En ny världsordning. Med Trump-regimen har USA tagit ett stort steg bort från den världsordning som funnits sen Sovjetunionen föll. En världsordning där USA varit den största och enda supermakten. Att upprättahålla den ordningen har kostat USA allt mer pengar. Europa och Sverige har trots Sovjetunionens fall baserat sin utrikespolitik på den situation som rådde efter andra värlskriget slut då jorden dominerade av två stora maktblock. Det västliga i vilket USA var den dominerande makten och Sovjetblocket. Detta system kallas ofta Bretton Woods. Det har hela tiden inneburit en täl allians med USA.
I och med Trumps tillträde har USA valt att avstå från att vara den enda supermakten och istället valt att acceptera att världen består av flera olika konkurrenade maktpoler med olika intressesfärer. Dett till stor del beroende på att det bligit för dyrt att upprätthålla den egna dominansen i hela världen. Det innebär att USA kommer lämna multitaterala överenskommelser och istället sluta bilaterala avtal. I sammanhanget innebär det också att USA inte längre vill ta huvudsansvar för Europas försvar mot ryska maktambitioner. Europa måste därför klara sig själv i framtiden och ta ansvar för sitt eget försvar.
USA är bara intresserade av försvar sina egna strikt nationalistiska intressen. Och den politiska inriktningen bland USA:s nuvarande ledning innebär att det liberala och toleranta traditioner som större delan av Europa fortfarande försvarar inte står i samkland med den fascistiska och intoleranat samhällsyn som präglat Trumpregeringen. En regeringen som uttryckligen stöder Europas högerextremister och fascister.
En ny världsordning
I praktiken innebär det att NATO som det fungerat tidigare inte längre existerar. Det innebär förmoldigen också att det märkliga DCA-avtalet som Sveriges makthavare snabbt tvingade igenom saknar relevans. USA kommer inte att försvara Sverige. Europa (inklusive Sverige och de länder som står utanför EU) måste ta chansen och bryta sig loss från USA. De måste skaffa nya handelspartners och skapa ett gemensamt militärt försvar. Och Sverige måste förstås säga upp DCA-avtalet.
Det blir också viktigare att bygga upp Europas egen industriella kapacitet igen. Då är medvetna satsningar på en utbyggnad av vindkraft, solenergi, gruvbrytning, elbilar, nya ståltillverkningsmetoder med mera i Europa väldigt viktiga. Sverige har en nyckelroll i detta då Sverige tillsammans med Finland och Norge är Europa råvarurikaste område.
Sverige har dessvärre en regering som motarbetar alla försök till att göra Europa mer självständigt gentemot stormakter som USA, Kina, Ryssland, Indien, Brasilien och länderna på den arabiska halvön.
Den svenska regeringen som står för en liknande politik som Trumpregimen hamnar i dessa sammanhang desutom helt utanför. Deras politik är inte hållbar för ett så litet land som Sverige och har ellt till den största arbetslösheten i Sverige på mer än 25 år. Investeringarna har totalt avstannat och den ekonomiska utvecklingen är bland de sämsta i Europa.
Inlägget inspirerat av Hans Abrahamsson som skrivit bättre om saken och Johan Lönnroth.
Läs mer:
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Att Trump skulle vilja ge upp USA’s ställning som supermakt tror jag inte ett ögonblick på. Snarare vill han stärka USA’s ställning, se bara på de vansinniga idéerna att ”köpa” såväl Grönland som Gaza samt att tilltvinga sig kontrollen över Panamakanalen, inte vittnar väl detta om att USA, med Trump i spetsen, vill dra sig tillbaka? Trump är knappast heller främmande för en mycket mer aggressiv politik mot Iran såväl som andra länder vilka han betraktar so ”illasinnade”.
Det må vara att Trump driver en mer isolationistisk linje än någon president drivit på mycket länge (vilket t.ex. tullpolitiken visar) men samtidigt finns uppenbart ävenledes ambitionen att bygga imperium utan att fästa någon större vikt vid internationell rätt.
Vad den skrupelfrie fastighetshajen, som stått åtalad för affärsmässiga oegentligheter, ägnar sig åt mot Europa och mot andra allierade är ett cyniskt förhandlingsspel med enda syfte att de allierade ska stå för en större del av notan när det gäller t.ex. försvarssamarbeten. Och högst sannolikt kommer de allierade så småningom krypa till korset i skenet från den fascistoide diktatorn Putin.
… till detta kommer att Trump kommer att lämna Vita Huset om mindre än 4 år, en tidsperiod som måste betraktas som mycket kort för att göra en total omorientering på den internationella arenan. Om 4 år kan det mycket väl sitta en president i Vita Huset med en helt annan agenda. Så nej, det är svårt att se att vi skulle ha en ny världsordning på gång …
Jag har inte sagt att de ger upp sin ställning som supermakt. Bar att de omdefinierat den till att de är en av flera supermakter. Det är vad Rubio sagt i flera tal. Så inget konstigt alls. USA har slagit in på en ny väg. Det är vad en stor del av de som är bra på dessa saker säger. Dessutom har ju Trumpadministrationen själva sagt det. Jag litar på dem.
