Tingshusmorden – Söderhamn 1971

Tingshusmorden i Söderhamn 1971 är ett av Sevrige värsta mord någonsin. 4 människor sköts ihjäl under en förberedande förhandling i tingshuset i Söderhamn.

Gunnar Bengtsson, en tystlåten jordbrukare från Mobodarne i Bergvik, träffade Cecilia Ekestang under slåttern 1965. Detta då hon försökte köpa en gård i Vansäter som nära Bengtsssons gård. Hon fick dock inte förvärvstillstånd så gården övertogs istället av Gunnar Bengtsson år 1966. Den betalades med 12 000 kronor som Ekestang fått genom en försäljning av sin blomsterbutik i Stockholm. resten av köpeskillingen som var 17 300 kronor lånade Bengtsson troligen ut. De förlovade sig också. Ekestang återvände till Stockholm strax efter midsommar 1966.

Rättsliga tvister

Ekestam anklagade Bengtsson för att ha slagit efter henne med en hacka. Hon menade att detta var i avsikt att döda henne. Det var ihop med flera andra misshälligheter och konflikter var orsaken till att hon lämnade Hälsingland. Bengtsson nekade till detta. Den tändande gnistan här kan ha varit ett till synes oskyldigt upptåg av Ekestangs barnbarn.

Vid ungefär samma tidpunkt hade de varit uppe vid Villsjön där de hittat en bunt brev. Sedermera gjorde Bengtsson gällande att det fattades brev med dyrbara frimärken, svenska skilling banko från 1860-talet. Dessa frimärken kom att tas upp vid de flesta rättegångar som sedan följde.  Polisutredningar gjordes angående de påstått försvunna frimärkena, ingenting kunde dock styrkas och ärendet avskrevs.

När Cecilia Ekestang lämnade gården i Hälsingland tog hon inte med sig sina saker. Når hon senare skulle hämta dem vägrade han att lämna ut sakerna. Han menade sig dessutom ha krav på henne för de pengar han lånat ut. Hon vände sig till en advokat för att få ut bohaget. Den första stämningen lämnade hon in den 30 juni 1966.

Stämningar och utredningar

Hon menade sig ha smycken för 4 000 kronor kvar hos honom. De ville hon ha tillbaka. Hon hade betalt 17 300 kronor för granngården och lagt ut 4 000 kronor för vissa andra saker. Hon krävde att hon skulle får ersättning för allt, sammanlagt 25 300 kronor. Polisutredningarna kunde inte visa att något brott begåtts. Ärendet avskrevs.

I juli anmälde Gunnar Bengtsson att det stulits en massa värdeföremål i hans bostad. En dag i mitten av september blev Ekestangdelgiven vräkning från gården i Vansäter. Då det inte var något tvivel om att Bengtsson var ägare till fastigheten ifråga. Den hade överförts på honom eftersom Cecilia inte kunde få något småbrukarlån.

I december 1966 anmälde Ekestang Gunnar Bengtsson för att han genom brott tillägnat sig den gård som hon delvis betalat samt smycken och möbler. Även mordförsöket med hackan var med. Förundersökningen ledde till att det inte fanns skäl till åtal. Därefter följde en lång rad av anmälningar och polisutredningar.

Häradsrätten

I oktober 1967 var klart för huvudförhandling kring frågan om fastighetsköpet. Målet om ersättning för möbler fick vänta.  Domslutet blev ett bakslag för Bengtsson. Han dömdes betala 11 600 kronor gällande affärstransaktioner motsvarande de pengar som Ekestang ska ha betalt vid köpet av fastigheten. Dessutom skulle han lämna ut hennes smycken eller betala 4.000 kronor. Enligt uppgift hade han också betalat sin advokat 15.000 kronor.

Båda överklagade domen till hovrätten. Han begärde att bli helt friad. Hon yrkade på att hovrätten skulle ge henne ännu mer i ersättning.

Hovrätten

Medan målet om fastigheten förbereddes i hovrätten pågick förhandlingar i häradsrätten om bohagsdelen. Häradsrätten beslöt hålla syn hemma hos Bengtsson, som överklagade hos hovrätten. Häradsrättens beslut undanröjdes. Ekestang klagade hos Högsta domstolen,- Där fann de dock ingen anledning att ändra på hovrättens beslut.

I augusti 1969 var det huvudförhandling i fastighetsmålet . Hovrättens dom blev en kraftig sänkning för Gunnar Bengtsson. Han dömdes att utbetala 3.950 kronor. I stort sett var han nöjd, men då Ekestang gick vidare och överklagade till Högsta domstolen gjorde också Bengtsson det.

Högsta domstolen

Ärendets avgörande inför HD föregicks av en mängd förberedande förhandlingar. Gunnar Bengtssons agerande hade hela tiden varit ganska påfrestande för advokaten. Detta då han ofta agerat själv  och bl.a. skrivit flera inlagor till domstolen utan att rådfråga sin försvarare.

