Det spelar ingen roll hur duktiga och bra de poliser som sköter internutredningar är. Det är ändå problematiskt att poliser utreder sina kollegor när dessa är misstänkta för brott. De utredande poliserna riskerar lätt att hamna i problem som har med förtroende och beroende att göra. Beroende av framtida, nuvarande och tidigare nära arbetskamrater, förtroende hos allmänheten.
Varje gång som polisen utreder sig själva och det uppenbart misslyckas som i fallet med Johan Liljeqvist så minskar förteondet för polisen hos allmänheten. Och varje gång som en polis försöker sätta dit en kollega så får han ökade problem att sköta utredningar i framtiden, riskerar att bli isolerad på arbetsplatsen osv. Professor Dennis Töllborg föreslår därför, i en utredning om brottsanmälningar mot polisen, en del förändringar:
Polisen ska inte själv utreda anmälningar mot polismän, anser Töllberg. En förändring är oundviklig och en ny fristående organisation bör därför snarast byggas upp, skriver han i sin delrapport som presenteras på måndagen. Under en övergångsperiod anser han att organet kan förläggas till Ekobrottsmyndigheten eller Riksrevisionsverket.
Töllborg vill också att tempot höjs på utredningsinsatserna. Det gäller allt från förhör, bevissäkring till eventuell förundersökning.
Bland annat ska alla inblandade polismän höras helst inom fyra eller högst tolv timmar efter att någon skadats eller dött i samband med vapenanvändning, biljakt eller användning av hund.
Det är också på detta vis det fungerar i många andra länder. Exempelvis Norge och Storbritannien. Att anmälda poliser alltså utreds av en separat organsiation, en separat myndighet, skiljd från polisen. Så borde det också vara i Sverige. Så slipper vi kanske att få så undermåliga utredningar som den om Johan Liljeqvists död.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Internutredningar, Johan Liljeqvist, Dennis Töllborg, Brott, Polisen, Samhälle, Politik
