Skilj på kultur och etnicitet

Kritik av kultur är inte rasism!

Kultur blandas mycket ofta ihop med etnicitet. Men det är helt olika saker, och måste bedömas på helt olika sätt. Även om företrädare för såväl etniska som kulturella grupper ofta blandar samman de olika begreppen. Så vad är då skillnaden dem emellan?

Etnicitet, etniska grupper, ”etnier”, etno-nationalism, samt nationalitet, folk, nationella grupper, nationalism handlar om grupper av människor som känner att de hör samman i en slags uppfattad släktskap, i en slags psykisk frändskap. De känner att de hör samman som grupp i dåtid, nutid och framtid. De föredrar ofta varandras sällskap, och de vill ofta samarbeta med, och ledas av vad de uppfattar som ”våra egna”.

Människan har under evolutionen utvecklats till en extremt social varelse, ett naturligt gruppbildande däggdjur. Att tillsammans bilda samhällen ligger i våra gener. Historiskt var dessa grupper inte större än att alla kände alla, och då bestod gruppen av biologiska släktingar, ingifta släktingar och närstående vänner. Troligen var dessa grupper inte större än cirka 150 individer – det antal som vi kan hålla reda på personligen (”Dunbartalet”).

Med jordbrukssamhällets inträde för 12.000 år sedan växte grupperna. Man kunde inte längre lära känna alla personligen. Etniska och senare nationella grupper skapades som ”föreställda gemenskaper”, som ”socialt konstruerade” kollektiv där man uppfattade sig som släkt, även om man inte var det. I varje fall inte i någon meningsfull biologisk grad. Verkliga grupper blev det genom att människor uppfattade varandra som, och kände sig som, ömsesidigt tillhöriga samma grupp

Genom att använda vårt unikt mänskliga symboliska tänkande kunde vi skapa oss själva en känsla av anonymt vidsträckt släktskap. Därför kunde vi på den nya storskaliga gruppnivån aktivera vår av evolutionen troligen givna släktskaps-altruism, alltså den medfödda tendensen att lita på, samarbeta med, samt gynna dem vi ser som våra släktingar (på denna punkt är dock evolutionsforskarna inte helt överens).

Men i alla fall. Etnicitet handlar om att skapa och vidmakthålla grupper, vilket är en medfödd del av vår biologiskt givna sociala natur – vår socialitet. Sedan kan ändå de etniska och nationella grupperna förstärkas, försvagas, försvinna, återuppstå, splittras i mindre grupper, och förenas i större grupper. Konstanten är ändå att vi människor delar upp oss i sammanhållna grupper. Det är om detta etnicitet handlar. Det är ”fakta i målet”.

Om vi vidare utgår från den humanistiska och demokratiska värderingen att alla människor är lika värda (och skippar de semantiska ordklyverierna kring detta begrepp) så följer ju naturligen att detta gäller såväl människan som individ som människan som grupp. Alltså är alla mänskliga grupper lika mycket värda – i sig. Etniska grupper och nationer världen över är lika mycket värda!

Om vi också lämnar ordvrängerierna kring begreppet kultur åt sidan, så kan vi definiera kultur som sätt att leva och arbeta, sätt att tänka och handla, samt värdera. Och handlingar, tankar och värderingar är inte alls lika mycket värda – om vi fortsätter att utgå från den humanitär-demokratiska lika-värde-principen.

En etnisk grupp är varken ond eller god – den bara finns. Kulturer, kulturella traditioner, kulturella värderingar kan däremot uppfattas som såväl ”onda” som ”goda”. Bra eller dåliga med ett humanistiskt demokratiskt synsätt.

Fotbindning i det gamla Kina, änkebränning i det gamla Indien, kvinnlig omskärelse i Afrika och Asien idag, och tvångsäktenskap världen över var/är ondskefulla kulturella traditioner. De är kulturvanor som inte respekterar alla människors lika värde – i dessa fall inte alla kvinnors lika värde.

