Vänsterpartiets uteslutningar och partidemokrati

Vänsterpartiets uteslutningar och partidemokrati. Det är uppenbart att Vänsterpartiets partiledning försvagar partiet genom sina eftergifter för högerhetsen i media och för sin vilja att förvandla sitt eget parti till socialdemokrater. Detta i en jakt för att uppnå egna maktpositioner utan grund i någon politik. För den egna politiken begraver de i sina försök att blidka socialdemoktraterna, För att nå dit fryser Vänsterpartiets ledning ut folk, mobbar kritiska ledande medlemmar och utesluter folk om de gör motstånd mot deras jakt på maktpositioner. De splittrar och försvagar medvetet Vänsterpartiet för att få egna personliga maktambitioners skull. De offrar partidemokratin för egen personlig makt.

Detta har nu lett till att Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas hotades av uteslutning. Men de lämnade Vänsterpartiet innan partistyrelsen i Vänsterpartiet skulle ha sitt möte. Det och tidigare uteslutningar och partiledningens tystnad om partiets politik har försvagat och splittrat V avsevärt. Stödet i opinionen minskar samtidigt som det borde öka. Men partiledningen har effektivt sett till att de inte sker för sina egna personliga maktambitioners skull.

Diverse socaldemokratiska bedömare som inte egentligen har noll koll går däför ut med diverse bisarra teorier för att ytterligare spä på splittringen i V så att stödet minskar ytterligare. De utnyttjar de möjligheter Vänsterpartiets partiledning gett dem. En del vänsterpartister som exempelvis Ali Esbati stämmer in i sossekören men tar til lite extra och kallar Delgado Varas och Riazat för trotskister. Det är vad stalinister brukar göra när det vill splittra och smutskasta. Men det brukar inte funka så bra utan framstår bara som dumt.

Trotskister

Trotskister kallas alltså många av de personer i det ryska kommunistopartiet som gjorde motstånd mot Stalin. Alla mördades av Stalin och de ryska kommunisterna. Trotskij själv mördades senare I Mexico av en stalinist. Men innan dess hann han grunda en internationell rörelse som heter Fjärde Internationalen. De flesta medlemmar och de största medlemsorganisationerna finns i Asien. Medlemmar i denna organisation kallas trotskister av andra men de flesta kallar sig inte det själva.

Det finns en svensk organisation som är med i Fjärde Internationalen. Det är Socialistisk Politik (SP) som ger ut tidningen Internationalen och tidskriften Röda Rummet. En majoritet av medlemmarna i SP är också medlemmar i V. Riazat och Delgado Varas är inte medlemmar i SP även om de verkar ha kontakter med SP då tidningen Internationalen ordnade det tekniska vid deras presskonferens.

Medlemmarna i SP vill ha ett Vänsterparti där medlemmar får framföra egna åsikter. Ett brett parti med åsiktsfrihet och utvidgad demokrati där minoriteter respekteras och vårdas för att få ett så dynamiskt och levande parti som möjligt. Partier som de norska Rødt och Sosialistisk Venstre samt de dansk Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten fungerar på ett sådant sätt i praktiken. Det gör även många andra stora vänsterpartier i Europa.

Jag är medlem i SP och V. Dessutom partiföreningsordförandet i Vänsterpartiet Guldheden-Krokslät-Johanneberg i Göteborg. Jag har vänt mig mot hanteringen av Delgado Varas och förslaget om uteslutning  av riazat och Delgado Varas utifrån rent demokratiska principer, Jag tycker att ett parti som Vänsterpartiet ska kunna rymma både såna som Kristofer Lundberg, Ali Esbati, Jens Holm, Ida Gabrielsson, Daniel Bernmar, Lars Henriksson, Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas. Ett brett parti är ett demokratiskt parti så som jag ser det.

Svek och indvidualism

Jag är alltså mot uteslutningar i nästan alla fall och för mångfald. Samtidigt tycker jag att idéerna om nya partier som varje person som uteslutits ur V lägger fram är märkliga och fånigt individualistiska. Ett par personer är inte grund för att skapa nya partier. Ska det skapas nya partier måste det vara en större grupp som vill göra det och det ska ha föregått av en intern kamp för ökad demokrati i V. Först när de som vill ha en ökad demokrati slutligt har förlorat samtidigt som de byggt upp en organiserad kollektiv kraft inom V kan det vara aktuellt att diskutera ett eventuellt bildande av ett nytt parti. Idag är det inte en sådan situation.

När Riazat och Delgado Varas lämnar självmant sviker de 1 000-tals medlemmar i  Vänsterpartiet som vill ha ett brett, inkluderande och demokratiskt parti. Deras agerande är individualistiskt och destruktivt för Vänsterpartiet och för oppostionella inom Vänsterpartiet. Samtidigt är agerandet från V:s partiledning också ett exempel på individualism. I det fallet handlar det om att ledningen till varje pris vill skaffa sig maktpositioner. I syfte att göra det vill de överge partiets demokratiska beslutsfattande och partiprogram. De är beredda att ge upp i stort sett varje ställningstagande och åsikt som går emot socialdemokratiska åsikter och ställningstaganden. Allt för att de själva ska få makt. Detta agerande är mer destruktivt för Vänsterpartiet än vad Delgado Varas och Riazat gör och har gjort.

Samtidigt kan jag också ha en förståelse för Riazat och Delgado Varas beslut. Det är personligen jobbigt att försöka arbeta i en organisation där en har utsatts för vad som bäst kan beskrivas som mobbning på arbetsplatsen. För det är så jag förstått att det varit för de två.

Läs mer:

• Vad är det för fel med Vänsterpartiets ledning?
• Politiska frågor Vänsterpartiet borde fokusera på
• Aftonbladet fantiserar om Vänsterpartiet
• Önskan att sitta i regeringen ger problem för Vänsterpartiet
• Vänsterpartiet behöver besvärliga människor
• Vänsterpartiet och vapenlobbyn