En ny modern demokratisk vänster, del 6

Del 6 av 7 i serien Vänstern

Med anledning av mina återkommande inlägg om hur en ny modern vänster kan vara organiserad på ett djupt demokratiskt vis så har jag använt exempel från utlandet. Jag har mötts av en del ifrågasättanden av hur detta kan fungera i Sverige. Av typen, vi kan inte bara importera en modell från utlandet! Vad går man egentligen med i? Tendensen, fraktionen, partiet eller vad?

I detta inlägg ska jag försöka svara på dessa frågor och ange hur det skulle kunna fungera. Först, jag har ingen förståelse för argumentet att vi inte skulle kunna hämta idéer från andra länder och importera dem till Sverige. Så annorlunda är inte partistrukturen i Sverige. Därför kommer jag även nu att använda mig av utländska exempel (Jag kan ju inte använda inhemska exempel, då modellen aldrig prövats här).

Det finns utlandet flera olika modeller på hur det fungerar. Vi har först det franska LCR som är Socialistiska Partiets systerorganisation och medlem i Fjärde Internationalen (FI). I LCR finns det permanent organiserade fraktioner med egna tidningar etc. Det förekommer dessutom fraktioner som är med i andra internationella vänstersammanslutningar, som inte är överens med Fjärde Internationalen. Exempelvis Socialisme par en bas som också är med i engelska SWP:s international IS-Tendency (IST). För det mesta är det så att en person går med i LCR, men det förekommer, framförallt när det gäller de tendenser/fraktioner som tillhör andra internationella organisationer (internationaler) att en person går med där först, för att sen bli medlem i LCR. Detta senare är något ganska nytt i LCR:s fall. Det har i Frankrike förekommit diskussioner om ett bredare vänsterparti, men dessa samtal har än så länge varit fruktlösa.

I England är SWP med i organisationen RESPECT. I huvudsak fungerar RESPECT som en slags organisationskartell, vilket i detta fall innebär att alla medlemmar i SWP , Socialist Resistance eller nån annan medlemsorganisation automatiskt blir medlemmar i RESPECT också. Men det finns också enskilda medlemmar i RESPECT. Rösträtten i RESPECT följer med en persons enskilda medlemsskap. Men man kan inte vara medlem i SWP utan att också samtidigt vara medlem i RESPECT. För att komplicera det hela lite kan jag också nämna att de flesta, men inte alla, medlemmarna i Socialist Resistance är medlemmar i ISG, Fjärde Internationalens engelska sektion.

Ett annat parti som också startade som en partikoalition är Enhedslisten i Danmark. I detta fall en ren koalition mellan SAP, DKP och VS utan enskilda medlemmar till en början. Så småningom övergick organisationen gradvis till att bli en ren medlemsorganisation och är idag en av de viktigaste och starkaste vänsterorganisationerna i Europa. VS är upplöst som enskild organisation. Idag fungerar det så att man är med i Enhedslisten och dessutom kan vara med i exempelvis SAP (FI) och IS (IST). De flesta går med som enskilda medlemmar i Enhedslisten. Men det förekommer säkert att en och annan först går med i IS eller nån annan av de mindre organisationer som arbetar inom Enhedslisten.

Som ni nu kanske sett innefattar dessa samarbeten ofta medlemsorgansiationer i Fjärde Internationalen och IS Tendency. Dessutom ingår i stort sett alltid det gamla kommunistpartiet, både motsvarigheter till svenska SKP och Vänsterpartiet.

Så är det också i Tyskland. Där är det i praktiken så att det gamla östtyska kommunistpartiet, som blivit PDS i sig upptagit de som bildade WASG och bildat Die Linke. Bland dessa återfinns små vänstergrupper som SAV (systerparti till svenska Rättvisepartiet), Linksruck (IST) och ISL (FI). I praktiken fungerar det så att man är medlem i Die Linke och eventuellt en annan grupp. Det hela är ju alldeles nytt så medlemmar har kommit med på olika sätt. Det förekommer också att en person är medlem i någon av de små vänstergrupperna utan att vara med i Die Linke. En del medlemmar kan också vara med i oppositionella nätverk inom Die Linke, såsom NLO. Många av dessa är också medlemmar i någon av de små vänstergrupperna.

