Upploppen och demonstrationerna i USA har lett att förändringar inletts. Framförallt i Minnesota. Om detta har Kajsa Ekis Ekman skrivit intressant i ETC där hon menar att vi också måste skilja mellan våld och skadegörelse:
Svarta människors blod har varit det billigaste i USA:s historia. Den som låtit det flyta har sällan behövt betala något alls, inte ens ett straff. Svarta personer utgör 13 procent av USA:s befolkning, men 39 procent av de obeväpnade som dödas av polis. Det har inte kostat samhället något att låta det fortsätta, år efter år. Tysta minuter, namninsamlingar, välskrivna manifest har inte lyckats ändra på det. För det har inte kostat.
Den här gången är det annorlunda.
För nu fick det konsekvenser. Hundratals affärer, kontor, polishus har förstörts. Det hela har kostat 250 miljoner bara i försäkringskostnader. För att inte tala om framtida förlorade intäkter, minskad trovärdighet för politiker och minskade chanser till återval, Och för varje dag har politikerna behövt hantera ett scenario med ännu mer förstörelse. Det är redan tydligt att det har gett resultat.
Floyd dödades den 25 maj. Den 27 maj stod poliser i ring och skyddade Chauvins hem. Den 29 maj, på upprorets fjärde dag, häktades Chauvin, misstänkt för vållande till annans död. Efter ytterligare fem dagar av kravaller, den 3 juni, häktades de andra poliserna, och Chauvin misstänktes nu för dråp. Den 4 juni tillkännager Minneapolis kommunfullmäktige att polisen ska avvecklas och ersättas med ett helt nytt system.
Är det någon som tror att detta hade hänt annars?
Och efter åtta dagars kravaller började företagen stå i kö för att ställa sig på den rätta sidan: Netflix, Spotify, Twitter, Reebok med flera anslöt sig till Black Lives Matter. Jag ska inte avfärda möjligheten att det sitter någon på pressavdelningen som faktiskt bryr sig, men den stora anledningen stavas pengar. De är rädda för att drabbas av skadegörelse och bojkotter.
Ekis Ekman glömmer dock samtidigt bort den del saker och hon påstår också att upplopp är den mest effektiva kampmetoden. Det senare ärt sant ibland men kan i andra lägen innebära katastrof, mängder med döda, våldsamt förtryck och diktatur. Upplopp kan leda till hårdare och sämre lagar, organisationsförbud med mera.
Kravallerna i Göteborg 2001 fick delvis ett sånt resultat. Idag är det lagligt att använda militär mot demonstrationer och protester i Sverige. Fram till kravallerna vard et olagligt efter att det förbjudits på grund av händelserna i Ådalen 1931 då några arbetare sköts ihjäl. Efter demonstrationerna och upploppen i Göteborg ändrades lagen för att det skulle var möjligt. Men händelserna i Göteborg 2001 resulterade också i att polisens arbetssätt förändrades.
Polisen slutade, framförallt i Göteborg, att agera våldsamt och aggressivt för att istället ha ett mer avvaktande och förhandlingsinriktat arbetssätt. I Göteborg har detta arbetssätt med framgång tillämpats mot upplopp, mot kriminella och även i andra sammanhang. Det har lett till att polisen i Göteborg varit den mesta framgångsrika när det gäller att bekämpa organiserad brottslighet. Där polisen fortsatta agera med gamla konfrontationsinriktade metoder som i Polisregion Mitt och Polisregion Stockholm, har gängvåldet ökat istället för att minska.
Att upploppen synbarligen fått resultat i USA är en konsekvens av att det pågått ett mycket långvarigt opinionsarbete mot rasism i USA och mot rasism i den US-amerikanska polisen. Tidigare händelser som liknar mordet på George Floyd har också lett till upplopp, våld och skadegörelse men ingenting förändrades.
Det är alltså inte upploppet i sig som förändrar utan förändringarna kommer när upplopp sker i samklang med den opinion som under lång tid byggts upp genom rörelsebyggande och långsiktigt opinionsarbete. Sådant arbete kan också bli effektivt i sig självt om rädslan för revolution, upplopp och annat finns där. Så fick vi allmän och lika rösträtt i Sverige. Arbetarupproren och hungerkravallerna under åren innan skapade en rädsla för en revolution som i Ryssland.
Kanske är det också så att långsiktigt opinionsarbete kräver ett hot i bakgrunden. Precis som på arbetsmarknaden. Utan att kunna hota med strejk är arbetare maktlösa men när det hotet finns där krävs det oftast bara en förhandling för att nå framgång.
Så Kajsa Ekis Ekman har också fel. Upplopp i sig är ingen effektiv kampmetod. I sig själv leder den i stort sett aldrig till framgång utan till motsatsen. Bara ihop med långsiktigt opinionsarbete, förhandlingar och organisationsbyggande kan upplopp bidra till framgång för kampen. Och oftast räcker bara hotet om upplopp. Utan det hotet hade polisen i Göteborg och Sverige aldrig ändrat sina arbetsmetoder så att de blev mindre konfrontativa. De åkte på stryk på gatorna i Göteborg och blev tvingade att ändra sitt sätt att arbeta för att slippa råka ut för samma sak igen.
Men upplopp och skadegörelse kan aldrig vara bra när det faktiskt inte är en del i en kamp mot eller för något. Vilket det inte var i Göteborg igår. Och det fungerar inte om det inte sker i takt med opinionen och ihop med långsiktigt opinionsskapande arbete.
Läs mer:
- Klassiska ungdomskravaller i Göteborg
- Demonstrationer och upplopp, fredliga och våldsamma demonstranter
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.