Det vi vet om Trump, en narcissist av allra största mått, är att han inte drar sig för att gå fram med lögner och att ägna sig åt vidlyftigt ”hittepå”. Till detta kommer en nyckfullhet som gör presidenten tämligen oberäknelig. Presidentens ego är dessutom så stort att knappast är förmögen att ta till sig eller reflektera över någon åsikt som inte är hans egen.
Beläggen för Trumps stora lögnaktighet är hur många som helst, ett exempel framgår av https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/73V2n4/trumps-logner-under-debatten-mot-harris-demokraterna-vill-doda-bebisar. En bok som kan rekommenderas i sammanhanget, för den som vill gå något djupare, är Erik Åsards ”Med lögnen som vapen”.
Det står förstås var och en fritt att bedöma Trumpadministrationen, mitt eget förhållningssätt, är att det kommer att krävas väldigt mycket innan jag kommer att lita på Trumpadministrationen med dess notoriske storlögnare i täten. Min bild är att Trump just nu försöker styra USA på samma sätt han med tvivelaktiga affärsmetoder lett sitt eget fastighetsimperium.
Det handlar inte bara om Trump och hans taktik för att skapa förvirring. Det är ett helt politiskt parti som står för samma sak, dvs att det blir för dyrt för USA att blanda sig i allt – en nog så realistisk ståndpunkt för övrigt, givet att USAs andel av världens ekonomi bara sjunker och sjunker.
Så konsekvenserna för Europa blir exakt dom som Anders säger: europeiska och amerikanska intressen skiljer sig åt, och europeerna måste ta ansvar för sin egen framtid.
Dessvärre är det inte bara den svenska regeringen som är orealistisk där, utan hela EU-eliten. Det står till och med inskrivet i EUs konstitution att det är förbjudet att ta politiskt ansvar för ekonomiska frågor, sånt ska marknaden sköta, politiken får högst kratta arenan. Så om det över huvud taget ska vara nån nytta med EU måste det förändras radikalt. Och detta har knappast ens börjat.
Rekommenderar för övrigt en liten tunn bok av den singaporeanska exdiplomaten Kishore Mahbubani: Has the West lost it, som bland annat pekar på några fall där Europas och USAs intressen går vitt isär. Klart läsvärd även om jag inte köper allt. Inte minst för att asiatiska synpunkter inte är vanliga i den svenska debatten.
Det republikanska partiet har alltid, till skillnad från demokraterna, varit isolationistiskt och stått för en ”minimalistisk” syn på den federala nivåns omfattning. Det finns inget nytt i detta. Den stora skillnaden består i att Trump nu fått för sig att tingens ordning, på varje upptänkligt område, skall förändras på ett i det närmaste revolutionärt sätt. Massutvisningar ska genomföras, dödsstraff skall tillämpas mer, tullar ska chockhöjas, andra länders territorium skall köpas eller erövras, utrikespolitiken omprövas etc. etc. Och allt detta under ledning av en nyckfull narcissist med belagd förmåga att ljuga. En narcissist som utifrån nån sorts vision om att göra USA ”great again” går direkt till handling utan det minsta av konsekvenstänkande. Självklart kommer inte detta att bära.
Det amerikanska systemet ett antal trögheter som inte ens Trump kan runda. Inrikespolitiskt kan Högsta Domstolen och dess uttolkning av konstitutionen sätta käppar i hjulet även om en majoritet domarna är utsedda av republikanska presidenter.. Delstaterna har en stark ställning vilket gör att det finns en mängd områden inte ens Trump kan rå på, o.s.v. o.s.v.
Utrikespolitiskt kan vanligen inte internationella avtal sägas upp från en dag till en annan. Och ser vi till Europa finns det knappast på kartan att Trump skulle överge militärbaser, som även utgör ”brohuvuden” för aktioner i Mellanöstern. Och att Trump innerst inne skulle lita på Putin finns stor anledning att betvivla även om han ibland förespeglar att de är ”kompisar”. Trump litar inte på någon annan än sig själv och sitt ego.
Men visst, Europa spelar inte förstafiolen i Trumps utrikespolitiska spel. Den stora utmaningen består i förhållandet och förhållningssättet till Kina av det enkla skälet att Kina substantiellt kan utmana ekonomiskt. Dock är detta heller inte något nytt. I detta sammanhang spelar Ryssland, en gammal supermakt (om det ens någon gång varit en reell sådan) på fortsatt ”dekis”, inte ens andrafiolen.
… och om mindre än 4 år kan det åter sitta en demokratisk president i Vita Huset.
En ny världsordning. Med Trump-regimen har USA tagit ett stort steg bort från
den världsordning som funnits sen Sovjetunionen föll. En världsordning där USA
varit den största och enda supermakten.
En ny världsordning. Med Trump-regimen har USA tagit ett stort steg bort från
den världsordning som funnits sen Sovjetunionen föll. En världsordning där USA
varit den största och enda supermakten.