Sociala medier skapar självupptagna människor och åsiktskorridorer

Sociala medier på internet är inte så sociala som man från början trodde – i alla fall inte när det gäller att locka fler unga personer till politiskt engagemang. Det är ett av resultaten som ett forskarsamarbete vid Örebro universitet kommit fram till. I själv verket är det så att social medier skapar och förstärker en fragmentering av samhället. De ökar segregationen och skapar självupptagna personer som blir allt mindre intresserade av demokratiska och humanistiska värderingar. Sociala medier som de ser ut idag verkar mest vara och förstärker den utveckling vi ser i samhället i stort. Datorn, plattan och telefonen har blivit dumburkar i högre grad än TV:n var det.

Forskarna följde en grupp unga under fem år. Totalt ingick 4 000 individer mellan 13 och 30 år i studien. Även deras bästa kompisar och deras föräldrar har intervjuats.Den 6 december (igår) presenterades resultaten vid en konferens i Stockholm. Studien har genomförts av forskare inom bland annat statskunskap, psykologi och medie- och kommunikationsvetenskap. I dag finns materialet samlat i en databas redo att användas i framtida forskning. Det ska även kunna användas av elever, studenter, lärare och journalister.

Hur ser unga människors politiska utveckling ut? Hur påverkas deras intresse och engagemang? Vilken inverkan har internet?

Det var några av de grundfrågor som Erik Amnå, professor i statskunskap, Håkan Stattin, professor i psykologi, och Mats Ekström, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, utgick från när de startade sitt ett samarbete där sammanlagt femton forskare ingått.

Erik Amnå är speciellt förvånad över några forskningsresultat. Ett är att ungdomar driver sin egen utveckling i mycket högre utsträckning än vad man tidigare trott och gör politiska val oberoende av den styrning som vuxenvärlden försöker ge. Ett annat är att enbart sex procent av dagens ungdomar är politiskt aktiva.

– Det är naturligtvis en tankeställare att så få är aktiva och så många till synes är passiva. Det ställer mycket vi tidigare ansett på ända, säger Erik Amnå i ett pressmeddelande.

Den lilla gruppen aktiva ska ställas mot att nästan 50 procent av ungdomarna är intresserade, men inte formellt engagerade. De följer nyhetsflödet och är välinformerade. De litar på de politiska institutionerna och står beredda att gripa in, men inte just nu. De står så att säga standby.

En annan sak som slagit forskarna är att ungdomar tar med sig sina vanor in på nätet. Nätet utvecklar kulturer som finns i samhället i stort, men det överbryggar inte klyftor mellan aktiva och passiva. Trots att nätet inte gör fler ungdomar politiskt aktiva saknar det inte inverkan och betydelse på det området.

– Fastän nätet erbjuder många alternativ vad gäller politiskt engagemang ser vi att förhoppningen att alla internets möjligheter skulle göra fler politiskt intresserade inte infrias. Det kommer inte in fler den vägen, utan nätet lockar enbart de som redan är aktiva offline.

Medievetarnas studier visar att många ungdomar i allt väsentligt håller sig utanför politiken även om de är mycket aktiva i sociala medier i övrigt. I studien såg de att en stor grupp ungdomar använder sociala medier huvudsakligen för att hålla kontakt med kompisar, berätta om sig själva och sitt vardagsliv – sådant som har med livsstil och privatliv att göra.

Många plattformar är utformade för och inriktade mot just sådana aktiviteter. Forskningen visade att hög användning av sociala medier bidrog till att stärka fokuseringen på sig själv, och innebar samtidigt en negativ påverka vad gällde utvecklingen av humanistiska och demokratiska värderingar. Medborgarnormer som handlar om plikter, dygder och traditionella offline-former för engagemang förstärktes inte heller.

– Det är inte bara vi som gör något på nätet, nätet gör också något med oss. Det är gastkramande att se hur dagens algoritmer styr in människor i olika åsiktskorridorer. Det är viktigt att vi möts över dessa, att vi ser till att möta människor som vi annars inte skulle träffa. Det kan ske både på nätet och i verkliga livet. Där menar vi att skolan har en stor uppgift, säger Erik Amnå.

– Utvecklingspsykologerna kunde också se att fram till 16 års ålder formades det politiska intresset liksom ointresset, men sedan ändrade man sig i liten utsträckning. Att det sker så tidigt är något som politiker, skola och lärare borde fundera över vad det innebär.

Nu pågår flera nya forskningsprojekt baserade på insamlad data. Bland annat studerar man hur tolerans skapas i olika miljöer, vad olika samtal offline och online betyder för politiskt engagemang och varför intresset inte automatiskt omvandlas till deltagande. Man ska även undersöka medborgare som tar till illegala metoder i politiskt syfte.

– Vi behöver påminna varandra om att tillvaron inte är ödesbestämd utan att vi har handlingsfrihet. Jag önskar att forskningsresultaten kan bli underlag för fortsatta diskussioner inför firandet av den svenska demokratins 100-årsjubileum år 2021, säger Erik Amnå.

Det är uppenbart utifrån denna undersökning att den positiva bild vi haft kring internet, sociala medier och politisk aktivitet inte stämmer. Istället för att uppmuntra till aktivitet och byte av åsikter mellan olika grupper har det blivit åsiktsutbyte med sådana som redan tycker samma sak, isolering från sådana som tänker annorlunda och fokus på sig själv, utseende, kläder, prylar osv. Självcentrerat (egocentriskt) och narcissistiskt beteende i trånga åsiktskorridorer.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Egoism, Egocentrism, Media, Sociala medier, Unga, Erik Amnå, Örebro Universitet, Håkan Stattin, Mats Ekström, Internet, Demokrati, Humanism, Samhälle, Politik