Petter Larsson avlivar myten om en nykristlig trend

Petter Larsson avlivar myten om en nykristlig trend. Jag har läst flera artiklar i Flamman om kristen tro som tycks utgå från att det finns en nykristlig trend i Sverige. Till och med inom vänstern. Det är helt enkelt dumheter. Vilket Petter Larsson mycket tydligt visar i en artikel i Aftonbladet:

Fler unga söker efter tro” hävdar exempelvis Dagens Nyheter. Kristendomen har blivit trendig, läser jag i Svenska Dagbladet och samma tidning menade redan för ett år sedan att töntstämpeln på kristna nu är borta. Även en religionskritiker som Aftonbladets Eric Rosén menar att kristendomen fått nytt grepp, framför allt om ungdomen.

[…]

Ökningen av konfirmander bestod i att 1 411 fler personer konfirmerade sig, vilket drog upp siffran från 19 procent till 19,8 procent. Till en del kan det förmodligen förklaras av att en del församlingar konfirmerade årskullar de bommat under pandemin.

[…]

1970 konfirmerades 80 procent av 15-åringarna. Då gifte sig också 80 procent av oss i Svenska Kyrkan. I dag är det kring 30 procent. Dopen har mer än halverats och inte ens begravningarna står sig. 1970 begravdes 95 procent i kyrkans regi. I dag är det kring 70 procent.

Detta är Svenska Kyrkans egna uppgifter, inget någon gudlös svartmålare hittat på.

Gudstjänstbesöken dalar också. För 35 år sedan uppgav strax under 50 procent att de aldrig bevistat någon gudstjänst eller religiöst möte det senaste året. 2023 var det över 70 procent. Andelen som gör det regelbundet har varit ganska konstant kring 10 procent under samma period, och andelen som då och då besöker ett religiöst möte har halverats från kring 40 till 20 procent. Allt enligt årets SOM-rapport från Göteborgs universitet, med den passande titeln ”Inferno”.

Inte heller svallar någon utomkyrklig våg av hänryckning över landet. 2010 uppgav 53 procent av svenskarna att de trodde på gud. 2019 var siffran 36 procent.

Larsson menar att det viserligen tycks finns en tendens till ökad tro på gud i yngre generationer men det handlar om ungdomar från muslimska familjer. Inte om nån ökning av kristna personer.

Ingen nykristen våg

Det finns alltså ingen ström av personer som söker sig till kristna samfund. Det är bara personer som inet har nåon verklig koppling till kristen religion eller kristna samfund som kan tro det. Kyrkorna är fulla med medelålder och äldre personer. Bristen på ungdomar är stor och bristen på aktiva personer och verksamhetsledare är stor. Framföraltl bristen på unga ledare. Det ser alltås likadnat ut i kyrkorna som i all anna folkrörelse. Det finns ingen överströmning av folk från klimatrörelsen till religiösa grupperingar på det sätt Paulina Sokolow tror i en artikel i Flamman.

Jag är uppvuxen i en frikyrklig miljö. Först i pingstkyrkan (Sion) på Rörö där jag gick i söndagsskolan, sen i Missionskyrkan (Kopperskyrkan) i Stenungsund där jag gick i socuterna och deltog i annan ungdomsverksamhet innan jag blev aktivist i Fältbiologerna och olika vänstersammanhang. Missionskyran är numera en del av Equmeniakyrkan och där deltar jag regelbundet i aktiviteter för daglediga (främst pensionärer).

Folkrörelser

Frikyrkorna va de som banade vägen för de traditionella folkrörelserna i Sverige. Många från frikyrkan blev också fackliga aktivister och ledare i nykterhetsloger med mera. Frikyrkan skapade och lärde uppå många ino arbetarrörelsen. Och i min generation är det fortfarande vanligt att vänseraktivister har ett förflutet i någon frikyrka (oftast Missionskyrkan) men jag har stött på en hel del unga och medlålder personer som också har ett förflutet i Equmeniakyrkan eller som faktiskt fortfarande är aktiva i Equmeniakyrkan.

