Kreuger – kanske Sveriges kändaste finansfamilj genom tiderna

Del 9 av 13 i serien Finansfamiljer från Stockholm

Familjen Kreugers verksamhet som företagare i Sverige började med Ivar Kreugers farfar Per Edward Kreuger:

Per Edward Kreuger (1820-1895), industrialist, grundare av P.E. Kreuger & Jennings, rysk vice konsul i Kalmar, och hans maka Carolina Amalia von Sydow (1820-1893) vilka fick sex söner varav sönerna Ernst August Kreuger (1852-1946) och Fredrik Kreuger (född 1858) i huvudsak kom att ägna sig åt tändsticksindustrin. Deras far Per Edward Kreuger blev en framgångsrik affärs- och industriman som byggde upp en betydande förmögenhet. Han grundade Emsfors pappersbruk vid Emån och övertog 1871 tillsammans med sin bror Erik Lorentz Kreuger, Fredriksdahls tändsticksfabrik.

Efter att Ernst Kreuger genomgått Schartaus handelsinstitutdisponent för Fredriksdahls tändsticksfabrik. Tillsammans med brodern Fredrik Kreuger (född 1858) startade han Mönsterås tändsticksfabrik och Kalmar tändsticksfabrik. Genom att Fredrik Kreuger på 1880-talet etablerade sig som grosshandlare inom tändsticksindustrin i London kom brödernas tändsticksfabriker i Sverige att ledas av Ernst Kreuger. I maj 1912 övertogs i praktiken kontrollen av brödernas olika bolag i det av Ernst Kreugers son, Ivar Kreuger, nybildade AB Kalmar-Mönsterås Tändsticksfabrik.

Efter att Ernst Kreuger genomgått Schartaus handelsinstitut 1870-71, utsågs han till disponent för Fredriksdahls tändsticksfabrik. Tillsammans med brodern Fredrik Kreuger (född 1858) startade han Mönsterås tändsticksfabrik och Kalmar tändsticksfabrik. Genom att Fredrik Kreuger på 1880-talet etablerade sig som grosshandlare inom tändsticksindustrin i London kom brödernas tändsticksfabriker i Sverige att ledas av Ernst Kreuger. I maj 1912 övertogs i praktiken kontrollen av brödernas olika bolag i det av Ernst Kreugers son, Ivar Kreuger, nybildade AB Kalmar-Mönsterås Tändsticksfabrik. Ernst Kreuger som gick in som den största aktieägaren i det nybildade bolaget kom att fungera som styrelsens ordförande fram till 1917 då Ivar Kreuger tog kontroll över hela den Skandinaviska tändsticksindustrin i och med förvärvet av Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabriks AB, och i samma skede, grundandet av Svenska Tändsticks Aktiebolaget (STAB) inom holdingbolaget Kreuger & Toll AB. Ernst Kreuger kom att kvarstå som styrelseledamot i Kreuger & Toll AB ända fram till Kreugerkraschen 1932.

På 1910-talet byggde Ivar Kreuger (1880-1932) alltså upp en företagsgrupp inom byggnads- och tändsticksindustrin. Det centrala företaget i gruppen var byggnadsbolaget Kreuger & Toll som han startade år 1908 tillsammans med Paul Toll (1882-1946). Man var de fösta att använda en ny byggmetod som Ivar Kreuger tagit med sig från USA. Ett byggsystemen med stålbalkar och armerad betong som Julius Kahn uppfunnit. Ivar Kreuger samarbetade med sin kusin Henrik Kreüger på KTH för att introducera systemet i Sverige. Startkapitalet till byggföretaget utgjordes av ett lån som Ivar Kreuger tagit i Hernösands Enskilda Bank där Oscar Rydbeck var chef. Han förvärvade ett växande bestånd av välbelägna fastigheter i Stockholm, som 1915 samlades i dotterbolaget Hufvudstaden.

Oscar Rydbeck blev tidigt en centralfigur för Kreugers finansimperiebyggande och han kom att fortsätta samarbetet med Ivar Kreuger oavsett vilken bank han arbetade i för tillfället. När Sveriges Privata Centralbank grundades i januari 1912 valdes således Ivar Kreuger in i styrelsen genom en rekommendation av Oscar Rydbeck.

