Kapitalism utan mänskligt ansikte, Nämen, ska man läsa den nu? Jag gav upp på sidan 161 för tio år sedan. Sedan dess har Knausgårds Min kamp bleknat som en slags gardinhållare i sovrumsfönstret på landet. Men Johan Örestig Klings diskussion om Knausgårds verk i senaste numret av tidskriften Röda Rummet är nästan hisnande. Efter att även han – alltså Örestig Kling – när det begav sig varken hade lust eller ork att fortsätta efter första delen läste han Knausgård ”baklänges”, med start i senare titlar utan att fastna i författarens ”orgie av självupptagenhet”.
Knausgård
I Röda Rummet diskuteras därmed Leninpristagaren Knausgård på längden och bredden, som spegling av postmodernismens nedrivning av ”de stora berättelserna” där bara knappologin återstår.
Eller också som ett slags motstånd där, enligt den marxistiske filosofen Martin Hägglund, Min kamp ”ger läsaren möjligheten att vända sig mot sitt eget liv med en mer inträngande uppmärksamhet och omsorg”, mottaglig för ”vardagslivets strålande stunder” och, till skillnad från Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, inte vetter bakåt och inåt utan för att ”engagera sig i nuet och det kommande.”
Med Eli Zaretskys Capitalism, the Family and personal life (1974) skriver Örestig Kling: “Det finns en revolutionär potential i att kapitalismen över tid har öppnats upp på så sätt som också gett de egendomslösa rätt att åtminstone äga individualitet och personlighet.” Under tidigare epoker framstod arbetarklassen som en grå massa i kamp för att överleva, men med de sociala rörelsernas kamp har rätten till individualitet demokratiserats ”så att även de egendomslösa erkänns som bärare av ett inre liv, av drömmar, begär och farhågor” och mänskliga relationer.
Ibland kan de bli svåra att få syn på när Knausgårds huvudperson Karl Ove är så upptagen av det enskilda livet, men, skriver Örestig Kling, i ”Karl Oves tankevärld går också kommunismens hjärnspöke igen. Det bryter av mot de röster som säger att du inte är älskad, att det inte finns något hopp för dig eller mänskligheten och att du inte kan lita på någon annan än dig själv genom att envist fortsätta viska att det handlande Knausgård talar om inte bara kan utan måste vara kollektivt för att vi en gång ska äga våra liv.”
Vad ska man omtumlat säga om tråkmånsen Knausgård efter det?
Andreas Malm och Palestina
Dessutom efter att ha följt Andreas Malms ”boksymposium” med debattörers avancerade kommentarer kring hans lilla pamflett om Palestinas kamp och fossilkapitalets födelse. Eller den kanadensiska feministen Susan Ferguson om ”kapitalistisk klocktid” som söker pressa tillbaka arbetarnas ”livsskapande tid” – i ett modernt eko av August Palms första majtal 1890 om kampen för åttatimmarsdag och arbetarklassens rätt till tid för livet självt.
Känslor, woke och doge
Eller varför inte Erik Hansson och Jacob Lind om hur striden böljar kring medborgarnas känsloliv, där högern hånar personals obehag att känna sig som tjallare genom ”angiverilagen”, men åberopar uppblåsta känslor av ”otrygghet” mot tiggeri?
Här återfinns debatter inom den amerikanska vänstern om ”woke”, i ett slags släktskap med frågor inom svenska Vänsterpartiet där en politik kring ”kronor och ören” ställs mot ”identitetspolitik” och ”värderingsvänster” (som om alla har glömt Lenins kamp mot ekonomisterna)!
Hur kan vi tänka om den kapitalistiska staten i samband med Trumps och Elon Musks DOGE, med syfte att tälja ner statsapparaten till benknotorna för att tjäna kapitalisters omedelbara intressen? Den marxistiske teoretikern Nicos Poulantzas lärde ju redan på 1960-talet ut betydelsen av statens relativa autonomi för att hålla ihop och garantera en kapitalistisk ekonomisk ordning.
”Regeringar som agerar på enskilda kapitalisters direkta order tenderar att urholka själva villkoren för kapitalackumulationen”, skriver David Calnitsky med exempel från Argentina och att USA under Trump står inför en ”liknande brytpunkt.”
Och så är det Lotte Schack som utifrån exemplet Danmark visar hur ”omsorgsarbete – både det oavlönade och det avlönade – konsekvent undervärderas” i den etablerade ekonomin både generellt och med beräkningsmodeller liknande den svenska NPM.
Palestinarörelsen
Plus enkäter om läget för Palestinarörelsen på Sveriges universitet och mängder av spännande litteratur kring dagens politiska frågor, historia och ideologi. Ja, ta exempelvis Torkil Lauesens I imperialismens kölvatten – Sveriges roll i det imperialistiska systemet, researchad bland annat under Lausens fängelseår på 1990-talet då han avtjänade sitt straff för deltagande i den s k Blegingadeligan, en väpnad maoistisk grupp som under åratal genomförde bankrån för att bidra till finansieringen av palestinska PFLP.
Här hemma kallade vi dem ”appellianer” efter ideologen Gottfred Appel som menade att västvärldens arbetarklass var ”mutad” av imperialismen och revolutionen måste komma från ”tredje världen”. Som enligt den kinesiska maoismens formel ”omringa städerna från landsbygden”, alltså de imperialistiska centra från de förtryckta folken.
Som om inte detta var nog hann Röda Rummets Jakob Sandberg träffa en annan Leninpristagare, författaren och folkbildaren Carl-Göran Ekerwald, bortgången i år vid 101 års ålder. Så ”yvig”, bred och utmanande både som livsöde och i författarskapet.
Nej, nu måste jag sätta punkt för att inte spoila hela numret. Det är rätt många år nu sedan vi på gator och torg sålde det första numret av tidskriften Fjärde Internationalen – som Röda Rummet hette då. Den gången innehöll tidskriften artiklar och resolutioner från världsorganisationen. ”Leve barrikadstriderna i Paris” efter majupproret 1968, ”Den socialistiska demokratin kan endast konsolideras av arbetarrådens makt” om Tjeckoslovakien och ”För den proletära demokratin” mot stalinismen inom den nya vänstern, av Ernest Mandel.
208 nummer och 56 år senare utgör Röda Rummet en högst kvalificerad ”socialistisk teoretisk tidskrift” där materialet inte utgörs av lättsmält agitation utan av reflekterande, kunniga och tänkvärda bidrag med krav på läsaren att inte bara elda under sin vrede utan brottas med socialismens frågor för att genomskåda kapitalismen och finna vägar ut.
Håkan Blomquist
Tidigare publicerat i Internationalen.
Läs mer.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.