Khmerernas terror hade/har inget med kommunism att göra

Överlag tycks folk ha glömt att de som framförallt dödades av Pol Pot-regimen faktiskt var de kommunister som levde östra Kambodja och sågs som Vietnam-vänliga.

Kommunism hit och kommunism dit… Jag vet inte vad etiketterna spelar för roll egentligen. 1,7 människor mördades eller dog av umbäranden, och sådant har skett under många olika ideologiska beteckningar i den mänskliga historien. Bosatt i Kambodja och verksam med demokratifrågor sedan många år hoppas jag kanske kunna bringa viss klarhet:

Röda Khmererna (RK) kom till makten med Nordvietnams hjälp. Dcok redan 1973 hade det börjat gnissla i samarbetet, men det funkade så länge man hade USA som gemensam fiende. Vid den här tiden hade USA börjat dra sig tillbaka från Vietnam. Men kom ihåg att Sydvietnam inte var kommunstiskt.

I Kambodja finns det ett starkt stråk av fientlighet gentemot vietnameser som grupp. RK var också ultranationalister och ville återuppbygga Kambodja som en gång de tempelbyggande khmerkungarna gjorde för 1000 år sedan.

När så RK började förfölja vietnameser så handlade det inte om de jagade vietnamesiska kommunister, utan det var etnisk rensning. De flesta i Sydvietnam uppskattade inte heller Nordvietnams erövring som ju ledde till ett ideologiskt förtryck – många flydde och blev så kallade ”båtflyktingar”. Vissa av dessa hamnade faktiskt också i Kambodja. Många var etniskt kinesiska småföretagare.
När vietnameserna till slut tröttnade när RKs massakrer kom in på vietnamesiskt område, bestämde man sig för att slänga ut RK i december 1978.

Många kräver ansvar i Sverige av maktlösa individer som Birgitta Dahl, Jan Myrdal eller Gunnar Bergström. Men nu, i januari 1979, sker det riktigt stora hyckleriet när plötsligt Väst och Kina börjar stödja RK. Detta i ett läge när man vet omfattningen på deras brott! Detta är den stora skammen för västs demokratier.
Men USA hade redan 1975 med största säkerhet information både om vad RK var kapabla till, och spänningarna mellan Nordvietnam och RK. Det var nog bara att vänta och se.
Vietnam återinsätter en regim i januari 1979 som faktiskt har sina rötter hos RK de med, och det är de som fortfarande styr landet idag.

Summan av det hela är att Kambodja blev en bricka i det kalla krigets cyniska spel. Jag hör ständigt hemska berättelser, och alla(!) över 40 är mer eller mindre traumatiserade. Såren finns i samhället än idag och jag kan nog tycka debatten om ”kommunismens brott” och ”USAs brott” är rätt patetisk, för att inte tala om Birgitta Dahls ”brott”…
Jag vänder mig också mot överdrifterna. Inte många tror idag att USAs bombningar kostade 600000 människoliv, snarare var siffran kanske en tredjedel, men vad spelar det för roll? Kissinger borde ställas för rätta ändå, men inte på bekostnad av dagens tribunal som är viktig för Kambodjas folk.

Kan en ideologisk tro leda en individ till åsiktsförtryck, fysiskt och verbalt våld mot andra, då kan man absolut bli en röd khmer oavsett ideologi. I slutändan måste alltså var och en lära sig att stå upp mot våldet. Ett jämlikt samhälle gör detta mycket lättare, och därför är jag kort och gott vänster.

Jag pratar om att det är fel att säga att khmerernas terror inte hade med kommunism att göra. Någonstans i socialismen/marxismen finns det rötter till mycket av det förtryck som skett i socialismens namn.

Som det svart-vita tänkandet, determinismen, den historiska ödesbundenheten, klasser som förklaring till allt, socialismen som överordnat allt annat, dogmatism, extremism, fundamentalism, partitro, en dyrkan av folket urartat i ond nationalism etcetera. Det är bara att gräva på för att undvika misstagen.

Demokratin är överordnad. Socialismen är en tanke bland andra. Det finns inget historiens slut. Det kommer alltid att stå strid mellan hierarkier och egalitärer. Et parti är ingen Gud. En ledare är ingen gud. Socialism gör inte nationalism mindre tveeggat. Faran ligger inte i första hand i privat ägande utan i storskalig hierarki, samtidigt som socialismen tagit över kapitalismens storskaliga centraliseringstänkande.

Det lilla trotskister via Trotsky haft makt verkar heller inte varit så jättebra, som Kronstadt.

Trotskister har också försvarat Marx och Lenin som också har ansvar för tankar som urartat. Och i det senare fallet handlingar som urartat.

Jag tror folk skiter i olika graderingar av vänsterfolk. Därför har heller inte trotskismen gynnats särskilt mycket av socialismens fall som i östeuropa. På nåt sätt tvingas alla vänstermänniskor att förhålla sig till det som skett i marxismens-socialismens namn.

Sedan var det ju så att vi maoister inte stödde allt skit som skedde. Vi trodde inte det var sant, Vi trodde verkligen att folket hade funnit en metod att via kulturrevolutionen återta makten från kapitalistfarare i partiet.

Vi insåg även helt korrekt att det inte handlade om en byråkratiserad arbetarstat, utan om en ny ”röd” överklass. Den som idag återinför kapitalismen och därmed bevisar att Maos tes var helt korrekt – men metoderna ambivalenta och felaktiga.

Jag har varit upptagen med den reelt existerande socialismen, den som varit vid makten över en tredjedel av mänskligheten och försökt men misslyckats. Ett oerhört viktigt skede att studera och dra lärdomar från.

Maos tes om nya borgarklasser som växer fram är ett stort teoretiskt framsteg. Det är inte privat eller statligt ägande som är det viktiga, det är den storskaliga hierarkin som skapar klassamhället.

Evolutionärt sett har vi både jämlikhet och hierarki i oss. I det småskaliga jägarsamhället kunde hierarkisträvanden stoppas. När det storskaliga statliga jordbrukssamhället kom svängde det över till hierarki och klassamhället var ett faktum.

Bort med statlig våldsapparat, bort med storskalighet, bort med överdriven specialisering (bort skillnad land-stad, kropps- och intellektuellt arbete). Där och mindre i privatägande eller statsägande ligger problemen med att nya klasser växer fram.

Mao var inne på dessa tankar. Nu kan de kompletteras med evolutionär forskning. Så maoismen var ett riktigt teoretiskt steg på vägen. och det fanns tendenser i kulturrevolutionen som också var inne på rätt väg.

Så de här killarna du nämner skulle kanske även läsa mig och det jag skriver här…

Snarare i kapitalismen.