Gaza och den globala nyfascismen. Stödet till det sionistiska folkmordskriget i Gaza har definitivt raserat de sista resterna av trovärdighet som de västerländska liberala stormakterna hade när det gäller respekt för internationell rätt. De senaste valen i flera västländer – senast i Norge och Tyskland – har givit oroande resultat som visar på den rasistiska extremhögerns frammarsch. Vår tid påminner alltmer om den fascistiska epoken mellan de två världskrigen, men i ny förpackning: dagens extremhöger hävdar att den respekterar de demokratiska spelreglerna, även om dess praktik visar något helt annat. Därför talar många om en nyfascism.
Det mest skrämmande är att denna nyfascistiska utveckling inte bara präglar det kontinentala Europa, utan även de två västmakter som under andra världskriget stod emot fascismen tillsammans med Sovjetunionen: USA och Storbritannien. I USA blir Trumps och hans följeslagares omvandling av statsapparaten till något alltmer nyfascistiskt allt tydligare för varje dag. Samtidigt bevittnade London nyligen den största högerextrema demonstrationen i landets historia, i ett läge där opinionsmätningar visar att Nigel Farages extremhöger nu leder över både Labour och de konservativa.
Att representanter för den politiska ”mitten” – Joe Biden i USA och Keir Starmer i Storbritannien – samtidigt har utmärkt sig genom sitt stöd till Israels folkmordskrig i Gaza är knappast en tillfällighet. Benjamin Netanyahus regering, som leder detta folkmordskrig och länge fått deras ovillkorliga stöd, är den mest högerextrema i den sionistiska statens historia – och faktiskt den mest radikala högerregeringen i hela världen i dag. Den förenar det nyfascistiska Likud med ännu mer extrema formationer, däribland de nynazistiska grupper som leds av Itamar Ben-Gvir och Bezalel Smotrich, vilka öppet förespråkar auktoritärt styre och etnisk rensning.
Västländernas stöd till Israels folkmord i Gaza är en del av en längre process där »mitten« gradvis har normaliserat extremhögern. Det började med att man anammade deras hårdföra linje i migrationsfrågan, vilket öppnade för att högerextrem rasism accepterades som legitim ideologi. Hyckleriet blev uppenbart när samma västmakter, som fördömde den ryska invasionen av Ukraina, valde att försvara Israels invasion av Gaza. Det underminerade varje anspråk på respekt för internationell rätt och regelbaserad ordning. Spaniens premiärminister var den som gick längst i att påpeka denna dubbelmoral, när han krävde att Israel skulle mötas av samma idrottsbojkott som Ryssland, för att undvika de dubbla måttstockar som undergräver hela systemet av internationella normer.
Samtidigt som västvärldens »mitten« backade upp den israeliska extremhögern, betalade Netanyahu och hans allierade tillbaka genom att aktivt stärka den västliga extremhögern, på bekostnad av just ”mitten”. Netanyahu stödde öppet Donald Trumps presidentkampanj, trots Bidens gränslösa stöd till kriget. Den israeliska regeringen har dessutom hjälpt extremhögern att sudda bort sin egen historia, där antisemitism länge var en ideologisk grund, och ersätta den med islamofobi. Alliansen mellan Israel och den västliga extremhögern bygger i dag på en gemensam fiendskap mot islam och muslimer.
Netanyahu har också systematiskt främjat denna allians. Ett exempel är den så kallade Internationella konferensen om kampen mot antisemitism, som hölls i Jerusalem i mars och organiserades av Israels diasporaministerium. (Ministern Amichai Chikli har dessutom öppet hyllat den högerextrema massdemonstrationen i London.) På konferensen samlades tongivande krafter inom den västliga extremhögern – från Marine Le Pens parti Nationell Samling till ännu mer extrema grupperingar som Éric Zemmours Reconquête, tidigare ledd i samarbete med Le Pens systerdotter. Zemmour själv bjöds in att tala vid Londons högerextrema manifestation, sida vid sida med Elon Musk – vår tids mest ökända nynazist.
För Israel innebär denna internationella allians att de mest högljudda försvararna av den sionistiska staten och Netanyahus regering i dag finns just inom extremhögern. Ledare som Farage i Storbritannien och Le Pen i Frankrike har exempelvis gått till angrepp mot de västliga regeringar som aviserat att de vill erkänna Palestina. På samma sätt har Netanyahu gjort sig alltmer beroende av den amerikanska extremhögern under Trump för att motverka Bidens försiktiga försök att bromsa Israels expansionism och stoppa folkmordskriget i Gaza.
Gilbert Achcar
Originalet på arabiska publicerades i Al-Quds al-Arabi den 16 september 2025.
Tidigare publicerat i Internationalen.
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.