de andra. Med en limpa under armen och en flaska enkelt lantvin i handen. Så följde lite religiösa samtal, varpå ”prästen” skickade runt brödet och vinet i den något spartanska nattvarden. Alla nöp av en bit bröd, och drack en klunk rödvin direkt ur flaskan!
Sedan började församlingen raskt att diskutera bojkott av företaget Nestlé för deras försäljning av bröstmjölksersättning till fattiga Tredje världens (Syds) barn. Nestlé motverkar då amning, som skyddar barnen från sjukdomar, medan å andra sidan bröstmjölksersättningen ofta blandas upp med smutsigt lokalt vatten (den världsvida bojkotten av Nestlé har av och till pågått in till våra dagar, till exempel av svenska Vårdförbundet). Församlingen tog också upp kollekt till den då pågående lantarbetarstrejken i Kalifornien.
UFW:s flagga
Efter högmässan tog några av kyrkobesökarna med mig ut till de vidsträckta kaliforniska jordbruksfälten, och visade mig hur ett stort antal sheriffbilar skyddade strejkbrytare (scabs, svartfötter på ren svenska), medan lantfackets UFW (United Farm Workers) protesterande svängde med sina rödsvarta fanor (facket är idag kraftigt försvagat i USA).
En religiös och patriotisk amerikansk tanke från 1600-talet, som jag läste om i highschoolans historia, och som senare Reagan och en del Trump-fanatiker har utvecklat vidare är den om USA som ”en strålande stad på en kulle”: Det nya utlovade unika exceptionella landet som lyser upp och leder världen. Ett föredöme för mänskligheten.
Samma troende högerfolk som tänker så menar ofta att Israel måste kasta ut palestinierna (från Västbanken-Gaza) och befria och upprätta hela Israel/Palestina som judiskt. Då blir Israel det förlovade landet, och då kommer Messias till jorden (för första gången för judarna, för andra gången för de kristna).
Sådana dårfinkar träffade jag på under liftarfärderna i USA. Vissa trodde inte ens på evolutionen. År 2016 invigde dessa bokstavstrogna kristna en biblisk nöjespark i Kentucky, med Noaks ark i fullformat, och människor och dinosaurier framställda som levande tillsammans. Jorden är ju bara typ 4000 år gammal, enligt dem. För dessa knäppskallar är det evolutionsförespråkarna som är konspirationstänkare.
Vilket leder vidare till det stora intresset för aliens och flygande tefat i USA (som inte minst Hollywood tagit upp). Jag liftade med en vetenskapsman i Indiana som beskrev sig själv som den näst kunnigaste i USA på UFOs (Unidentified Flying Objects). Varpå jag förstås frågade honom om han trodde på flygande tefat.
Det är inte fråga om tro, utan om forskning och vetenskap, förklarade han. Det finns fyra olika förklaringsförsök. 1: Inbillning och masspsykos är troligast. 2: På andra plats ett ännu oförklarligt naturfenomen. 3: Ett hemligt vapen hos någon stormakt, men då skulle det ha använts. 4: Utomjordiska aliens i tefat, minst troligt.
Jag liftade förbi staden Roswell i New Mexico, där ett äkta flygande tefat ska ha kraschlandat den 5 juli 1947. Kom även förbi berömda Area 51 i Nevada, där aliens och tefat skulle finnas undangömda för forskning (även om staten i nutid släppt fri information om det välbevakade området som motbevisar detta). Men fakta biter inte på troende. Myter är mer underhållande.
Så fick jag i Idaho lift med en långtradarchaufför som hade träffat på utomjordingar. Han hade besökt deras tefat, och träffat deras ganska människolika drottning. Och han hade utsetts av dem till deras talesperson inför hela mänskligheten. Tillsammans höll de på att lansera en ny religion för oss människor kallad Tetoeoms.
Som jag förstod det gick den ut på att vi skulle smälta samman med aliens i en ny bättre jordras. Utomjordingarna ansåg att de själva blivit för kyligt robotiserade, medan människorna var för farligt känslomässiga och krigiska. Vi skulle båda tjäna på att blanda våra goda sidor (och bekämpa de onda).
– Det är ingen tillfällighet att vi träffades, försäkrade lastbilschauffören, tillika högste profet och biskop för den ännu ganska nystartade rymdkyrkan med sin ännu fåtaliga församling. Du ska bli underbiskop i Sverige och Skandinavien, och föra ut vårt budskap där.
– Med sunt förnuft och hjälpta av mina vänner i de flygande tefaten ska vi skapa en ny värld. Jag ser på dig att du inte är mogen för detta nu, men du kommer att bli kallad av vår rörelse när tiden är mogen. Just you wait and see!
Där avslutade jag äntligen skrivandet och putsandet av detta välmatade resekåseri, och gick och lade mig klockan sex på morgonen. Min fru säger att jag sov väldigt oroligt och mumlande. Men jag minns mina drömmar väl. Utomjordingar hade tagit mig och några andra under sina vingar (som de inte hade, ha ha).
Vi undervisades om den nya överlägsna världsreligionen. Vi reste runt, flög i tefaten och träffade alien-drottningen, som gav oss sin välsignelse. Jag vaknade upp med drömmarna ovanligt klara i minnet.
Så nu undrar jag. Har jag blivit kallad?
Hans Norebrink
# Jag nämner Tredje världen – det var förr det kapitalistiska Västerlandet, främst USA och Europa. Samt det realsocialistiska så kallade ”kommunistblocket” i öst. Syd var resten och hade olika slags politiska regimer. Den tredelningen av världen är numera obsolet – ur bruk.
Därefter började men tala om det rika Nord och det fattiga Syd (det senare Afrika, Asien och Latinamerika). Men den tvådelningen har också blivit gammalmodig och passerad av utvecklingen, med de ekonomiska framstegen i några sydliga länder (vissa oljestater, Indien och östasiatiska stater – främst Kina, som snart efterträder USA på världstoppen). Världen är mer komplicerad i dag.
# Tefatsreligionen Tetoeoms, går ej att hitta på nätet. Har de gröna små männen från Mars redan hunnit tröttna på oss människor? Eller tröttnade profet-chauffören och avregistrerade sitt samfund? Det får vi aldrig veta.
# ”Ett förstadium till hippierörelsen fanns i kolonin Monte Verde, Ascona, i Schweiz vid 1900-talets början. Man har också sett rötter i den tyska Vandervogel-rörelsen” (info från Wikipedia och annat material). Denna romantiska natursvärmande tyska ”flyttfågel-luffar-rörelse” inspirerade även till frisksport och naturvandringar i Sverige.
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.