Även i holländska SP fungerar det på liknande sätt. En person kan var medlem i det stora partiet och dessutom vara medlem i en mindre grupp som Fjärde Internationalens holländska sektion SAP. Det hela är dock lite problematiskt då SP med sitt maoistiska ursprung inte formellt tillåter detta, utan snarare tvärtom. Än så länge förbjuder man fraktioner/tendenser formellt, om än inte i realiteten.

Hur kan man då eventuellt göra i Sverige. Ja, i praktiken är väl det enklaste att ha en modell där medlemmar i de små vänstergrupperna tillåts vara med i Vänsterpartiet. Samtidigt som de behåller sina separata organisationer och tidningar. Man ska alltså kunna vara medlem i Vänsterpartiet och en annan organsiation samtidigt. Det är väl också lämpligt i så fall att de grupper som idag använder ordet parti i sitt namn ändrar detta, exempelvis kan Socialistiska Partiet bli Socialististiskt Perspektiv. Svårare än så behöver det inte vara. Men vi behöver prata om det mellan grupperna. Det behöver göras gemensamt och på ett organiserat sätt. Det andra alternativet är ju en organisationskartell, men det det kan ju vara en del problem med det om man tänker på vänsterpartiets storlek i förhållande till de andra grupperna.

I nästa inlägg ska jag skriva lite om hur anställningar kan organiseras och hur lönerna bör vara i ett nytt modernt demokratiskt vänsterparti. Lite om hur stadgar kan se ut osv.

Läs mer:
Europeisk debatt om breda vänsterpartier.
Enhedslisten
Bloggat: Frihet och Framsteg, Trotten,
Andra bloggar om: , , , ,

Series Navigation<< En ny vänster, del 5En ny modern demokratisk vänster, del 7 >>
About these ads

  • Anders Eriksson

    Jag ska försöka ta upp tråden och spinna vidare på den. Tänkte även försöka sätta tänderna i den internationella diskussionen du hänvisar till.

    Men som jag skrev i min bloggpost, följer jag dina skriverier med intresse även om jag inte alltid delar dina ståndpunkter i frågorna.

  • Anders_S

    Det är klart att man inte alltid kan vara överens. Det vore dessutom inte bra. Demokrati förutsätter att man inte är överens, men kan diskutera ändå, som jag ser det.

    När det gäller den internationella diskussion hänvisar jag i huvudask till diskussionen inom den trotskistiska rörelsen. Det finns säkert en diskussion i andra miljöer också. Jag ämnar också beröra Italien och det som kan bli konsekvensen av den situation som råder i holländska SP.

  • Anders Eriksson

    Du har förmodligen större koll på den internationella diskussionen, även utanför den trotskistiska miljön, än jag har. Och om man ska hårddra det är det ju mer eller mindre bara inom den trotskistiska eller post-trotskistiska miljön i Europa det finns utrymme för diskussionen. I ”min” tradition finns det ju inte jättemycket utrymme för att ens diskutera.

    Även om jag vet att det inte riktigt är så hårddraget idag. Gamla m-l partier eller nya partier sprungna ur sådana, typ PRC, har ju öppnats upp för tendenser i olika grad.

    Och sen är det nog en förutsättning att det finns en viss värdegemenskap för att en diskussion ska bli fruktsam. Men det tror jag inte ska vara några bekymmer.

  • Jesper

    Jag ser fram emot nästa inlägg i serien.

  • Pingback: Postmodern identitetspolitik är sossarnas och vänsterns problem | Svensson()

  • Pingback: Kan vänsterpartiet bli ett brett vänsterparti? | Svensson()

  • Pingback: Vad medlemmarna vill ha av vänsterpartiet | Svensson()