Ivar Kreugers syster Helga Kreuger (1878-1969) var gift med bankdirektören Axel Hallin (1877-1948) som var en av Ivar Kreugers medarbetare. Tillsammans hade de dottern Eva Dyrssen och en son. En annan syster, Greta Kreuger (1889-1982) gifte sig med en direktör i STAB, Gunnar Ekström (1878–1957). Under samma tid som Kreuger & Toll drog i gång sin verksamhet i Sverige grundade Kreuger tillsammans med en arbetskollega från tiden i Amerika, norrmannen Anders Jordahl företaget Deutsche Kahneisengesellschaft, för att exploatera Kahn-systemet i Tyskland. Bankdirektör Axel Hallin, gift med Ivars syster Helga, och Oscar Rydbeck gick in som delägare i det tyska företaget där Trussed Concrete Steel Co. tillhandahöll ett inledande rörelsekapital.

Inom tändsticksindustrin genomfördes under Kreugers ledning en rad fusioner mellan 1903 och 1917 som ledde till att hela industrin samlades i Svenska Tändsticks AB (STAB), numera Swedish Match. Samma år omvandlades Kreuger & Toll AB till Kreuger & Toll Holding AB och byggbolaget skiljdes ut. Finansiellt stöd gavs från Svenska Handelsbanken och dess emissionsbolag Svenska Emissions AB samt från Skandinaviska Kredit AB. Ett av de sista företagen som köptes av STAB var skogsföretaget Katrinefors AB, som köptes 1917, i syfte att komma över bolagets skogstillgångar. Holdingbolaget Kreuger & Toll AB inklusive det US-amerikanska holdingbolaget International Match Corporation (IMCO) med säte i New York kom under tidigt 1920-tal och fram till Ivar Kreugers död den 12 mars 1932 och Kreugerkraschen att dominera världsproduktionen av tändstickor.

Byggdelen inom Kreuger & Toll skiljdes alltså ut i ett separat byggbolag med namnet Kreuger & Toll Byggnads AB år 1917. I detta företag blev efterhand Paul Toll majoritetsägare, med 60% av aktierna omkring 1920 och 66% omkring 1930. Ivar Kreuger ägde en minoritetspost via sitt fastighetsbolag Hufvudstaden. Kreuger & Toll Byggnads AB överlevde Kreugerkraschen och bytte efter 1932 namn till Toll Byggnads AB. Företaget genomgick en rad ombildningar och utförsäljningar på slutet av 1940-talet och in på 1950-talet och förvärvades slutligen av Lundbergkoncernen 1968:

I början av 1930 hade Paul Tolls ägarandel i Kreuger & Toll Byggnads AB ökat till 66%. I hans företagsgrupp ingick också större delen av företagen Sand & Grus AB Jehander inkluderande Svenska Murbruks AB, Kasper Höglund AB, Kanal & Invallningsbolaget, Haga tegelbruk, Ölands Cement AB. Han ägde privat fastigheterna Karlavägen 57 (Sthlm), Kommendörsgatan 16 (Sthlm), jordbruksfastigheterna Husby på Munsö och Äleby på Selaön samt godset Fållnäs i Sorunda (Sthlm).

[…]

Paul Toll och även Ivar Kreuger hade också en viss koppling till Lidingö genom sina arbeten under den tid då stora markområden på Lidingö exploaterades för anläggning av Lidingös tidiga villaområden. Paul Toll ingick styrelsen i det under 1918 bildade Sticklinge Intressenters AB som inledde sin verksamhet genom att köpa Hersby AB. Ivar Kreuger förvärvade under samma tid aktier i AB Västra Yttringe och i AB Lidingö Villastad. Paul var nära bekant med Albert Janse på Elfviks gård genom arbetet, genom att Janse vid denna tid var ordförande i Lidingö kommunalnämnd.

En av de män som kom att samarbeta med Paul Toll i hans byggbolag var Arne Henrikson som också köpte ut delar av koncernen, såsom Sand & Grus AB Jehander. Han var också en större aktieägare i Göteborgs Bank och AB Sponsor. Under en kort tid på 1960- och 1970-talet kan Henrikson sägas ha kontrollerat en mindre industrigrupp i byggmaterialbranschen. Den köptes under 1980-talet upp av byggmaterialföretaget Euroc och dess dotterbolag Cementa, kontrollerat genom korsägande av Skånska Cementgjuteriet (Skanska). Numera ingår dessa verksamheter i Heidelberg Cement-koncernen. AB Kasper Höglund som hade förvärvats 1914 från grundaren av bolaget såldes ut till företagsledningen och köptes till slut upp av Nya Asfalt AB (idag en del av NCC). Paul Toll var gift med Gerda Engwall, dotter till grundaren av Vict. Th. Engwall & Co. KB (Gevalia).

