Kajsa Ekis Ekman har i en ledare i ETC skrivit om evangeliskt kristna i USA och Latinamerika. Hon hävdar i ledaren att evangelismen också börjat dyka upp i Sverige. Detta visar att hon faktiskt inte vet vad hon pratar om. Och hon har missuppfattat en hel del och har nog inte ens förstått själva kristendomen. Uppenbart har hon bristande kunskap om grundläggande kristna begrepp och om grundläggande kristen tro. Det är faktiskt lite respektlöst.
Jag är uppvuxen i pingstkyrkan och gick i söndagsskola i Sion, pingstförsamlingen vars kyrka låg precis bakom det hyreshus där jag bodde på den lilla ön Rörö. Vi gick dit genom ett hål i staketet runt trädgården. Hela söndagsskoltiden var en lektion i vikten av att hjälpa andra och av solidaritet med fattiga. Det hade mycket lite med den bild av pingströrelsen som Ekis Ekman försöker frammana,
Med begreppet evangelisk kyrka och evangelism menas det som vi i Sverige brukar kalla Pingströrelsen och som på engelska heter pentecostal. En del kallar det därför pentekostalism. Pingströrelsen i Sverige har funnits sen 1900-talets början och mer extrema varianter har även de alltid funnits. Ett exempel på detta är Maranata och ett annat exempel är Livets ord men det uppstår och försvinner liknande församlingar och rörelser hela tiden. Andra rörelser och kyrkor som tillhör pentekostalismen är Evangeliska Frikyrkan (sammanslagning av Örebromissionen och Helgelseförbundet/Fribaptistsamfundet). Den ökända Knutbyförsamlingen hörde också dit. De extrema pingstförsamlingarna har mycket lite gemensamt med Sionförsamlingen på Rörö eller Betelförsamlingen på Brännö
Predikanter från pingströrelsen i Sverige var också de som lade grunden för den starka evangeliska kyrkan i Brasilien.
Pingströrelsen är kraftigt pro-israeliska. På den punkten har Kajsa Ekis Ekman rätt. Men hon begriper inte varför. Orsaken är att de tror att Jesus (Messias) inte kommer tillbaks till jorden för att frälsa oss alla förrän det utvalda folket (judarna) bor i det utvalda landet (Israel). Det har alltså en rasistisk syn på judar som gör att de stöder staten Israel.
Men pingströrelsen i Sverige och närbesläktade kyrkor och rörelser är inte på något sätt högernationalistiska. De är konservativa i många samhällsfrågor som familj, homosexualitet, äktenskap osv men inte rasister i nåt annat hänseende än att de anser judarna vara det utvalda folket. Pingstvänner precis som andra frikyrkliga röstar i mycket liten utsträckning på Sverigedemokraterna (SD). Det är lätt att genom att studera Bohuslän. Frikyrkliga valdistrikt som exempelvis Donsö och Rörö har mycket få SD-röster medan det i de områden som tidigare präglades eller fortfarande präglas av en annan religiös rörelse, schartaunismen, finns många som röstar på SD. Schartauaner är mycket konservativa kristna som är medlemmar i statskyrkan.
Pingstvänner i Sverige anser inte att fattigdom är ett gudomligt straff eller att rikedom är ett bevis på andlig hälsa. I likhet med andra frikyrkor i Sverige bedriver de ett omfattande hjälparbete på många håll i världen. Många medlemmar i pingströrelsen skänker pengar till och driver skolor i andra länder. Det är ofta kristna skolor som även missionerar för kristendomen. Men de utbildar också barn och minskar analfabetismen i de områden de verkar.
Frikyrkor i Sverige är inte heller privata företag. De är föreningar som främst lever på bidrag från medlemmar och kollekt. Det är därför typiskt för en frikyrkligt rörelse att samal in pengar på det sätt som Sebastian Staksets Heart of Evangelism gör och inget märkligt. För sin ungdomsverksamhet kan de också få bidrag från stat och kommun. Det är kanske vanligare i frikyrkor som inte tillhör Pingströrelsen som Equmeniakyrkan.
Det är också välkänt att många människor lämnar brottslighet och droger med hjälp av religion. Att tro på något ger dem en mening i livet. Det innebär inte att frikyrkliga tror att brottsligheten skulle försvinna om alla blev kristna. En central del i kristendomen är ju att vi alla är syndare och att ingen klarar sig från att synda. Det viktiga är att be gud om förlåtelse. Det innebär att brottsligheten alltid finns men att vi genom frälsning gör det möjligt få syndernas förlåtelse. Naturligtvis är det i mina ögon dumheter men det är vad kristna tror. I protestantisk kristendom är det dock svårare att få förlåtelse, det kan bara ske när en dött och står inför gud. I den katolska tron är det enklare. Det är bara att gå till kyrkan, bikta sig och be om förlåtelse.
Men klassutjämning är ingen stor fråga hos pingstvänner. De är som samt sagt vad i allmänhet konservativa (men inte alltid). De har så vitt jag vet ingenting emot fungerande välfärdssystem.
Jag har stor respekt för de kristna jag känner. De flesta är med i Equmeniakyrkan men en del är pingstvänner och några är med mer extrema frikyrkor. De är alla vänliga, varma, trevliga, hjälpsamma människor. De ordnar jobb åt romer som kommer till deras ö för att tigga, de hjälper flyktingar med alla möjliga saker inklusive läxläsning för barnen. En del i de mer extrema kyrkorna vill väldigt gärna frälsa mig men jag är inte så intresserad.
Och min mammas kusins begravning som ägde rum i Sion på Rörö är kanske den mest glädjefyllda begravning jag varit på. Det var inte bara en sorgens dag utan också en dag att fira att hon nu kommit till gud i himmelriket. Det var tungomålstalande och sång. Sorgligt men ändå glädjefyllt. Inte för att jag tror på gud men de flesta andra på begravningen var ju troende pingstvänner (evangeliskt kristna) och det präglade begravningen.
Det finns idag mycket lite gemensamt mellan evangeliskt kristna i Sverige och evangeliskt kristna i Latinamerika. Kajsa Ekis Ekman vet inte det, känner inte till de svenska frikyrkorna och hamnar därför lite fel.
