Med vänsterögon är förstås Monbiots tankar i boken Ur ruinerna : En ny politik för en värld i kris lovvärda, men de kan upplevas lite naiva, snälla, och luddiga. Och har Monbiot nog på fötterna när han skriver att vi har blivit allt ensammare och olyckligare – förlorade i meningslös konsumism och skräpkultur?
Helt rätt har han i alla fall att vi är ”indoktrinerade” (mitt ord) i tanken att Kapitalet & Eliten & Nyliberalismen är den enda vägen – fast de ödelägger Jorden. Häftiga status- och tröst-prylar i nuet slår ofta tråkiga undergångsprofetior, vilka sällan syns och märks i vardagen.
Ändå har den borgerliga överklassen och dess folkliga svans (typ sd) helt faktamässigt fel med sina ovetenskapliga tankar om ”Den ekonomiska människan”, som ”individualistisk, självisk, konkurrerande och rationell”. Ett idémässigt stolpskott som även national-ekonomerna bygger sina falska teorier på.
Här har George Monbiot, som allt fler humanister-samhällsvetare, på djupet tagit till sig de nya forskningsrönen om människans sanna, samverkande, sociala samhällsbyggande natur. Som gjorde att människan överlevde på savannen och blev härskardjuret på vår jord.
”Nya rön inom psykologi, neurovetenskap och evolutionsbiologi lyfter fram en mer positiv bild av människans natur: som altruistisk (osjälvisk), kollektivistisk och samarbetsvillig (men inte alltid rationell).
Dessa egenskaper hoppas George Monbiot ska ”ge näring åt en ny sorts politisk samhörighet, där fokus ligger på inkludering och deltagande… och omformulera den sociala identitet som politiken vilar på.” (Lite oklart skrivet, tycker jag).
Men som jag förstår det vill han i stort sett ha någon slags nationell demokratisk vänstersocialism med betoning på subsidiaritets-principen; beslut på lägsta möjliga nivå – den lokala. Med någon sorts grundläggande ekonomisk demokrati i olika former. Utan ”vänstrig” klasskampsretorik, dogmatism, marxistiska stadieteorier, med öppen diskussion om framtidens samhällsformer.
Författaren framhåller behovet av att vänstern i bred mening skapar en ny trovärdig lockande politisk välfärds-berättelse (narrativ, vision, hegemoni, livsåskådning).
Som tills nyligen och bakåt var nyliberalism (marknadsvälde, kapitalism). Före det socialdemokrati (keynesianism, statsaktivism, folkhem). Och före det den gamla liberalismen, och ännu ett steg bakåt var det feodal, småskalig, auktionär konservatism.
Boken vill vara en del av en ny lokal-nationell-global-
Han hänvisar återigen, och lite nyfrälst, till de nya evolutions-vetenskapliga rönen om människans natur; ”vår häpnadsväckande kapacitet till altruism (osjälviskhet) och vår inneboende sociala natur… vår välvilja mot andra medlemmar av vår art… enastående känslighet för andras behov… försorg om deras välfärd… skapa moraliska normer… hög kapacitet att hjälpa varandra… nödvändigt för vår överlevnad…
(så) programmerades denna drift att samarbeta in i våra hjärnor genom det naturliga urvalet, och den har funnits kvar sedan dess… sociala däggdjur… behöver anknytning och gemenskap… höra till… syfte… kapacitet för empati… vår inneboende sociala natur… solidaritet tillhörighet, rättvisa, jämlikhet, det djupgående behov av social kontakt… kan förändra vår politik… de flesta människor är sociala, empatiska och altruistiska”.
MEN: Vi människor har också en självisk, asocial, individualistisk, konkurrerande sida i vår natur. Våra avlägsna förfäder var ensamlevande solitära, och naturligt ”själviska” i mer positiv bemärkelse – ta ansvar för sig själv och ungarna.
När vi sedan bildade grupper och också blev sociala, blev vi även ”osjälviska”, gruppmoraliska, ”kollektivsjälviska” – via objektiva evolutionära processer. Senare förstärktes den positiva aspekten av vår dubbelnatur (vårt Janusansikte) av moral, grupp-solidaritet och kultur.