Uppbygget av tändsticksindustriimperiet fortsatte efter sammanslagningarna i Sverige genom uppköp i andra länder, genom köp av verkstadsindustrier, råvaruleverantörer och försäljningsbolag:

Under 1914-16 förvärvade han också företag som tillverkade de maskiner som användes i tändstickfabrikerna (Siefvert & Fornander samt Ahréns Mekaniska verkstad) och grundade 1916 AB Elektrolytiska i Trollhättan för att täcka råvarubehovet av kaliumklorat. Ett tydligt resultat av de rationaliseringar han initierade var att produktionen av tändstickor för den nya företagsgruppen steg från 98 000 kistor år 1914 till 143 000 för år 1915 för att 1916 vara uppe i 180 000 kistor per år. Han förvärvade under denna tid också de största tändsticksföretagen i Norge (Bryn & Halden) och i Finland (Wiborgs och Kekkola tändsticksfabrik).

[…]

Ett företag i Finland, Cyrus Toll Oy, som köpte in aspvirke för tändsticksindustrin från Finland och Ryssland och ombesörjde transporterna med egna fartyg och pråmar, förvärvades under 1919. Ivar Kreuger genomförde också mycket omfattande rationaliseringar i produktion, administration, inköpsfunktioner och utvidgade försäljningsorganisationen med egna säljbolag i många europeiska länder. En modern storkoncern inom tändsticksindustrin var därmed för första gången grundad i Sverige med en struktur enligt dagens industrikoncerner. Man kunde nu ta upp konkurrensen på allvar med de stora tillverkarna utanför Skandinavien. Denna omvandling skedde således på mindre än fem år, från 1912-1917 parallellt med en kraftig expansion av byggbolagets verksamhet, under ledning av Paul Toll, som med tiden kom att arbeta i de flesta länder runt Östersjön och en kort period även i Ryssland fram till 1916.

[…]

När tändstickskoncernen var som störst omfattade den 250 fabriker i 43 länder. Monopol eller monopolliknande förhållanden rådde på 25 av dessa marknader. Detta motsvarade omkring 75 procent av hela världens dåvarande tändsticksproduktion.

Cyrus Toll Oy hade startats av Paul Tolls bror Cyrus Toll. Ivar Kreuger skaffade sig också stora ägarintressen och från 1913 en styrelsepost i Stockholms Intecknings Garanti AB (från 1944 Inteckningsbanken) i vilken också familjen Palme hade ägarintressen. Ursprungligen grundades banken 1869 med Henrik Palme som initiativtagare. Han var dessutom också  majoritetsägare i Svensk Filmindustri (SF) som grundades 1919.  Förutom ovan nämnde Hallin medverkade även Krister Littorin (1879-1939) i många av styrelserna i flera av Kreugers företag.

1920 förvärvade Kreuger & Toll Holding företaget Högbroforsens Industri AB i vilket Ivar Kreugers bror Torsten Kreuger (1884-1973) blev VD. Denne köpte 1929 på Häringe slott i Västerhaninge och från 1930-talet i Villa EkuddenDjurgården i Stockholm. Till Häringe hörde även godset Hammersta i Ösmo. Innan dess hade han främst varit verksam inom familjens tändsticksindustri-intressen:

På uppdrag av sin far och farbror byggde han upp Kalmar tändsticksfabrik 1905 som han var chef för fram till 1912 då AB Kalmar-Mönsterås Tändsticksfabrik grundades på Ivar Kreugers initiativ. Torsten utsågs till VD för det nya bolaget men innehade den posten bara ett år fram till att företaget gick upp i AB Svenska Förenade Tändsticksfabriker som grundades 1913, där Ivar Kreuger övertog posten som verkställande direktör. Han var även chef för maskintillverkaren Siefwert & Fornanders Eftr. som köptes upp av brodern Ivar Kreuger 1914. Omkring 1914 lämnade han sin brors företagsgrupp och flyttade upp till Stockholm för att inleda en ny karriär utanför tändsticksindustrin där han byggde upp en företagsgrupp kring holdingbolaget Industri AB Standard. 1917 förvärvade han Hjo Bank.

[…]

Under 1920-talet medverkade han sporadiskt i Ivar Kreugers uppbyggnad av sitt tändsticksimperium, bland annat vid genomförandet av tändsticksmonopolet i Polen 1922-25 och grundade Amerikanska banken i Warszawa.

