Islamism är högerextremism. Islamister är högerextremister på samma sätt som fundamentalistiska kristna och fundamentalister från vilken religion det än må vara är högerextremister.
Högerextremister har ingen tolerans för avvikande personer eller andra religioner än deras egen och anser att kvinnor inte är lika bra som män. De accepterar inte homosexuella eller transsexuella. Allt detta gäller religiösa extremister som Indiens premiärminister (hindu), Irans mullor (muslimer), den arabiska halvöns diktatorer (muslimer), kristna evangelister som de som står bakom Trump eller kristna miliser i afrikanska länder såväl klassiska västeuropeiska nazister och fascister.
De tycker dessutom allihop ofta att en elit ska styra världen och de gillar inte demokrati. Putin, Trump, Musk, Vance med flera är ytterligare några exempel på personer som kan räknas som högerextremister på grund av sådana åsikter,
Traditionella nazistiska och fascistiska högerextremister har dessutom ingen tolerans för andra etniciteter (raser). Något som dock också kan förekomma även bland andra typer av högerextremister.
Högerextremister av olika slag har alltså det mesta gemensamt inklusive att de ofta dessutom hatar varandra. Islamism är högerextremism. Det finns ingen tvekan om det.
Motsatsen till högerextremister är människor som är toleranta, accepterar olika sexuell läggning, olika religion eller ingen religion alls, vilken etnicitet som helt och anser att alla människor har samma och lika värde. Oavett om det handlar om kvinnor, män, barn, svarta, romer, samer, sydamerikaner, muslimer, transsexuella, homosexuella, hinduer, buddhister, judar, tyskar, finnar, kineser, japaner, thailändare osv. Dessa människor är ofta vänster. Men inte alltid. De kan också vara socialliberaler, dvs socialdemokrater, miljjöpartister och gammaldags folkpartister (det parti som idag heter Liberalerna). Extremister är de däremot inte.
Läs mer:
- Högerextremist attackerade facklig demonstration
- Polisens inställning till Örebrodådet är obegriplig
- Dådet i Örebro och invandrarhatet
- Ett högerextremt och rasistiskt våldsdåd ska också kallas det
- Masskjutningen i Örebro var ett högerextremt dåd
PS. Detta skrevs då flera människor som inte sett islamister som extremhöger reagerat på att jag kallar islamister för extremhöger i samband med terrordåden i München och Örebro. Både på Facebook och Threads. Jag vill också påpeka att de flesta som reagerat gjort det vänskapligt och inte fientligt.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
En sorts definition finns på https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6gerextremism. Man kan emellertid konstatera att det är ett lite slirigt begrepp där olika personer har olika definitioner.
PS. De politiska begreppen höger och vänster uppkom under franska revolutionen. Höger = de som var mot jämlikhet och för privilegier. Vänster = de som var för jämlikhet och mot privilegier.
Högerextremister bör alltså vara dom som är extremt mycket mot jämlikhet och tjyvhåller extremt mycket på privilegier för vissa. Men det är inte solklart var man sätter gränsen för att det ska vara extremt.
Tillkommer att det finns olika sorts islamismer som knappast har mer med varandra att göra än vad olika socialismer har. Asef Bayat, iransk sociolog och folkrörelseforskare, urskiljer åtminstone tre:
– Muslimska brödraskapet är äldst. De förefaller numera mest syssla med individuell patriarkal moral, och liknar ganska mycket de mer konservativa kristna frikyrkorna, eller schartauanismen. De var mer radikala när de startade på 1920-talet, då var de antikoloniala och organiserade fackföreningar. Jag antar att också den iranska regeringen hör till den kanten.
– Hizbollah och liknande är fortfarande dominerat av antikolonialism, med tradition från Ali Shariati men också Frantz Fanon och Che Guevara som hörde till Hassan Nasrallahs ikoner.
– IS och liknande, som Bayat jämställer med maffior och pekar på de ledandes lyxiga livsstil. Dvs det handlar inte om rörelsepolitik utan om att organisera exploatering.
Man kan läsa mer om detta i Bayats bok Revolution without revolutionaries – making sense of the Arab Spring. Deras främsta tillkortakommande är att de grottar ner sig i kultur och har så lite att säga om ekonomi, menar han. Därför kommer de inte så långt även när de i princip är anti-hierarkiska och mot privilegier.