Innan ärendet kom till HD hade han också bytt advokat flera gånger. Den ene efter den andre hade tröttnat. Han var också själv nere i Stockholm för att engagera en känd advokat, men misslyckades. Hösten 1970 utsågs Olof Fagerström, Hudiksvall, till Bengtssons advokat.

Under åren 1969 och 1970 lämnade Gunnar Bengtsson totakt in sex stämningar mot Ekestang. Även Cecilia Ekestangs advokat, Ingemar Wåhlstedt, Stockholm samt hennes släktingar anmäldes. De senare hade vittnat vid rättegångarna.

I slutet av februari 1971 kom Högsta domstolens utlåtande i fastighetsmålet. Han dömdes att betala 8 250 kronor till Ekestang plus 3 000 kronor för smyckena. Dessutom dömdes han att betala 20 550 kronor i rättegångskostnader. Sammanlagt skulle han alltså ut med över 30 000 kronor. Totalt hade det hela då kostat honom 50 000 kronor.

Mordet

Den 1 mars 1971 samlades Gunnar Bengtsson och fyra andra personer för en förberedande förhandling i tingshuset i Söderhamn. Bengtsson drog fram en pistol efert att han upplevt sig rpovocerad av Cecilia Ekestang. Han sköt ihjäl Ekestang, hennes advokat Ingemar Wåhlstedt, sin egen advokat Olof Fagerström samt lagmannen Yngve Carlson. Samtliga personer sköts me flera skott. Dessutom gick han runt och sköt samtliga offer förutom Carlson som redan var död i huvudet för att säkerställa att de dog.

Carlson arbetade på dispens från fackföreningen SACO/SR då det egentligen var strejk vid tillfället. I övrigt fanns bara några kontorister i huset. Larmet om skjutningen inkom klockan 9.48 och ett massivt polispådrag inleddes. Bengtsson överlämnade sig till polisen samma dag.

Efter morden promenerade Bengtsson först runt i Söderhman för att därefter gå cirka tre kilometer till en kusin, Olle Svensson, i Fridsbacka. Kusinen som pratat med polisen skjutsade in honom till staden. Där greps han vid ett-tiden (12:43) av polisen efter att han sökt upp polisens utredningsavdelning som låg ovanför Domusvaruhuset. Då hade polisen följt efter honom en liten stund.

När polisen dagen efter skulle göra husrannsakan i Bengtssons hem utlöstes försåtsmineringar.  Husrannsakan utfördes av kriminalassistent Thure Fridh, polisassistent Lars Rydberg och förste poliskonstapel Stig Jonasson .Explosionerna ledde till att Thure Fridh skadades och att huset brann ned.

Mordrättegången

Huvudförhandlingarna i mordärendet inleddes den 10 augusti 1971 och pågick under sex dagar. Bengtsson åtalades av åkalgaren Karl Gustaf Olsson för 4 mord. rättens ordförande i målet var Lars Villius. Den åtalade försvarades av advokat Henning Sjöström, som ansåg att det förelåg förmildrande omständigheter och att han borde dömas för dråp. Bengtsson var ångerfull över att ha skjutit advokat Fagerström men ångrade inte de andra morden. Länsåklagare Olsson yrkade dock på ansvar för mord i fyra fall.

Den 14 september 1971 avkunnades domen, i vilken Bengtsson dömdes för mord i fyra fall och olaga vapeninnehav. Då den sinnesundersökning som genomförts vid Långholmens rättspsykiatriska klinik i Stockholm visade att brotten begåtts under inflytande av sinnessjukdom dömdes han till sluten psykiatrisk vård.

Efter att ha vårdats på den rättspsykiatriska kliniken på Sidsjöns sjukhus utskrevs Bengtsson i början av 1980-talet. Han levde därefter i stillsamhet och avled på Eklunda servicehem i Stråtjära den 20 juli 1993 i en ålder av 83 år.

Mördaren i byn

Henning Sjöströms kom 1975 ut med romanen Mördaren i byn, vilken var inspirerad tingshusmorden. Expressens kulturchef Bo Strömstedt ansåg att Sjöström hängde ut sina klienter och uppfattade detta agerande som djupt oetiskt. Detta föranledde en intensiv debatt mellan advokaten och publicisten och Sjöström stämde tidningens chefredaktör Per Wrigstad för grovt förtal. Stämningen drogs dock tillbaka. Sjöström och Strömstedt möttes även i en en och en halv timme lång TV-debatt under ledning av Siewert Öholm. Dessutom stämde Bengtsson 1976 Sjöström för förtal. Ernst-Hugo Järegård medverkade i rättegången med högläsning ur boken. Sjöström friades.