[…]

Från 1928 verkade Torsten Kreuger på heltid i Stockholm där han inriktade sig på bankväsendet, industrier och tidningsverksamhet. Från 1927 ägde han Stockholms Dagblad, Stockholms-Tidningen och Aftonbladet. För tidningarna lät han uppföra Citypalatset vid Norrmalmstorg 1933. 1928 förvärvade han aktiemajoriteten i Sydsvenska banken med säte i Malmö, men den tvingades han lämna ifrån sig 1935. Banken hade genom ett holdingbolag betydande intressen i bland annat Munksjö, Fiskeby, Tidaholms bruk, Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ) och ASEA.

[…]

Ett av de många engagemang och styrelseuppdrag som Torsten Kreuger hade åren innan Kreugerkraschen var i Högbroforsens Industri AB. Företaget blev vid konkursen föremål för det så kallade Högbroforsmålet. Under hösten 1932 inleddes vid Stockholms Rådhusrätt en serie rättegångar mot Torsten Kreuger som av konkursförvaltaren stämts för bedrägeri. Kreuger dömdes av rådhusrätten till 3,5 års straffarbete för bedrägeri, falsk bokföring samt vårdslöshet mot borgenärer. Svea Hovrätt höjde straffet till 4 års straffarbete. I december 1933 fastställde Högsta Domstolen domen mot Kreuger till 1 års straffarbete för bedrägeri, men frikände honom från ansvar för konkursförbrytelser.

[…]

1930-talet försökte han kräva äganderätten av Svenska Dagbladet genom sin aktiemajoritet där, men lyckades inte. Sedan 1943 ägde han även Västernorrlands Allehanda.

Kreugers affärsimperium drabbades hårt av krisen på 1920-talet, men han lyckades dölja detta och försökte rädda sin företagsgrupp genom en omfattande internationella finans- och lånekarusell. Krisen innebar att 50-tal emissionsbolag fick stänga ner verksamheten:

Aktiekurserna rasade, ett 50-tal emissionsbolag slog vantarna i bordet – bara AB Emissionsinstitutet och Investor överlevde.

Sammanbrottet lade en kall hand över de finansiella marknaderna. För att lindra bankernas situation och lätta säljtrycket på börsen tog några ledande bankmän ett märkligt initiativ. På hösten 1919 bildade ett hundratal personer bolaget Moneta u p a, som gjorde stora uppköp i Gränges, Stora Kopparberg, SKF och andra bolag, för att hindra att kurserna pressades ännu mer. Inte förrän 1929 upplöstes bolaget, utan att ha gjort någon egentlig vinst under mellantiden. Staten gick in och bildade Kreditkassan av år 1922 för att ta hand om nödlidande banker.

[…]

Ivar Kreuger förmedlade 1920-talets amerikanska optimism till de svenska marknaderna. Han började med tändstickor och obligationslån och organiserade internationella kapitalöverföringar som blev mellankrigstidens Marshallhjälp, men gav sig sedan in även på den svenska aktiemarknaden. Till Monetas ägares stora lättnad var Kreuger intresserad av en del av deras innehav. Sina mest konstruktiva insatser gjorde han när han inledde omstruktureringen av svensk skogsindustri genom SCA och genom att satsa på de nya gruvorna i Boliden.

Under 1920-talet fortsatte sålunda Ivar Kreuger att köpa upp kontrollerande aktieposter och företag från ägargrupper och banker på reträtt. På det sättet skaffade han sig kontrollen i Grängesberg, LM Ericsson, Boliden (köpt från Skandinaviska Banken 1929, vid den tiden två företag Skellefteå Gruv AB och Västerbottens Gruv AB) och de bolag som fusionerades till Svenska Cellulosa AB (SCA) samt aktiemajoriteten i AB Zinkgruvor.

I LM Ericsson kom Ivar Kreuger in som ägare i samband med fusionen mellan familjen Cedergrens Stockholms Allmänna Telefon AB (SAT) och LM Ericsson 1917/18. Familjen Cedergren var efter fusionen dominerande ägare. 1925 kom Ivar Kreuger och Karl Fredrik Winkrantz in som delägare i det fusionerade bolaget med namnet Telefon AB LM Ericsson. LM Ericsson köpte under 1920-talet en rad företag, däribland Sieverts Kabelverk 1927 och Svenska Radio AB samma år. Två år senare köptes AB Alpha och 1931 AB Elektromekano från Göteborgs Handelsbank. 1931 sålde Kreuger också en större aktiepost i LM Ericsson till US-amerikanska ITT.

