Vänsterns misstag har gynnat högersajterna

Vänsterns misstag har gynnat högersajterna. År 1994 startade tidningen Yelah som papperstidning och på nätet. Kring 1998 blir det i första hand en nättidning (yelah.net). 1997 startade motkraft.net som e-mejltjänst men snart också som en hemsida (1998) och en portal för delar av vänstern. 1999 startade Independent Media Center (IMC, Indymedia). 2001 startade diskussionforat socialism.nu.

Under samma tidsperiod lanserade också flera olika vänstertidningar sina webbsajter. De flesta av dem finns kvar.

Utvalda vänstertidningar på nätet, domän, startår

• Internationalen, internationalen.se, 1996
• Flamman, flamman.se, 1998
• Arbetaren, arbetaren.se, 1998
• Offensiv, socialisterna.org, 1998
• Röda Rummet, rodarummet.org, 2002
• Clarté, clarte.se, 2003
• Fria Tidningar, fria.nu, 2003
• ETC, etc.se, 2005
• Tidningen Brand, tidningenbrand.se, 2010

Sitt genombrott fick Yelah i samband med händelserna i Göteborg år 2001. Indymedia Sverige startade också i den vevan, i samband med förberedelserna för protesterna och protesterna i Göteborg 2001. Som mest hade Yelah 100 000 besökare på webbsajten per månad. Högerextremisterna hade inga liknande sajter.

Bloggar

Det fanns också en stor mängd vänsterbloggar. De flesta av dem startades under 2000-talet och lades ner kring 2015-16. Min blogg som numera heter Svenssons Nyheter startade 2002.

Andra aktiva vänsterbloggar på denna tid var Motbilder (Hampus Eckerman, numera aktivist pa? Twitter), Annarkia (finns fortfarande men är numera en ren fotoblogg), Jinge.se (har förvandlats till Putinkramarsajten globalpolitics.se efter ett ägarbyte), Kaj Raving, Fredrich Legnemark, Röda Lund, Röda Malmö samt många fler. De största var Esbatis kommentarer som fortfarande existerar men uppdateras mycket sällan sen 2015 och Jinge följt av min blogg.

En annan stor blogg var Alliansfritt Sverige som är ursprunget till kampanjsajten Skiftet. Alliansfritt Sverige startade 2006 och förvandlades år 2014 till Skiftet.

Det fanns också en portal för vänsterbloggar vid namn Bloggvänstern som indexerade vänsterpartibloggar. Bloggvänstern startade omkring 2007 och slutade uppdateras 2020. Jag startade också en portal som kallades Vänsterbloggar år 2007 som numera är nedlagd men också ersatt av Nyhetskartan. En annan sajt med liknande funktionalitet år Mediakollen.

På den tiden länkade också vi olika vänsterbloggare mycket till varandra för att öka antalet läsare.

Yelah tycks ha lagts ner år 2013 men facebooksidan finns kvar och det finns en del kvarvarande artiklar på sajten Tidskrift.nu. Indymedia Sverige tycks för sin del ha upphört redan kring 2010 då det finns noteringar om att sajten existerade år 2008.

Motkraft tycks ha försvunnit 2016 medan socialism.nu tycks ha lagts ner året innan. Fria Tidningar har blivit Landets Fria som är en grön tidning och inte en vänstertidning.

De sociala mediernas genombrott och vänsterns misstag

Den viktigaste orsaken till att olika vänstersajter lade ner mellan 2010 och 2016 är att Facebook och Twitter hade växte fram som dominerande sociala medier. Aktiviteten på olika vänstersajter minskade kraftigt och då de var beroende av ideell arbetskraft så minskade också antalet personer som kunde driva sajterna. Allt fler människor flyttade sin politiska diskussion till Facebook och resonemangen var ofta att det var bättre att ta debatten och sprida sina åsikter där. För på det sättet skulle vi nå fler. Detta har visat sig vara en kraftig felbedömning.

Jag vände mig mot det resonemanget och behöll min blogg som stadigt växte till och med 2021. Därefter var den ungefär lika stor 2022 för att minska antalet besök per månad ganska kraftigt under slutet av 2023.

En stor anledning till min inställning var att med en blogg går det att nå läsare som inte har samma grunduppfattning medan det via Facebook främst går att nå de som tycker likadant. Ju längre tiden gått har även det blivit svårare på grund av att Facebook lever på reklam. Samma utveckling har även skett på Twitter. Samma kritik fördes fram i en artikel i Tidningen Brand år 2016:

”Idag, 2016, vågar vi som arbetade med Yelah påstå att det förs fler idédebatter på privata Facebook-väggar än i etablerade vänstermedier. Det kan säkert vara fruktbart men trots allt talas det för slutna kretsar och alltför ofta domineras dessa flöden av ja-sägare, det vill säga människor som i hög grad håller med varandra. Det finns ytterst få fickor på nätet av öppen agendasättande journalistik från ett radikalt vänsterperspektiv. Den arenan domineras i stället av extremhögern i dess olika skepnader.”