I hembygdsföreningar i Bohuslän har jag också stött på påå många personer som också är aktiva i olika frikyrkor. Dessutom träffar jag ju regelbundet yrkesfiskare från Göteborgs skärgård som är troende eller djupt troende. De är ibland också aktiva i nån frikyrka. Baldn yngre yrkesfiskare känns det dock som det är lite ovanligare än bland äldre.

Så jag är i motsats till Sokolow djupt förankrad i en kristen miljö. En tolerant sådan miljö där antirasism och flyktingarbete är stadigt förankrad. Liksom miljöaktivism och klimataktivism. Det här är något som Soklow tycks djup omedveten om. Det finns ingen rörelse av aktiva ateistiska klimataktivister som går från klimatrörelsen till religionen. Däremot finns det en tradition inom många frikyrkor att personer är aktiva i flyktingfrågor, solidaritetsfrågor, klimatfrågor och miljöfrågor med mera.

Historiska kopplingar

En annan person som skrivit om kristendom och religion i Flamman är Joel Halldorf som skriver att Vänstern behöver Kristus. Han skriver bra och intressant om den historiska kopplingen mellan frikyrkorna och arbetarrörelsen men tycks helt okunnig om att den kopplingen fanns även på 1970-talet liksom idag (fast det är han nog inte egenligen, han nämner det bara inte). Men inte i alla frikyrkor förstås utan främst i Missionskyrkan och dess efterföljare Equmeniakyrkan.

Sekter

Inom pingströrelsen är förhållandet ett annat. De vänstermänniksor som kommer från pingskyrkomiljöer såväl som andra evangeliska miljöer har i allmänhet tagit avstånd från både gud och kyrkan. De resonerar i stort sett likadant som Jakob Pettersson som beskriver sin uppväxt i den religiösa sekten Jehovas vittnen (som dock knappast är en kristen sekt, utan en helt egen religion). Men deras upplevelser och uppfattningar är som jag ser det inte typiska för hur det ser ut med vänsterfolk, kyrkan och religionen.

En god socialist och en god kristen

En mer intressant text har Lyra Ekström LIndbäck skrivit. Men i motstats till vad hon själv säger är hon en ganska typiskt kristen och socialist. En god människa, en god socialist och en god kristen. För det är ofta i det lilla som en god kristen eller en god socialist kan göra gott. Av var och en efter förmåga.Och det verkar ju som om hon ägnar mycket kraft åt att ta hand som sina nära och kära. Det är att göra gott (det måste inte vara det men är det i de flesta fall).

Att ha ett aktiebolag är ingen icke-socialistisk handling. Det är ingen socialistisk handling heller. Men en person måste försöjar sig och då är det ibland növädnigt med ett företag. Inget konstigt med det. Jag har också aktiebolag. Två stycken till och med. Dessutom är delägare i fler och har varit i hela mitt liv. Det finns inget dåligt i det. Även en socialisty kan äga aktier. Och i en riktig socialistisk stat måste det fortfarande vara möjligt som jag ser det.

I bilbeln kan en hitta försvar för vad som helst och dessutom krav på allt möjligt. Det är helt enkelt ingen bra skrift om en ska förslka avgöra vad det är att vara en god kristen (jag har i motsats Ekström Lindbäck läst hela bibeln även om det var länge sen och jag minns väldigt lite).

Och de troende jag känner pratar inte i först hand om hur väldigt troende de är. De nämner det oftast inte alls (förutom den nyfrälste Alex Bengtsson där tron överskuggar allt). Och min lokala Equmeniakyrka räknar mig som medlem trots att jag inte betalar medlemsavgift och inte tror på gud eller en existensen av en gud.

Läs mer:

• Vänstern och religionen
• Kan Jesus och Marx förlåta mig?
• Halleluja – men glöm inte kampen!
• Socialismen behöver inte Jesus
• Vänstern behöver Kristus
• Kristna trenden bland unga är bara en myt
• Slarvigt och delvis felaktigt av Ekis Ekman om frikyrkliga i Sverige