Palestinademonstrationer kräver mer än vapenvila. De kräver ett slut på ockupation, olagliga bosättningar, apartheidpolitik, fängslanden, frihetsberövanden, mord, våld, förtryck, övergrepp, lika rättigheter för araber, beduiner, palestinier, kristna, judar, muslimer, israeler, samarier, druser med flera samt varaktig fred. Solidariteten med Palestina är mer än vapenvila.
Det rä jättebar med vapenvila och att gränsövergången till Egypten i Rafah öppnas. Det är jättebra att folk slipper ständiga bombningar. Det är bra att folkmordet förhoppningsvis upphör. Samtidigt går det inte ett lita på Israels fascistregering. De kommer att använda sig av alla ursäkter de kan för att fortsätta sin demolering av Gaza och sin fördrivning av palestinier på Västbanken och i Gaza. Apartheidpolitiken kommer att fortsätta, de illegala bosättningarna likaså. Alla de palestinier som Israel håller som gisslan eller olagligt fängslade kommer inte att släppas. Och folkmordet kommer kanske att starta igen så fort alla personer som Hamas håller som gisslan släppts.
Men alla som solidariserar sig med Palestina och palestinierna kan fira vapenvilan. Men demonstrationerna och solidaritetsarbetet med Palestina måste samtidigt fortsätta. Israel är fortfarande en kolonial bosättarstat med apartheidpolitik. Den staten måste upphöra och det finns två lösningar på problemet. En tvåstatslösning och en enstatslösning.
En tvåstatslösning kräver att alla olagliga bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem måste utrymmas och lämnas över till palestinierna. Det innebär att Israel till vidare finns kvar med sin apartheidpolitik och förtryck av palestinier. Jag tror inte det kommer att hända. Samtidigt skulle en tvåstastlösning kunna vara en del av vägen till en enstatslösning.
En enstatslösning kräver en demokratisk sekulär stat med lika rättigheter för alla männiksor som bor i området. Jag tror att det på lång sikt är den enda möjliga lösningen. Förmoligen är det nåt som inte kommer att hända i min livstid.
Läs mer:
- Aretakis saknar relation till Palestinarörelsen
- Att någon mördat ger inte offren rätt att mörda
- En demokratisk sekulär stat från floden till havet
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Det allra viktigaste, om den process som nu påbörjats, ska röna någon som helst framgång är en vitalisering av den Palestinska Myndigheten. Den Palestinska Myndigheten agerande under hela Gazakonflikten har, bortsett från diverse pliktskyldiga ställningstaganden, varit anmärkningsvärt passivt. Myndighetens roll i det pågående skeendet tycks mycket mera vara åskådarens än aktörens.
Dock, då Palestinska Myndigheten är den part som är erkänd av ett stort antal länder måste en framtida lösning baseras på denna. Palestinska Myndigheten måste åter upprätta kontroll över Gaza så att en och endast en regering över Palestina etableras. För detta kommer ovillkorligen att krävas någon form av internationell fredsstyrka, där deltagande i huvudsak måste bestå av muslimska länder.
Då inget val genomförts sedan 2006 är ett nytt val, så snart det är görligt, ett helt nödvändigt villkor för vitaliseringen. Ett val är enda möjligheten att upprätta full legitimitet för den Palestinska Myndigheten.
Den djupa palestinska splittring som rått under 20 år har enbart spelat Israel i händerna. Upphör inte denna splittring ligger, enligt min bestämda uppfattning, vägen till ”Storisrael” vidöppen. Flykt och emigration kommer då att kraftigt reducera den palestinska befolkningen.
Det var ju det (splittring) som var meningen när Israel hjälpte till med att bygga upp Hamas. Samtidigt är den palestinska mynigheten en yttert korrupt institution kan inte något som nån kan förlita sig på. Och så länge bostättninagrna finns kvart på Västbanken finns det inga möjligheter til någon form av förbättring på Västbanken eller för Palestina i sin helhet.
Visst har korruption kommit att bli ett betydande problem för den Palestinska Myndigheten och visst är det en mångtusenårig strategi att så splittring bland sina motståndare men detta förändrar inte det faktum att palestinierna mer än någonsin behöver en företrädare.
Det enda rimliga är att den Palestinska Myndigheten, erkänd av stora delar av världssamfundet, på riktigt tar rollen som företrädare. Jag påstår inte att den Palestinska Myndighet av idag är fullt ”byxad” att anta denna utmaning. Det är detta som är temat för min reflektion att den Palestinska Myndigheten måste vitaliseras.
Etableras inte en palestinsk företrädare, med mandat, finns det mycket litet som kan förhindra en utveckling mot ”Storisrael”.