Ja det finns en massa olika rörelser av en massa olika slag. Det gäller ju inte bara islamism utan även högerextremister av av annat slag. SD och NMR är ju inet samma sak. Inte heller Herrens befrielsarmé i Uganda och evangeliska kyrkor i USA (som dessutom kan vara väldigt olika sinsemellan).
På mig verkar det som att ”högerextermism” för dig bara är ett kodord för allt du inte tycker om. Vad är det gemensamma?
För mig är den rimligaste definitionen att man är så extrem med ojämlikheten att utgruppen inte ens har existensberättigande. T.ex. Netanyahu-regeringen som kallar palestinier för djur och tycker de ska dö allihop, eller skytten i Örebro som menade att invandrare gott kan dö.
Och då kanske det stämmer på IS men knappast på Hezbollah eller ens Muslimska brödraskapet även om de senare är konservativa. I alla fall kulturkonservativa även om de uppenbarligen inte har så mycket att säga om ekonomi, enligt Bayat – de hade det förvisso för hundra år sen, dock.
Det verkar som om du utesluter shiamuslimska grupper (Hezbollah och irans regering) från de högerextremistiska grupperna. Det gör inte jag. Vi har olika uppfattning där. När det gäller muslimska brödraskapet är jag tveksam tlll att kalla dem islamister. Och föjlaktligebn också tveksam till definiera dem som högerextremister.
Jag ogillar nyliberaler, socialliberaler, miljöpartiets ståndpunkter i många frågor, vänsterpartiets ledning, pacifister, stalinister, putinkramare (tankies, campister), KP, miljörörelsens ståndpunkter i många frågor, fackföreningsbyråkratin, pingströrelsen, schartauaner med mera. Men jag ser dem inte som högerextremister. Så låt bli att pådyvla mig ståndpunkter utifrån dina fördomar och åsikter.
Anders: jag pådyvlar dig inget, men jag ser inte hur du definierar högerextrem. Vad är kriteriet enligt dig? Hur extrem måste man vara, och i fråga om vad?
Det kanske inte går att exakt definiera såna här saker. Och jag tycker jag definierar hur jag ser på det i själva inlägget. De som är mot demokrati, mot lika rättigheter för kvinnor, mot lika rättigheter för alla religioner, mot lika rättigheter för alla människor oavsett etnicitet, mot HBTQI+gruppernas rättigheter, för att eliten ska ha makten, för yttrandefrihet utan gränser är alla högextremister eller mot yttrandefrihet på nåt sätt. En högerextrem grupp måste inte innefatta alla dessa åsikter men i alla fall flera av dem för att jag ska se dem som en högerextrem grupp. Det betyder antagligen att Muslimska brödraskapet är högerextremister också liksom Hizbollah om jag nu tänker efter ordentligt.
Kajsa Ekis Ekman är inte högerextrem även om hon har gemensamma åsikter med högerextremister vad det gäller transpersoner. Vänstergrupper som är tveksamma till invandring är inte heller högerextremister.
Den islamistiska antikolonialismen bär dock på en problematisk dubbelhet då islamismen förstås också själv är en kolonial och imperialistisk ideologi.
Man skulle också, om man följer ex. John Esposito, kunna dela upp det sunniislamiska fundamentalistiska väckelserörelsen (salafismen) i tre grenar.
I ena änden har vi vad man kan kalla fromhetssalafister eller kvietister som vill leva ett strikt ortodoxt liv i enlighet med sharia, men som inte bekymrar sig med att förändra samhället. Stöter de på homosexuella t.ex. så kan de med ett leende säga ”du kommer brinna i helvete” men de kommer inte själva göra något åt saken.
I andra änden har vi den salafistiska jihadismen, inspirerade av bland annat Sayyid Qutb som representerade en mer radikal/revolutionär tolkning av det Muslimska Brödraskapets lära.
Sen i mitten har vi då huvudfåran av det Muslimska Brödraskapet, som utgår från Hassan al-Bannas tänkande. Den stora MB-ideologen Yusuf al-Qaradawi beskrev rörelsens väg som ”wasatiyyah”, den strategiskt-politiska medelvägen mellan ytterligheterna kvietism och revolutionär jihadism.
Al-Banna formulerade en sjustegs-strategi för organisationen som utgår från individen och går via familjen och det lokala samhället och slutar i det globala kalifatet. Att rörelsen i många samhällen fokuserar på ”individuell patriarkal moral” betyder inte att man gett upp den politiska ambitionen.