Sociala medier

Vi i vänstern såg det som nödvändigt att vara närvarande på de sociala medierna därför att mottagarna av vårt budskap fanns där. Vad vi inte förstod var eller kanske inte ännu riktig förstår är att de sociala mediegiganterna missgynnar vänstern genom att det sensationella och enkla gynnas för att de kan tjäna mer pengar på det.

Komplicerade resonemang och förklaringar missgynnas av de automatiska algoritmer som styr vad som syns på sociala medier. Dessutom har vi under senare år sett att de sociala mediegiganterna aktivt motarbetar vänstern genom att aktivt minska synligheten för budskap de inte vill sprida. Det tydligaste exemplet är hur pro-palestinska åsikter motarbetas och missgynna kraftigt på sociala medier och i sökningar på nätet.

Vänsterns misstag

Vänsterns förhållningssätt har medfört att högerextremister tagit över på nätet. Vänstern har helt enkelt lämnat fältet fritt för de högerextrema som genom en uppsjö alternativa nyhetssajter och bloggar totalt dominerar över vänstern på nätet. De är större på både det öppna internet och på sociala medier. Vi lämnade på sätt och vis walkover när vi lämnade det breda internet till förmån för sociala medier. Vänstern satsade enbart på sociala medier och glömde bort att bygga en egen närvaro på det öppna internet. Det ledde till att vi förlorade båda arenorna till extremhögern.

Hela vänstern borde gjort som jag, Alliansfritt Sverige/Skiftet och ETC. Stannat kvar på det öppna och breda internet och sen använt sociala medier för att sprida information om våra sajter. Vi borde också ha använt mejl i större utsträckning för att sprida information om våra aktiviteter istället för att enbart eller i huvudsak göra det i facebook-grupper.

De mindre vänstertidningarna gjorde också ett annat misstag. De var så upptagna med att säkra presstödet vilket krävde en regelbundet utgiven papperstidning att de glömde bort att bygga en effektiv och framgångsrik närvaro på nätet. Vänstersajterna har varit för enformiga och tråkiga. Det har varit för mycket som ser ut som artiklar i papperstidningar och för lite som skrivit direkt för nätet. Att skriva på nätet kräver att annat tilltal. Mer direkt och gärna provokativt. Det är vänstern fortfarande allt för dålig på.

Små tecken på en begynnande förändring

Idag har det påbörjats en utveckling bort från detta. Kamratdataföreningen Konstellationen, Spejset, Aggregatet, Nyhetskartan och Mediakollen är olika initiativ som syftar till detta. Spejset är dessutom ett alternativ till X (Twitter) genom att det är baserat på programvaran Mastodon. Magasinet Svärm, Opulens, Magasinet Konkret och Parabol är en slags arvtagare till Yelah som nättidningar. Och bland bloggarna har det dykt upp en annan lite större vänsterblogg vid sidan av min, Tobias Hübinette.

Men det finns sajter som har delar av den funktionalitet som fanns hos Motkraft och Indymedia såsom Gatorna.info, Gnistor, Kamratpostaren, Nyhetskartan och Mediakollen. Dessutom finns Spejset och Aggregatet som båda har en del av den funktionalitet som fanns hos socialism.nu.

Nya bloggar

Det har även dykt upp en del nya vänsterbloggar. De behäftas dock med flera grundläggande problem. De drivs ofta av tekniskt kunniga personer vilket lett till att de använder hemmasnickrade lösningar och skriver för sällan. Exempelvis Samuels bitar, Turist och Gnomvid. De vill gärna ligga i framkant ur alla aspekter. Använda fri och oberoende programvara, använda sig av lösningar som drar lite energi och som har en enkel utformning. Dessutom använder de ofta märkliga namn som inte berättar något om sajten och snarare stöter bort läsare än lockar läsare som exempelvis Laia Odo-institutet. Resultatet är att de i princip inte når ut till nån utanför den egna kretsen.

Några andra som inte når ut till fler än de närmaste är också de bloggar som drivs av gamla vänsterveteraner utan sinne för att de skriver för nätet som exempelvis Gunnar Wall, Pepprat Rödgrönt, Jens Holm med flera. De skriver som om de fortfarande skrev för vänstertidningar. Dessutom för sällan. Andra såsom Tobias Hübinette har förstått att vara provokativ och skriva ofta men använder helt hopplöst långa och direkt sökmotorfientliga rubriker.

Ett grundläggande problem med vänstern på nätet idag är också bristande samarbete med varandra. Det finns ett väldigt litet utbyte av artiklar och de flesta vänstertidningar och bloggar länkar inte till varandra alls eller i alla fall väldigt sparsamt. Högersajter använder sig mycket mer av dessa välkända metoder för att öka synbarheten i sökmotorer med mera. Att högern samarbetar mer än vänstern är som jag ser det ytterst märkligt. Att vänstern inte förstår att samarbete lönar sig är skandalöst.

Anders Svensson

Tidigare publicerat i Magasinet Konkret.