De bolag som kom att ingå i SCA från början (1928-29) var Skönviks AB, Svartvik, Sund, Essvik, Nyhamns Cellulosa och Kramfors AB. 1934, efter Handelsbankens övertagande av SCA vid Kreugerkraschen införlivades Strömnäs AB och Enhörningsverken också i SCA. Senare tillkom också Holmsund och Ytterstfors-Munksund längre norrut. 1929 övertog Kreuger också aktiemajoriteten i Bergvik & Ala AB och han förvärvade ett par månader optionsrätt till att köpa Marma-Långrör. Det senare köpet genomfördes aldrig och 1943 skildes Bergvik & Ala från SCA och blev ett helt separat bolag dominerat av Handelsbanken/Industrivärden.

Ivar Kreugers bror Torsten Kreuger hade som vi sett ovan i skuggan av sin bror byggt upp en egen liten företagskoncern  och han kontrollerade 1930 Sydsvenska Banken, Munksjö och Rederi AB Svea (inkl. Finnboda Varf), Aftonbladet AB med flera tidningar, AB Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ) och NOHAB. Han ägde också en större aktiepost i ASEA via de holdingbolag som banken kontrollerade och som sen togs över av familjen Roos. 1931 köpte Munksjö också Fiskeby AB. Ett bolag som dock såldes till KF år 1942. Vid den tidpunkten hade Torsten Kreuger förlorat kontrollen över större delen av sitt företagsimperium på grund av att hans högt belånade företag drogs med i broderns krasch. ASJ hamnade hos familjen Wallenberg, NOHAB hos Göteborgs Handelsbank som år 1936 sålde Trollhätteföretaget till AB Bofors. Sydsvenska Banken och Munksjö hamnade i kretsarna runt den redan nämnda familjen Roos och familjen Ericsson och kontrollen över Rederi AB Svea hos Emanuel Högberg.

Tidningarna behöll Torsten Kreuger ytterligare en tid. Stockholms-Tidningen och Aftonbladet sålde han år 1956 till LO. Efterhand byggde ökade han sin förmögenhet med hjälp av fastighetsaffärer. Vid hans hustru Diana Kreugers (född Blanchefleur Beve) död 1998 så ärvdes förmögenheten av sönerna Sten Kreuger  och John Kreuger (1945-), gift med Estelle Ax:son Johnson (dotter till Bo Ax:son Johnson och kusin till Antonia Ax:son Johnson) samt barnen till en tredje son, Björn Kreuger (-1999). I sitt första äktenskap (med Elsa Anne Cecilia Tamm) hade han ytterligare en son, Carl Kreuger och tre döttrar, Britta Kreuger, Disa Kreuger och Inga Kreuger. Med sin andra fru, Mary Wilhelmina (Mimmi) Nobel hade han inga barn. John Kreuger är gift med Irina von Hohenzollern-Sigmaringen, Princess of Romania.

Vid Kreugerkraschen 1932 återgick Boliden till Skandinaviska Banken. SCA övertogs av Handelsbanken som tidigare ägt flera av de skogsbolag som ingick i det av Kreuger skapade storbolaget. LM Ericsson hamnade i händerna på US-amerikanska ITT, Handelsbanken och Wallenbergs. 1960 sålde emellertid ITT sin andel i bolaget. Grängesberg återgick till att inte ha någon dominerande aktieägare och STAB hamnade i familjen Wallenbergs händer. Övriga större aktieposter som Kreuger ägde i bolag som SKF, Stora Kopparberg, Skandinaviska Banken och Svenska Handelsbanken såldes av på öppna marknaden. En del av posterna köptes av andra storaktieägare, en del spreds för vinden. Det US-amerikanska IMCO som grundats 1922 hamnade i US-amerikanska ägares händer. AB Zinkgruvor hos belgiska ägare.

Läs mer: DSM, NVP, SVD, Bullerö, AV, DN1, 2, 3, AB1, GP, Newsweek, Kulturen, EX,

Andra källor:
Koncentrationsutredningen, SOU 1968:3, 1968:5, 1968:7
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
CH Hermansson, Monopol och storfinans – de 15 familjerna, 3:e uppl 1971
Robert Shaplen, Kreuger – geni och svindlare, 1961
Torsten Kreuger, Sanningen om Ivar Kreuger, 1966

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Technorati: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by ScribeFire.

Series Navigation<< Högberg – Sveas räddareBarkman >>
About these ads