OCH: Därmed av Vi-Dom-tänkandet: solidaritet, samsyn, samhörighet, samvaro med de vi tillhör och uppfattar som ”vår egna grupp”. Troligen är den etniska gruppen, folket, och ”nationsgemenskapen”, (och till viss del religionen) de högsta sociala gruppidentiteter de flesta av oss kan omfamna (min förståelse av evolutionär medfödd socialitet).
Detta eftersom en viss uppfattad likhet fordras för att skapa en social vihetskänsla eller identitet. Därför människors konformism med ”sina likar” – i kläder, mode, åsikter, klubbkläder, arbetskläder etcetera.
Se ”Framgångsrik fred – Hur stater skapat stabil fred i historien” (1957). Se även nationalismens födelse i vi-känsla – skapad uppifrån via den franska revolutionen 1789, eller delvis spontant uppkommen nerifrån i den tyska romantiken (cirka 1809). Men uppenbart visar Norden och EU att vi kan samarbeta i fred (den nordiska och europeiska tankens positiva sida). Även om vi inte uppfattar oss som nordbor, européer eller världsmedborgare (som jag gör, vilket dock för mig krävde boende och arbete i andra länder).
VIDARE: Som George Monbiot påpekar: ”Demokratin försvagas när skalan ökar”. För varje politisk och identitetsnivå över den lokala, i en vertikal samhällshierarki, tillkommer problem med elitism, expertvälde, byråkrati – som realsocialismen och Bryssel visat. Nya klasser uppstår i det mänskliga samhällets storskalighetsprocess (och i den såväl hierarkiska som jämlika socialitet vi ärvt).
FAST: Då har vi i dagens läge datorer, snabba informationsprocesser och kontakter, för att inte tala om bildtevekonferenser och AI. Så varför inte bygga samhället mer horisontellt föreslår jag. Exempelvis kan kommuner i en region skippa den regionala hierarkiska beslutsnivån, och direkt-kontakta varandra i gemensamma ärenden och beslut. ”Dagens teknik erbjuder en demokrati värd namnet”, anser George Monbiot.
DÅ: Så skulle vi konkret, realistiskt och på verkligt allvar kunna förverkliga George Monbiots storslagna vision för en ny berättelse, ett nytt samhälle, en ny värld. Ett lokalt samhälle samtidigt nationellt och internationellt. Och på köpet äntligen skapa en socialism värd namnet!
Hans Norebrink
Kommentarer
Som George Monbiot skriver måste en ny (säg socialistisk) berättelse eller ideologi vara faktatrogen, med en på gott och ont realistisk sann bild av människans natur, kultur och , – inga skönmålningar eller svartmålningar. Samtidigt vara trogen våra rödgröna värderingar.
Skapa lokala ekonomier kring gröna principer. Sträva efter att nå brett i arbetarklassen och folket (integrerande invandrare och minoriteter, som exempelvis samer och judar). Uppmuntra nytänkande och respektera en ständigt diskuterande mångfald av åsikter och tankar. Förklara enkelt för allas skull. Varken marknaden eller staten: allmänningen. ”Att bygga upp lokalsamhället är ett ädelt kall”.
Betoningen av lokalsamhället är bokens grundbult och ideologiska tillgång. Liksom texterna om nationalstatens potential att bekämpa (eller bejaka) det globala kapitalets centralistiska auktoritära politik – i praktiken något så farligt som en internationell-global-stat i vardande! Vilket fria och jämlika nationer i samarbete måste bekämpa.
Lokalsamhället och den färgblinda inkluderande nationen ser jag som de bästa formerna av samlande gemensamhets-skapande vi-identiteter, och bästa forum för att skapa bra demokratier och ”socialismer”. Bäst vore om regionalt, kontinentalt och globalt samarbete skedde horisontellt mellan dessa maktnivåer (istället för att samarbeta i byråkratiska maktcentralistiska kolosser – även om vi har viss nytta av EU och FN idag).
”Ur ruinerna” har några år på nacken, men förblir aktuell. Men hösten 2023 utkom George Monbiot med en ny bok; ”Ny jord – Att föda världen utan att sluka planeten.”
Där utmålas jordbruket som den största miljö-klimat-boven – speciellt uppröjd betesmark i djurköttsproduktionen. Alternativet är växtprotein eller konstgjord mat (där hoppfulla försök pågår). Bra också för djurrättskampen.