Boknytt & Debatt
Ryssland
Revolution och inbördeskrig 1917 – 1921
Antony Beevor
Historiska media
Utstuckna ögon. Våldtagna sjuksköterskor. Halshuggna. Levande begravda. Attacker mot judar. Plundrade hem. Prygel. Kastade levande i smältugn. Lemlästning. Skövlade byar. Händer i kokande vatten. Knäckta ben. Eldtortyr. Mord utan rättegång. Massdränkningar. Fångar skjutna. Hängda i telegrafstolpar. Sårade slängda på soptippar. Nedstuckna med bajonetter. Brända levande. Krossade barnhuvud. Massakrer på civila och flyktingar. Beslagtog böndernas spannmål. Gisslantagande. Skalperade levande fångar.
En blodig röd tråd i den hyllade brittiske historieförfattaren Antony Beevors 600-sidiga ”Ryssland” är den fasansfullt skrämmande ömsesidiga grymheten på båda sidor i inbördeskriget. En hämndspiral av röd och vit terror.
Tillsammans med personporträtt av ledande aktörer på båda sidor blir boken som en blandning av faktabok och roman. Med den senaste forskningen, egna arkivstudier, och citat från dagböcker från båda sidor formas en heltäckande, och som det verkar, balanserad neutral bild av Sovjetunionens födelse.
Fantastisk & Hårresande
En fantastisk bra bok, och en hårresande våldsam läsning. Jag upplever det som ett steg bort från myterna, och två steg närmare sanningen om denna tid av politiserade sanningar. Jag köper imponerad, förfärad och än mer desillusionerad hans bild av skapandet av ”världens första arbetarstat.” Inget kan rättfärdiga detta vit-röda slakthus 1917 – 1921. Stackars alla lidande civila och sjuka föräldralösa barn.
Författaren jämför med spanska inbördeskriget där högersidan var enad, vänstern splittrad och förlorade. I Ryssland var bolsjevikvänstern enad, disciplinerad och centraliserad, medan högern var splittrad och förlorade. Arbetarna med sina nya fabrikssovjeter (råd), och bönderna med sina gamla jordgemenskaper (mir) ville inte ha bolsjevistiskt förstatligande.
Å andra sidan ville de inte ha en kontrarevolutionär tsarregim tillbaka med kapitalister och godsägare. Och de olika nationaliteterna såg mer hopp för självstyre hos Lenins kommunistparti.
I slutändan var det de vitas motstånd mot demokrati, och vägran att acceptera några som helst reformer för arbetare, bönder och nationer som gjorde att de förlorade inbördeskriget. De ville otaktiskt ha tsaristisk militärdiktatur och alla sina rikedomar tillbaka.
Knappast demokrater
Men bolsjevikerna var knappast några demokrater. De vägrades samarbeta med andra vänsterpartier. De saboterade den konstitutionella församlingen som skulle skriva en demokratisk grundlag (bondepartiet socialistrevolutionärerna skulle troligen vinna majoritet där).
Och det verkar med Antony Beevor, och annan ökande forskning och växande kunskap, allt tydligare att Den Stora Ryska Oktoberrevolutionen var en statskupp av en hårdför disciplinerad minoritet. Vilket senare förvandlades till revolution och inbördeskrig.
Bolsjevikpartiet och Lenins auktoritära tendenser visade sig också i anfallet på Polen för att därigenom komma till Tyskland – och där som utländsk kraft och ovanifrån stödja de vacklande tyska arbetarrevolterna.
Vad hände med Marx berömda ord: ”Arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk”.
Mot enpartidiktaturen
Värst var bolsjevikpartiets bemötande av de revolutionäras matroserna på militärön Kronstadt utanför Sank Petersburg. Sjömännen krävde sovjetisk arbetarmakt och bondemakt över jorden, snarare än toppstyrd enpartimakt. De krävde demokratiska fri- och rättigheter, men kallades vita kontrarevolutionärer i sovjetiska media. Och sköts brutalt ner på isen ropande revolutionära slagord. En sådan skam!
Så urartade den ryska revolutionen redan från början till en particentraliserad diktatur där makt och resurser med tiden fördelades orättvist. Ett nytt statligt klassamhälle växte fram och konsoliderades av Stalin på 30-talet.
Det var helt nytt i världshistorien med en stat som sade sig styras av vanliga arbetare och bönder. Det var lätt att avfärda propagandan mot Sovjetunionen som borgerliga lögner.
Vi luras inte mera
Idag med alla realsocialistiska länder kollapsade och ”marknadiserade” vet vi om hur grovt odemokratiska de var. Varken arbetare, bönder eller nationer var fria. Om den ryska revolutionen skulle inträffa idag skulle vi aldrig låta oss luras. Den skulle fördömas som diktatur direkt av världens vänster. Varför lät jag mig som ung kommunist luras?
Men än vill många progressiva människor tro på den ryska revolutionen. Den illusionen måste bort om vi i vänstern ska kunna bygga en sann, frihetlig, jämlik, och demokratisk socialism.
Hans Norebrink, demokratisk vänstersocialist
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.