MB lyckades ju ta makten i Egypten för inte så länge sedan och planerade att inrätta ett nytt teokratiskt system i stil med Irans. Hamas i Gaza är ju också en, i hög grad självständig, gren av MB. Qatar tvingades under hot av saudisk invasion att driva ut MB-ledarskapet för några år sedan (ledarskapet befinner sig nu i Turkiet under Erdogans beskydd), men Qatar och Al Jazeera är ju fortfarande väldigt närstående MB. HTS i Syrien är mig veterligen inte en gren av MB, men tycks närstående och i princip ha samma approach och ideologi.
I Sverige har vi haft flera MB-politiker som infiltrerat svenska partier i syfte att driva Partiets agenda. Kaplan (MP), Waberi (M), Mustafa (S) och Aldebe (C). Det gick bra ett tag till kunskapen kom ifatt de initialt naiva politikerna (Nalin Pekgul och Göran Persson får räknas till undantagen) Samma personer och ca tio till av deras nära vänner och släktingar är också de som sitter i styrelserna för stora delar av det officiella muslimska civilsamhället i Sverige. De driver skolor, studieförbund, biståndsorganisationer och moskéer – berikar sig själva och skickar pengarna till Partiet. Det är lite blandning mellan familjeföretag och fundamentalistisk politisk kamp. När de påstår att de och deras organisationer representerar svenska muslimer så är det en bluff. Det finns ingen som valt dem förutom de själva, och medlemsantalen är låga.
Sameh Egyptsons uppmärksammade avhandling är otroligt klargörande kring MB-nätverkets struktur och aktiviteter i Sverige. En del på vänsterkanten är lite väl snabba med att stänga ögon och öron för ny kunskap så fort någon stämplat kunskapen som ”rasistisk”, vilket vi även sett kring ex. hedersförtrycket som nu blivit en tämligen okontroversiell realitet men som det ett tag rådde en hel del ängslighet och förnekelse kring, då somliga tycker det är jobbigt med nyanser och tanken att kategorin ”invandrare” är ännu mer mångfaldig än kategorin ”svenskar” och rymmer massa olika kulturer, värderingar, attityder, politiska rörelser mm.
Jag saknar fortfarande en definition på högerextrem.
När det gäller religioner är de erkänt luddiga för att de ska kunna appellera till alla. Man är inte högerextrem bara för att man är religiös, kvittar vilken religion. Det bör rimligen ha att göra med vilka ståndpunkter man intar i samhällskonflikter, och hur långt man går i dessa.
Jag anser Netanyahu-regeringen som högerextrem – vägrar erkänna en hel befolknings existensberättigande och utrotar folk i hundratusental. Det är sannerligen en extremt ojämlikhetsskapande ståndpunkt. Så det är mitt förslag till definition.
Men blir det inte allt för grovkornigt att kategorisera all intolerans såsom ”högerextremism”? Detta skulle, om man hårdrar det, placera en lång rad traditionella vänsterikoner, t.ex. Lenin, Stalin, Mao. realsocialismens alla ledare etc. etc. såsom högerextremister. Samtliga dessa var djupt intoleranta mot oliktänkande såväl när det gällde politik, religion (de som avvek från ateismen) och ävenledes när det gällde sexuell läggning (något som avvek från den traditionella heteronormen accepterades knappast).
I sammanhang som dessa föredrar jag hellre att tänka tvådimensionellt (något i linje GAN skalan även om den har sina brister). Ena dimensionen är och förblir för mig den ekonomiska där det fungerar bra med höger-vänster). Den andra dimensionen beskriver auktoritärt – icke auktoritärt vilket mappar tämligen väl mot icke tolerant – tolerant.
För en än mer fullständig beskrivning skulle man måhända införa en tredje dimension som beskriver rasism. Det blir dock en oerhört komplex modell med allt vad det innebär.
I fallet islamism är jag tveksam till om denna kan placeras långt ut till höger på den ekonomiska skalan (Islam har vissa antikapitalistiska drag t.ex. i synen på ränta). Däremot är islamismen i högsta grad både auktoritär och intolerant.
Jag anser inte att ekonomi i sig har med saken att göra om nåt är högerextremism eller inte. Utan det handlar om jämlikhet och tolerans. Socialism fungerar med marknadsekonomi och inget fungerar med planekonomi. Socialism (vänster) finns inte utan jömlikhet och tolerans. Kapitalism (höger) behöver inte jämlikhet och tolerans.