Kultur handlar om vad man GÖR och TÄNKER och det kan vara både bra eller dåligt. Etnicitet handlar om – med neutral innebörd – att man ÄR något, att man har en viss gruppidentitet

Rasism, slaveri, patriarkalt mansförtryck, klass-styre, barnmisshandel, krig, auktoritärt styre, diktatur, sektkonflikter, reaktionär fundamentalism, miljö- och klimatförstörelse – de är alla kulturaspekter som är mindre värda än demokratisk kultur, som garanterar alla människors lika värde, oavsett vilka individer och grupper det gäller (jag räknar in naturens rättigheter här också).

Det är alltså inte rasism i den breda bemärkelsen av ordet (som jag föreslår bör kallas ”särism”) att kritisera olika kulturer och kulturtraditioner, och anse dem mindre värda eftersom de kränker de mänskliga rättigheterna. Däremot är det helt klart rasism i ordets breda bemärkelse (”särism”) att påstå att olika etniska och nationella grupper är olika värda.

Att hävda att olika kulturer i tiden och rummet är olika värda är definitivt inte rasism. Att påstå att olika etniska grupper och nationer världen över är olika värda är definitivt rasism!

Sedan är det en annan sak att etno-nationella grupper själva blandar in kulturyttringar i den egna gruppidentiteten. Men etno-nationella grupper fortlever ofta över tid trots snabba och kraftiga förändringar i kulturen. Svensk kultur har under olika tider inkluderat slaveri, tortyr, plundringståg, mansförtryck, klassvälde, kungadiktatur, häxbränning, trolldomstro, hednareligion, homofobi, barnaga, kvinnoförtryck, religiöst förtryck och rasism.

Dessa var klandervärda onda svenska kulturtraditioner. Men härav följer inte automatiskt att det svenska folket varken då eller nu är mindre värt än andra folk. Detsamma gäller alla andra folk och etniska grupper. Att kritisera människors tidsbundna kulturyttringar ska inte uppfattas som kritik mot folkgruppen i sig, utan endas riktade mot de för tillfället rådande dominerande negativa värderingarna och handlingarna utförda i kulturens namn.

Förtryck i kulturens namn är likväl förtryck, och kan inte försvaras med att kritiken av det är ”rasistiskt” eller ”västerländskt imperialistiskt”. Det är att ”blanda bort korten” för att lämna sakfrågan – som handlar om brotten mot de universella värderingarna om människors lika värde och mänskliga rättigheter.

Att överge principen om alla människors lika värde – individuellt som kollektivt sett – är alltid att ägna sig åt i grunden ond kultur (även utan citationstecken, varför vara feg i frågan?). Att förneka alla människors lika värde oavsett vilka etniska eller nationella grupper de tillhör är även det ond kultur. Rasism i alla dess former är ond kultur!

Man kan och skall alltså angripa negativa kulturyttringar, utan att detta kan kallas rasism. Dessutom så står ju inte alla i en etnisk eller nationell grupp för de negativa handlingarna (och bakomliggande negativa värderingar). Dessa handlingar utförs av specifika individer, inte av ett helt folkslag.

   Och man kan inte klandra och döma hela folkgrupper, inte utdöma kollektivt ansvar. Man kan bara klandra och döma de för onda handlingar i kulturens namn ansvariga individerna.

Hans Norebrink, svensk, nordbo, europé, jordbo 

PS Religion handlar om individens och hela mänsklighetens relation till det gudomliga. Men ofta ”etnifieras” religion av såväl utövarna som av utomstående. I den mån en religiös grupp på detta sätt ”fungerar som” en etnisk grupp är nedvärdering av denna grupp att likställa med rasism. Se exempelvis islambofobi.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kultur, Etnicitet, Nation, Evolution, Grupptänkande, Kollektiv, Rasism, Nationalism, Religion, Historia, Samhälle, Politik