Regeringens naturpolitik hotar inte allemansrätten. Fast det anser Nora Wurtzel som skrivit en ledare i ETC. Påståendet är helt orimligt. Allemansrätten exiserande även när vi inte hade tillgång till stränderna. Innan strandskyddslagen fanns.
En inskränkning i strandskyddslagen innebär därför ingen som helst förändring i allemansrätten. Men det innebär att allmänheten får sämre tillgång till stränderna vilket är dåligt i sig. Men ingen inskänkning i allemansrätten. För på stränder som utgör tomter till ett hus har allemansrätten aldrig gällt. Inte idag heller. Det som ska ändras innebär att det ska bli enklare att bygga vid stränder till små vattendrag och sjörar. Vilket innebär mer mark där allamnsrätten inte gäller. Men det förändrar inget med allemansrätten i sig och innebär inet en återgång til läget innan stardnskyddslagen fanns.
Den som menar att strandskyddslagen innebär en inskränkning i allemansrätten begriper inte skillnader på sedvanerätt och lag. Nora Wurtzel verkar vara en sån person.
Mindre pengar till naturskydd
MIndre pengar till naturskydd får förstås konsekvenser. Sämre underhåll på vandringsleder i nationalparker och naturreservat kommer att leda atill färre besökare i ssådana områden. Men det har inte heller nåt med allemansrätten att göra. Vem som helst får gå där ändå. Men det blir besvärligare och gör att färre människor söker sig dit. Det kan till och med vara bra. För slitaget i de skyddade områdena blir mindre. Istället kan människor fokusera på att besöka naturen där de bor. Tillgången till naturen förändras inte av detta. Istället för att åka många mil för att vandra i ett skyddat omårde kan folk bara gå rakt ut i skogen där de bor. Så det kan till och med bli bättre.
Däremot kan bistande underhåll av ett skyddat område leda till att orsaken till skyddet försvinner för området växer igen. Reglerna för naturreservat är nämligen ofta väligt knäppa och förbjuder ofta sådant som en gång i tidne skapade den natur som var orsaken till att reservatet skapakde. Det kan handla om reglbunden eldning (luntning), djur på bete, begränsad men regelbunden avverkning, mindre grusgropar, begränsad fordsonstrafik i form av motorbanor eller nåt annat.
Saker som är bra för den biologiska mängfalden och för att skapa vissa naturmiljöer. Istället för att tillåta det som en gång skapade anledningen tull skyddet hålls naturen öppen med konstgjorda insatser som betalas med statliga bidrag till skötsel och underhåll. Bönder får betalt för att låta djuren beta i reservaten och myndigheterna betalar organsiationer för att elda i reservaten med mera.
Inget hot mot allemansrätten
Nora Wurtzel målar helt enkelt fan på väggen helt utan anledning. Inget i regeringens naturpolitik påverkar allemansrätten. Det är historielöst och okunnigt att påstå det. Men helt klart kan eregeringen naturpolitik innebära att anledningen till skyddet för vissa områden försvinner och att naturen kan förändras. Det förstnämnda är tråkigt och inte så bra, det andra är naturligt. Det också helt klart att en insköärning i strandskyddet innebör att det blir mer mark som inte omfattas av allemansrätten. Det är som jag ser det inte bar utan rejält dåligt. Men regeringens naturpolitik hotar inte allemansrätten i sig.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.