Ekonomi handlar ytterst om att skapa resurser, det kan organiseras genom ett antal vitt skilda system vilka alla har för- och nackdelar. Min grundsyn är att det viktiga är hur de skapade resurserna fördelas, inte hur skapandet organiseras (även om det förstås måste ske under hållbara former).
De gamla, med tiden alltmer ihåliga planekonomierna, byggde från början på att de sågs som ett bra och effektivt sätt att skapa resurser att fördela. När det visade sig att den ”vackra” teorin i praktiken var mycket svår att implementera skapades inte alls den förväntade mängden av resurser att fördela. Även om det till slut blev en återvändsgränd var ändå dess syfte att skapa en grund för fördelning.
Planekonomierna var tätt sammanlänkade med enpartiregimer vars tolerans var mycket begränsad och som i grunden utgick från tesen om ”den enda sanningen”. De som på olika sätt inte delade ”den enda sanningens” undergörande verkan förföljdes, en förföljelse som ibland blev mycket brutal.
När det gäller islamism är ändå min bild att den inte motsätter sig fördelning av resurser även om dess auktoritet och tolerans inte sällan går över gränsen till det helt och hållet avskyvärda.
Jag villl alltså fortsatt hävda att det krävs åtminstone två dimensioner för att beskriva det hela. En axel som handlar om fördelning och jämlikhet, den klassiska höger-vänsterskalan, och en som beskriver auktoritet, en parameter nära relaterad till tolerans.
Det skulle vara intressant att få din syn på var du placerar auktoritära klassiska vänsterikoner (t.ex. Lenin, Stalin och Mao) i detta.
Jag har inte funderat över det för att det är svårt att tillämpa vad jag tycker idag till ett samhälle där många av de saker vi idag ser som delar av ett torleran och öppet samhälle inte accepterades av någon på den tiden. Exempelvis HBTQI-frågor. Men de var alla mot demokrati, för att en elit skulle bestämma, mot yttrandefrihet och mot religionsfrihet. Det skulle idag förmodligen göra dem alla tre till högerextremister i mina ögon.
Rödfascismen är ett gammalt begrepp som använts av anarkister och syndikalister för att beskriva Sovjet och andra totalitära realsocialistiska stater. Att folk tyckte det var ett dåligt begrepp då på 1900-talet kan jag förstå men nuförtiden med facit i hand och historien haft sin gång ser jag det som helt oproblematiskt.
Även att benämna dessa som högerextremister skulle fungera. På ett enkelt sätt är det helt logiskt att kategorisera det. Så klart lägger vi till flera dimensioner som du påpekar så låter det annorlunda men då blir det flera andra ideologier som får flyta runt.
Skulle man fråga ex. NMR så skulle de också säga att de har antikapitalistiska drag och är emot ränta osv. Men det är likväl svårt att benämna dem som annat än högerextrema eller hur?
Men jag håller med om att det också känns lite märkligt att klassa ex. Stalin eller RAF som högerextrema p.g.a. deras auktoritära eller elitistiska metoder.
Jag är också samhällslärare och har laborerat lite med olika fyrfältare men jag tycker ingen modell funkar jättebra. Om vi tar den sk. ”frihetliga högern” t.ex. där man kan placera ideologier som ”nyliberalism”, ”libertarianism” och ”anarkokapitalism” så gör ju om inte annat den senaste tidens händelser kring Elon Musk klart att det inte finns någon skarp motsats mellan den här sortens ideologier och fascism. Tvärtom kan man ju skönja samma aristokratiska übermensch-filosofi bakom både ex. Ayn Rand eller Mussolini, även om den förra inte är våldsförhärligande.
En alternativ dimension jag tänkt på skulle kunna vara ”individualistisk” kontra ”kommunitaristisk”. Alltså om man anser att individen i högre grad ges rätt och möjlighet att söka sin egen lycka och sin egna intressen och frigöras från sociala normer, skyldigheter, traditioner, moraliska påbud och kollektiv. Eller om man istället anser att vi behöver verka för ökad sammanhållning, gemenskap och delaktighet i samhället samt i högre grad se till våra moraliska skyldigheter och värna det som förbinder oss med varandra. Men den uppdelningen är verkligen inte heller utan problem.
Men det ligger väl i sakens natur. Verkligheten är inget logiskt system som utan förlust kan reduceras ner till några enkla principer och dimensioner.